An open letter to the French President

Congratulations on the victory. Now comes the next goal: Saving France! France has long switched back and forth between socialists who were prevented from fixing France because they needed the support of the unions, and conservatives who spent all their energy needlessly fighting the unions, believing they had to crush the unions like Thatcher did.

But the biggest problems in France aren’t the unions. The biggest problems is the horribly complicated tax system and all the rules and regulations that prevent people that need work to create their own jobs, while at the same time making it possible for rich people to avoid paying taxes.

I lived and worked in France between 2003 and 2010, and I have also worked in Sweden, Norway, Iceland and now Poland. I’ve therefore seen several different solutions to company laws and taxes. And France’s is a mess.

In international rankings France gets high points for being business friendly. For example it’s quick and cheap to start a company. But that’s only if you know what you are doing. I’ve had companies both in Sweden and Poland and in both cases starting a company was a straightforward process. In France it took me almost a year and two accountants to start a company, forcing me to work through my Swedish company for that first year. The main hurdle was figuring out what type of company to start. There are so many types of companies in France that even my accountant didn’t know how many it was, but it was at least twenty different types. All with their own tax plans and tax deductions and incentives. A programmer can not have the same company type as a software developer, because the latter has to deal with copyright and therefore ends up as a different company, and even different social security structures. When I was employed in France my employer changed company types at least twice, because there was certain company types that get tax deductions for innovative work, but only for two years. So they had that structure for two years, then switched to another one that had other benefits.

All this is absurd. A country needs only two to four types of companies: Firstly, single owner, full liability companies, where there is no practical difference between the owner and his company, typically used by small businesses. And secondly, multiple owner, limited liability companies used for bigger companies where investors and banks share the risks with the owners. You can also have multiple owner full liability companies, used for family businesses, farms etc, where the owners are fully responsible for the economy of each others, and lastly single owner limited liability companies. But these two types are not necessary, Sweden for example does not have this last type of company.

By simplifying the company tax structures you make it easier and faster to start companies, people who have business ideas can more easily learn what is necessary and you free up the time of those working in the tax authority so they are less overworked. By removing all kinds of different tax structures, incentives and tax credits you make it harder for companies to evade tax, increasing the tax revenue. Everyone wins. Well, maybe except accountants, who definitely get less work. I think France can live with that.

And if it wasn’t enough that companies can evade taxes in France, the owners also can. Everything in France is a deductible. My accountant told me to save the receipts when I bought a Whiskey as a present to my step-father, because I could claim it as a company cost. I know of company owners who have credit at the butcher and gets an invoice once a month, claiming it to be for a company event. France should here do what Poland has done: No deductions for food or drink of any kind. I love the famous three-hour business lunches, but I eat lunch every day, it shouldn’t be a tax deductible.

The combinations of all the tax deductions meant that even though my tax rate in Poland is just 19%, I still pay a higher tax here than in I did in France. And here lies the main problem with the economy: Only those who are employed pay the taxes they should. Fix that, and you fix the economy. Make any income pay the same amount of tax. It’s fair, good for the economy as a whole, and the unions should love it. Does that mean that businesses will hate it? Not at all. A simplified tax structure makes their job easier as well, as it’s easier for them to predict how much taxes they need to pay and they don’t have to spend time and money to evade taxes, because they can’t anyway. And most importantly, it makes it easier to start a company, giving extra opportunities for youth with ideas to create their own income.

Annons

Avdelning: ”Vad var det jag sa?”

För fem till tio år sedan var vänsterns stöd för Venezuela och Chavéz massivt. Väldigt få inom något som ens var avlägset vänster yttrade nån slags kritik. 2007 skrev Miljöpartisten Zaida Catalán en artikel om Chavez Venezuela som var negativ och den svenska vänstern blev som galna. Jag har några gamla noteringar om reaktioner, inte alla inlägg finns kvar online, jag länkar till dom jag hittar.

