Ideologiernas död

När man diskuterar ideologier så hamnar man ofta i fällan att klistra på egenskaper på människor som tillskriver sig en annan ideologi än den man själv tillskriver sig.

Socialister brukar kalla liberaler för ”egoister”, liberaler kallar socialister för ”avundsjuka” o s v. Ibland är det korrekt, ibland är det fel. Kanske är det mer vanligt med avundsjuka bland socialister än bland liberala, jag vet inte.

Men ideologier påstås ofta vara mer än bara etiketter och skällsord. Det är meningen att det skall vara en samling ideal och ett ramverk för politiska beslut. En grupp grundvärderingar och dess konsekvenser.

Men har vi verkligen så olika grundvärderingar? Ju mer jag diskuterar med folk desto mer verkar det som om alla har ungefär samma grundvärderingar, och sedan bara olika mängd med synder och missförstånd som gör att man hamnar fel.

Diskuterar man grundvärderingar med folk tycker alla samma sak. Alla vill ha personlig frihet och jämlikhet. Man kan ha olika betoning på olika delar av det, men problemet med socialism är inte att dom betonar fel saker, problemet är att grunden i socialismen, det gemensamma ägandet, inte fungerar i praktiken.

Felet i klassisk konservatism är att människor inte föds in i den position i samhället där man hör hemma.

Och felet i nationalism och rasism är helt enkelt att ett lands människor inte är bättre än ett annat lands människor.

Jag vill härmed förklara ideologiernas död. Det finns inga ideologier, det finns bara missförstånd.

Detta ser vi tydligt om vi tittar noggrant på grundvärderingarna.

Den första är den enklaste och mest klara, för den värderingen baserar sig inte bara på åsikter, utan på enkla fakta:

Jag vet bättre vad som är bra för mig än vad du vet.

Jag känner mig själv bättre, jag vet mina möjligheter bättre, det är jag som skall välja hur mitt live sköts, inte du. Ur detta enkla konstaterande, som ingen jag någonsin har frågat under 15 år av politisk debatt har motsagt, så kommer värderingen att vi skall ha så stor individuell frihet så möjligt. (Jag lämnar definitionen av frihet därhän för tillfället). Och det innebär alltså att jag skall få göra vad jag vill, om inte det minskar din frihet.

Den andra grundvärderingen är lite mer komplicerad.

Det är klart vi alla vill ha ett rättvist samhälle. Och ett sådant samhälle är ett samhälle där man har en hyfsat lika utgångspunkt när man föds. Men helt exakt lika går inte, för människor föds olika. Vi kan inte få en total jämlikhet mellan individer när vi föds. Och eftersom vi är olika, och ännu viktigare vi VILL olika, så kommer vi inte ha en total jämlikhet som vuxna heller.

Och när man väl har förstått dom här sakerna, så betyder det att vi vill att samhället försöker ordna att vi föds hyfsat jämlika, om möjligt, men att vi måste få ha friheten som vuxna, även om den friheten gör oss ojämlika, men att staten ändå skall behandla alla, oavsett hudfärg, kön, m m, så lika som det går.

Det är dom grundvärderingar vi alla har. Jag har inte stött på nån som inte håller med om detta. Denna ideologi håller vi alla med om. Allt annat är bara missförstånd. Att sätta ett klistermärke på detta är onödigt.

Socialdemokraternas brunvandring: Reepalu flörtar med främlingsfientliga

Ilmar Reepalu har plockat upp ett förslag från Sverigedemokraterna: Temporära medborgarskap. Det här förslaget är baserat ur en rent populistisk önskan om att slänga ut invandrare. Det är inte medborgarskapet som är viktigt, utan etniciteten. Född svensk och man är bra, men född utlänning och man är suspekt och kanske kriminell. Gör man brott som invandrad svensk skall man slängas ut, men som äkta svensk får man stanna.

Det här är naturligtvis ett hemskt förslag, det är inte längre medborgarskapet som skall avgöra hur man behandlas av staten, utan etniciteten. Visst är det rimligt med en period där man får vänta på att få bli ”helsvensk”, men en sådan har vi ju redan. Man måste bo i Sverige i åratal innan man får bli medborgare. Det finns alltså ingen anledning att införa en slags andra-klassens medborgarskap ur den anledningen. Enda anledningen är populism och att man stryker invandrarfientliga medhårs.

Dessutom har det en hel del andra problem med förslaget. I många länder tappar man sitt medborgarskap när man får ett annat. Det innebär att man med det här förslaget riskerar att ställa människor i en situation där dom inte har något medborgarskap alls. Därmed undrar jag om det ens är förenligt med internationell lag.

Så förslaget är ogenomtänkt och invandrarfientligt. Ett typiskt SD förslag, alltså, som nu har plockats upp av en ledande socialdemokrat. Det är inte förvånande, S och SD har i grunden samma politik, med skillnaden att SD pratar om invandring hela tiden, medans S inte gör det.