Loke hävdade att Catalán “fummlar” och “sväljer extrema högeroppositionens retorik”. Ali Esbati hävdade nåt liknande och menar att hon skrev artikeln “för att vara välkommen hos mysborgerligheten”, Anders Svensson hävdade att hon hade “Fått spel”,  och Frasse callade Catalán “Förvirrad”. Hanna Löfqvist viftade undan kritiken mot Chavez med en hänvisning till att vi inte kommer få rösta om EUs nya grundlag. Men hon var åtminstonde inte direkt otrevlig, även om hon försökte implicera att Catalán “och hennes gelikar” inte är intresserade av demokrati på hemmaplan, bara i Venezuela.

Flera bloggar som inte längre verkar finnas klagade också.

Den Onödiga Samtiden kallade kritiken “fullständigt absurd”, nån som hette Petter anklagade Catalán för att vara karriärist, Erik Svensson klagade på att hon skrev en debattartikel, och tyckte att hon borde ha enbart bloggat istället, och viftar undan kritiken med att hon är “proffspolitiker”, Christoffer Andersson sa att Catalán försöker plocka poäng genom att sätta likhetstecken mellan nyliberalism och demokrati, Per Hjalmarsson sa att det var “djupt beklämmande” att Catalán kritiserar Chavez maktkoncentration och Hankins kallade henne för en åsna.

De senaste åren har vi sett Venezuelas regering ens sluta låtsas vara demokratiska, och Venezuela har nu hyperinflation och ekonomin är i fritt fall. Och ingen i vänstern pratar längre om Venezuela. Knäpptyst är det.

Är det dags för ”Vad var det vi sa?” kanske? Hur vore det om dom  som dyrkade Chavez och Venezuela vore hederliga nog att erkänna att dom hade fel, och vi andra, inklusive Zaida Catalán, hade rätt?

Sveriges väg mot Diktatur, två år senare.

Den här texten skrev jag i början av 2011. Den är fortfarande aktuell, så det är dags att kolla läget så här vid den nya året. Faktiskt har det steg jag kände var minst sannolikt redan hänt.

2011: Piratebay-rättegången slutar med långa fängelsestraff för alla inblandade. [Detta skedde]

2012: Det blir olagligt inte bara att fildela, utan att även ladda ner musik. Eftersom det är svårt att bevisa att den som har en låt på disken inte har rätt till den används lagen sällan. [Detta har inte hänt ännu]

2013: Med argumentet att man sprider fildelningslänkar och Piratebay-domen som förebild så blir Flashbacks forum nedstängda, och flera personer bakom Flashback hamnar i fängelse.

2014: Ett liberalt centern hoppar av alliansen.

Januari 2015: Alliansen spricker efter att inte kunnat rösta igenom nånting, eftersom antingen SD, C eller S är emot.

September 2015: Efter att Sverige inte har haft en regering i ett halvår och inte haft en regeringsduglig regering på ett år, startar S+M regering tillsammans.

Nyår 2016: En Breivik-inspirerad terrorist öppnar automateld på ett dansgolv på en Finlandsfärja. Eftersom han var dåligt förberedd och uppförde sig misstänkt blir han skjuten av säkerhetsvakter som följde efter honom, men då har han redan tömt ett magasin in i en tät folkmängd. 8 döda och 20 skadade. [Jag lade till denna terroristattack för att ge politikerna en undanflykt. Det visade sig inte behövas, se nästa punkt.]

Våren 2016: Riksdagen utökar FRA och SÄPO’s befogenheter, och ger dom tillgång till varandras data, för att förhindra liknande attentat i framtiden, påstår man. [Denna lagförändring genomfördes av S+M 2012]

Våren 2017: Skype/Google och annan IP-telefoni uppgår nu till 90% av all telefoni inom och utom Sverige, så avlyssningslagarna är i praktiken verkningslösa. Man utökar lagarna så att det är OK att bryta sig in i datorer och telefoner och installera programvara som avlyssnar telefoni. Den programvara som installeras av SÄPO på datorer lyssnar dock helt enkelt på datorns mikrofon, oavsett om man telefonerar eller inte. Telefonavlyssning blir alltså buggning. Detta är olagligt, men riksdagen och regering vet inte om att det sker.

2018: SÄPO ger regeringen en lång lista på medborgare och invandrare som har ett misstänkt kontaktnät, dvs dom ringer och mailar till ”fel” personer. Men inget kan bevisas, och misstankarna anses inte tillräckliga för att man får sätta in telefonövervakning av personerna i fråga. Riksdagen ändrar lagen så att misstänksamma kontaktnät är tillräcklig misstanke för övervakning av den personen. En speciell domstol inrättas som skall övervaka att dom fallen som övervakas verkligen har misstänkta kontaktnät.

2018: S+M i allians vinner valet med 60% genom att S lovar att höja skatterna och M lovar att sänka dom.

2018: Med hänvisning till att det är många rasister på Aftonbladet och vissa har uttryckt sympati för Breivik och Finlandsfärjedådet stänger man ner Aftonbladets webbsajt. Den kommer snart upp igen utan kommentarsfunktion. Kommentarsfunktionen öppnas igen 2019 efter att man har introducerat förhandsgranskning av alla kommentarer. Dom flesta andra stora diskussionsforum gör samma förändring.

2019: Efter att ett terrorattentat i Holland visar sig ha varit planerat delvis i Sverige görs mikrofonövervakning via dator (som i praktiken pågått sedan 2017) laglig. SÄPO påbörjar olaglig video-övervakning via folks webb-kameror.

2020: En riksdagsman från centerpartiet och en riksdagsman från miljöpartiet som båda har argumenterat mycket emot övervakningslagarna anklagas för att ha köpt sex av underåriga pojkar på en resa i Thailand flera år innan. Båda förnekar allt men tvingas avsäga sig sina riksdagsplatser. Dom frias först tre år senare.

2021: Eftersom dom flesta distributioner av Linux visar sig vara svåra att hacka så dammar man nu av lagen om att det är olagligt att ladda ner filer. Eftersom Linux är open source, och open source bygger på att man delar, så använder man argumentet att Linux-användare tycker man skall dela allt. Enbart ett par hundra människor fälls, och får böter mellan ett par tusen och tiotusentals kronor, men man får spionprogramvara installerad på nästan alla Linuxdatorer i Sverige i samband med att man genomsöker dom. Denna massiva kampanjen där hundratusentals får sina datorer beslagtagna och genomsökta uppmärksammas stort i media, delvis som slöseri med resurser, men mestadels som en negativ kampanj mot open source och Linux. Väldigt få diskuterar frågan ur integritetssynpunkt.

2022: I valet ramlar C och KD ur riksdagen efter att S och M har genomfört stora kampanjer med oklar finansiering, och alla andra partier i stort ignorerats. S och M får 75% tillsammans.

2023: Regeringen kräver att förhandsgranskning av dom stora diskussionsforumen, Aftonbladet etc, har en polisrepresentant som övervakar att man granskar rätt.

2023: En lag gör den bevisning som SÄPO skall lägga fram för att ha rätt att bugga folk hemligstämplad. Den domstol som skall övervaka att det finns ordentliga misstankar får inte längre se misstankarna, och blir reducerad till att sätta en stämpel på ett blankt papper. Massövervakning tar vid. Några ledamöter, Åke Brandt och Ana Mathiesen från V protesterar i pressen. Även protester från MP hörs men får mindre utrymme.

Våren 2024: Brandt blir arresterad efter att ha påståtts smuggla statshemligheter till ett ännu odemokratiskt Kuba. Han frias av HD fem år senare.

Hösten 2024: Mathiesen får sitt hus nerbränt av rasister, ingen grips.

Våren 2025: Raiderna om fildelning trappas upp. Istället för att kräva bevis på att filerna har varit nedladdade olagligt kräver domstolarna nu bevis på att man har rätt till filerna. Alla låtar man inte har på CD, vinyl eller har kvitto på från nån onlinetjänst får man böter på, ungefär en hundralapp per låt. Hundratusentals blir bötfällda, dom flesta av dessa open source användare och kritiska mot intellektuell äganderätt eller kritiska till regeringen. Det får återigen mycket uppmärksamhet, men återigen mest som resursslöseri.

Våren 2025: Poliser börjar kräva polisrepresentanter i alla diskussionsforum och bloggar. Alla bloggar som hostas i Sverige tvingas i praktiken att inte tillåta kommentarer eller använda sig av diskussionstjänster som har polisrepresentanter.