Konstiga Polen #3: Svensk pop!?

När jag var och letade lägenhet i Kraków förra året så slog min fru på radion i lägenheten vi hyrde för veckan. Och ut strömmade ”Moviestar” med Harpo! (Och förlåt att jag påminner er om den skitlåten, men det kan inte hjälpas). Och när jag knatade förbi en taxi förra veckan som lyssnade på nån Polsk radio så satte dom på ”Oh Susie” med Secret Service! Och det var en tredje låt jag hörde i höstas också, men det har jag glömt vilken det var.

Påpekas kan det ju att jag aldrig lyssnar på Polsk radio avsiktligt.

Va? Vad är det frågan om? Är det nån station i Kraków som har en DJ som är besatt av kass Svensk Pop eller?

Världen är inte perfekt, så teorier behöver inte vara det heller.

Det här är ett svar på Mahamed Ali Abdi’s bloggpost om marknadsekonomi. Det här är nåt som behöver upprepas lite då och då, och jag har sagt det förut, förmodligen på den här bloggen. 🙂 Men det går fortare att skriva nytt än att leta efter en bloggpost som kanske finns. Jag kommer kommentera på vissa meningar, ”Fisking-style”.

”Redan där kan vi avvisa marknadsekonomi, det kommer aldrig finnas en perfekt konkurrens mellan jämnstarka aktörer.”

Du förkastar ett system för att det inte är perfekt i praktiken. Önskan om praktisk perfektion är en dröm om en utopi, en statisk perfekt värld. Nåt sådant finns inte. Ner den vägen ligger kommunismens massmord och fascismens dödsfabriker. Världen är inte perfekt, den är kaotisk, bubblande, sprudlande, och oöverblickbar. Det finns inga perfekta system, och kommer aldrig finnas några perfekta system.

”Marknaden klarar inte av att förse dessa människor med den mest grundläggande varan, föda.”

Jo, det är precis det den gör. Men planekonomi har aldrig gjort det. Omfattande svält förekommer numera enbart i länder som är drabbade av krig, systematisk politisk korruption eller socialism.

Länder som har marknadsekonomi, rättstat och fred tar sig ur svälten. Det är den kombinationen som är lösningen.

”Därför måste vi avvisa marknadsekonomin. Det fungerar inte och det gör inte heller planekonomi. Vi behöver först insikten om detta… innan vi kan börja jobba med någon ny form av samhällssystem. ”

Jodå, marknadsekonomin fungerar visst. Och påståendet om att vi måste hitta nåt nytt hörs ofta, men ingen kan komma på nåt. Det beror på att det inte finns så mycket alternativ. antingen bestämmer folk själva hur dom skall styra sina liv, eller så är dom en styrande elits slavar. Några andra alternativ finns liksom inte, det är bara en gradskala mellan frihet och förtryck, där den teoretiska fullständiga marknadsekonomin är i ena ändan och den teoretiska fullständiga planekonomin i den andra.

”innan vi kan börja jobba med någon ny form av samhällssystem.”

Här är ett annat fel du gör. varken planekonomi eller marknadsekonomi är samhällssystem. Det är ekonomiska system. Det är vanligt både bland socialister och libertarianer att blanda ihop detta och tro det är samma sak. Det är det inte. Marknadsekonomi har bara en uppgift, och det är att se till att det tillverkas det som behövs, med den kvalité som behövs och för ett rättvist pris. Marknadsekonomi varken kan eller skall göra någonting annat. Planekonomin har samma uppgift, men den misslyckas, därför att det inte går att överblicka den kaotiska, heterogena värld vi lever i.

Världen är kaotiskt och skrämmande, men underbar. Den är, kan man säga bara faaan…tastisk! Med en imperfekt värld, kan aldrig teorier vara perfekta. Dom behöver bara vara bättre än alternativen. Och det är marknadsekonomin.

Vad vi behöver istället för utopiska teorier är evidensbaserad pragmatik. Vi måste gör det som bevisligen fungerar. Marknadsekonomin fungerar bevisligen bra. Men dåså, då kör vi på det!

Söktermer.

Amanda Lövkvist bad andra att dela med sig. Kan jag väl.

lennart regebro 421
regebro 315
jesus 270
paul clarke shotgun 151
stefan jonsson 97
mustafa can 89
vart går skatten 88
vad går skatten till 82
fra skydd 77
orsaker till fattigdom 77
ica globen 57
löneslaveri 57
paul clarke gun 56
muhammedteckningarna 53
höginkomsttagare gräns 50
gå ur facket 50
vad orsakar fattigdom 49
socialist sweden 47
sveriges sjukvårdssystem 44
bajsa 42
sjukvårdssystem 42
lennart 41
sjukvårdssystemet i sverige 38
frågelekar 38
fakta om frankrike 38
hans rosling 37
kriget i georgien 37
uno spel 36
tecknat 31
jan laul 31
vad är fattigdom 28
frankrike fakta 27
socialkapitalism 26
ateist 25
kalle wadin wesslén 24
vad orsakar fattigdom? 24
skydda dig från fra 23
putin 23
vad är skatt 23
katrine kielos 23
yttrandefrihet 22
bajsa på jesus 21
”paul clarke” shotgun 21
skatt går till 20
johannes döparen 20
jesus suger 19
sjukvårdssystem i sverige 19
alexander bard elit 19
fornstora dar 19
djävulen bajsar på jesus 19

Jesus och Stefan Jonsson är ju förvånande där. I synnerhet som jag har nämnt båda typ en gång var. Mustafa Can har iaf fått två nämnanden, och det är väl ingen annan som skriver nåt om honom. Men jag har på senare tid blivit bättre på att ignorerar idioter. Med resultatet av att jag inte bloggar så mycket heller. 🙂 Ica globen är ju också förvånansvärt populärt.

Kort sagt, jag skriver nog om för mycket olika saker för att folk skall hamna här just av den anledningen att jag skriver mycket om det dom är intresserade av. Jaha, där ser man.

En riktigt bra grundlag

När man diskuterar politisk makt och grundlagar föreslår man ofta regler för vad olika delar av staten skall få bestämma över. Det är bra, men politikers maktbegär är stort, så jag skulle vilja föreslå lite extra regler som en riktigt bra grundlag/konstituation borde ha:

  1. Alla politiska positioner måste upptas av folkvalda ledamöter. Dagens läge där man sätter partimedlemmar i kommundelsnämnder som bestämmer över vilka bibliotekarier som skall sparkas i kommunens skolor är helt förkastlig. Enbart politiker som har folkets förtroende skall få ha någon slags beslutsmässig politisk position. Beslut om vem skall skall få sparken skall tas av dom som är anställda inom administrationen, inte politiker som inte har en susning.
  2. Jag funderar på om det inte vore vettigt att begränsa antalet politiker per folkmängd. Som exempel, säg att det inte skall finnas fler valbara positioner än en per 1000 medborgare. Det innebär att en kommun med 10.000 medborgare inte kan ha mer än 10 personer i sin kommunfullmäktige. Japp. 10. Det räcker. Man behöver inte ha 31 som är minsta nu. Och nu säger ni att det innebär att en kommun som Stockholm då skulle kunna ha 814 personer i sin kommunstfullmäktige, och det är ju åt helvete för många, nu är det ju det ju bara 101 nu. Ja, det är sant, men kom ihåg att Stockholm också har en massa kommundelar, och sedan finns det ett landsting, bolagsstyrelser för SL, osv. Och ingen av dessa skall kunna tillsättas utan att dom har blivit folkvalda. Skall man verkligen ha val till alla dessa positioner? Nej, inte nödvändigtvis, min ide är att man tillsätter dom ur kommunfullmäktige, men att man inte skall få sitta på en sådan plats om man inte är folkvald.
  3. För högre nivåer som landsting och riksdag och EU föreslår jag att antalet platser där kan beslutas av politikerna, men att det totala antalet fortfarande hålls på en per 1000. Det innebär att Sverige kan ha typ 9000 politiker totalt i Kommun, landsting, riksdag, EU.

Det här kan jämföras med landets 290 kommuner, som har mellan 31 och 101 ledamöter idag. 31 * 290 är bara det 8990. Jag skulle tippa på att det verkliga numret är ungefär det dubbla. Och lägger man sedan till kommundelsnämndeledamöter är det förmodligen lika många till. Och sedan har vi 21 län med mellan 31 och 149 ledamöter. Det är minst 700 personer. Och 349 riksdagsledamöter och en hel hög folk i EU. Vi har idag i en befolkning på 9 miljoner, säkert en 30-40.000 personer som sitter och tar beslut åt oss. Många av dom har ingen röstat för. Enbart en bråkdel av dessa har överhuvudtaget tänkt tanken ”har vi för mycket makt?” Ännu mindre av dom har svarat ”Ja” på den frågan. Tvärtom anstränger dom sig hårt flr att få bestämma över MER saker.

Så vad är poängen med dom här galena ideerna om att begränsa det totala antalet politiker? Jo, genom att begränsa antalet politiker så att dom har för mycket att göra, så tänker jag att dom kanske slutar försöka hitta MER saker att bestämma över. Förhoppningsvis leder det till att dom istället koncentrerar sig på att dels hindra sina politikerkompisar att bestämma över saker, och dels koncentrerar sig på att försöka hitta sätt att jobba mindre, dvs bestämma mindre, och ändå behålla sin lön. Det hade nog vart bra.

Den här bloggposten är en reaktion på Attilas blogpost om knapptryckeriet i riksdagen.

Andra bloggar om ,