2026: Valet blir 80% för S+M. MP åker ut. Riksdagen börjar behandlas som en apparat för att godkänna lagar, varken S eller M bryr sig mycket om att debattera frågor i riksdag eller annorstädes. S+M’s ledamöter åker på en ”ut till folket”-kampanj som snart permanentas. Riksdagsledamöterna är ute hos folket på torgmöten och valstugor i en ständig valkampanj dom närmaste fyra åren. Lagförslagen kommer nu närmast enbart från regeringen och oppositionspartierna. Dom genomröstas i snabba omröstningar utan debatt. Få ledamöter från S eller M har haft tid att läsa igenom några lagar alls, eftersom man hela tiden är på resande kampanjfot.

2027: Videobuggning blir lagligt i en ny lag som inte ens har delas ut till ledamöterna i förväg. Inte heller kallas det till omröstning, så enbart ledamöter från S och M är i lokalen när omröstningen sker. Märkligt not registreras flera av V och MP’s ledamöter såsom ha röstat nej till förslaget, fast dom inte var där. När detta dryftas får ledamöterna från V och SD rådet att hålla käften och tänka på hur det gick för Brandt och Mathiesen.

2027: SÄPO har nästan varje hushåll i Sverige buggat. Spionprogramvaran är installerad på nästan varje dator och smartphone i landet. Den används mesta för att övervaka dom som arbetar politisk för mer integritet. Dom blir ofta bötfällda for fildelning och ibland fängslade, ofta med bevis SÄPO har placerat i deras datorer.

2028: Bloggar och andra Sverigekritiska sajter som hostas utomlands börjar att filtreras. Sajter som hävdar att detta beror på att dom är kritiska mot regeringen blir också snabbt filtrerade. Inga kommentarer som hävdar att Sverige filtrerar internet-trafik godkänns på Svenska bloggar. Regeringen erkänner att sajter filtreras, men hävdar att det är enbart barnporr, fildelning och terrorist-uppvigling som filtreras.

2028: V’s och SD’s ledamöter har nu också slutat att bry sig om att dyka upp i riksdagen.

2029: Med Sverige som gott exempel följer EU och USA efter i internet-censuren.

2030: V ställer inte upp till riksdagsvalet, och kallar Sverige odemokratiskt. Vissa Vänsterpartister uppmanar till revolution, och fängslas.

2031: Det börjar sakta gå upp för Svenska folket att dom lever i en diktatur, men vid det här laget är det för sent.

Kära SD-väljare: Var det här meningen?

Kära SD-väljare. Flera personer i SD’s absoluta topp har nu visat sig uppföra sig ungefär lika moget och intelligent som ett gäng 10-åriga mobbare på en skolgård. Och när läraren kommer fram och frågar dom vad som hände, så sitter dom med änglaögon och blånekar. ”Jag skulle då aldrig ropa ‘hora’ åt någon, jag gör bara inte sådana saker.” Moget. Och det här är folk hos eliten hos SD. Detta är dom smartaste och mest mogna SD har.

Jag misstänker att det inte var det du trodde du röstade på.

Jag tror inte du ville ha in ett gäng 10-åringar i riksdagen. Jag tror inte du tänkte rösta på dom där grabbarna i din sons klass som bråkar och gör det svårt för dina barn att faktiskt lära sig nåt. Jag tror inte att du ville rösta på en gäng med killar som står i hörnet på skolgården och ropar ”hora” åt din dotter och alla andra tjejer som är smartare än vad dom är.

Jag tror inte att du vill ha dom här omogna idioterna att styra Sverige.

Så nu vet du i alla fall vilket parti du inte skall rösta på nästa gång. Kom ihåg det här i nästa val. Bli inte lurad igen.

Socialdemokraternas brunvandring: Reepalu flörtar med främlingsfientliga

Ilmar Reepalu har plockat upp ett förslag från Sverigedemokraterna: Temporära medborgarskap. Det här förslaget är baserat ur en rent populistisk önskan om att slänga ut invandrare. Det är inte medborgarskapet som är viktigt, utan etniciteten. Född svensk och man är bra, men född utlänning och man är suspekt och kanske kriminell. Gör man brott som invandrad svensk skall man slängas ut, men som äkta svensk får man stanna.

Det här är naturligtvis ett hemskt förslag, det är inte längre medborgarskapet som skall avgöra hur man behandlas av staten, utan etniciteten. Visst är det rimligt med en period där man får vänta på att få bli ”helsvensk”, men en sådan har vi ju redan. Man måste bo i Sverige i åratal innan man får bli medborgare. Det finns alltså ingen anledning att införa en slags andra-klassens medborgarskap ur den anledningen. Enda anledningen är populism och att man stryker invandrarfientliga medhårs.

Dessutom har det en hel del andra problem med förslaget. I många länder tappar man sitt medborgarskap när man får ett annat. Det innebär att man med det här förslaget riskerar att ställa människor i en situation där dom inte har något medborgarskap alls. Därmed undrar jag om det ens är förenligt med internationell lag.

Så förslaget är ogenomtänkt och invandrarfientligt. Ett typiskt SD förslag, alltså, som nu har plockats upp av en ledande socialdemokrat. Det är inte förvånande, S och SD har i grunden samma politik, med skillnaden att SD pratar om invandring hela tiden, medans S inte gör det.

Utmärkt förslag från Svenskt Näringsliv om meningslösa studenter!

Alla förstår ju att staten är bäst på att bestämma vad du skall studera! Äntligen gör någon nu åt detta, när Svenskt Näringsliv föreslår att man skall sänka studielånen för humaniora!

Det är ett utmärkt förslag, men det går inte långt nog. Jag tycker att man skall göra genetiska tester på vad man kommer bli bra på redan som 5-åring och sedan staka ut livets väg där, och bestämma vad som studeras. Studerar man nåt annat än det staten tycker att man skall studera blir man av med studiestödet! Kanske till och med bötesstraff?

Does Americans really want Sweden’s wealth distribution?

Last September or so there was a lot of headlines about a survey that claimed people in the US wanted a wealth distribution more like Sweden’s. OK, that was maybe not so surprising.

I recently got a reason to read the survey, and  it is interesting. It asked a couple of questions, in the first one they got to choose between three unlabeled wealth distributions, where one was a perfectly even distribution (obvious even when unlabeled) with every quintile having 20% of the wealth, one was a wealth distribution where the bottom quintile had 0.1% of the wealth and the top quintile 84% of the wealth. And the third was a wealth distribution where the bottom quintile had 11% and the top 36%. They asked people which one they preferred.

Well, which one would you choose, if you don’t know anything about economics? Right, the middle one. The one with a completely equal wealth distribution is obviously one extreme. If you don’t know anything about the subject, you will automatically assume the 84% – 0.1% to be extreme as well. But it isn’t. That would be having 100% for the top quintile and 0%for all the others. They didn’t show any such chart, making the question completely biased from the start.

To make matters worse, of these three distributions, only one was real, the 84% – 0.1% distribution. It was the US wealth distribution. The perfectly equal one was obviously unreal, but the third one is also fictional. In the survey they claim it’s Sweden’s wealth distribution, but that is not true. In a footnote (yes a footnote) they admit that it’s not. It is Sweden’s income distribution. Although possibly that isn’t true either. According to data from SCB, the top 20% have 40% of the income and the bottom 20% have 4%of the income. Not 36% and 11% as Norton and Ariely claims.

However, the big problem here is of course that income and wealth distributions are completely different beasts and will look very different. They claim they chose the income distribution to have a bigger contrast, because although Sweden’s wealth distribution is more equal the the US wealth distribution it is still, according to them ”extremely top heavy”. Yes, because that’s how wealth distribution works. Sweden’s wealth distribution is 73% in the top quintile and 0% in the bottom one. And that’s the worlds most equal country.

So Norton and Ariely showed one real and two completely fictional and unrealistic income distributions and asked which one they preferred. The 8% that preferred the US income distribution to the fictional Swedish one are likely the 8% of people that know enough about economy or maths to notice the flaw.

What should Norton and Ariely have done here if they were serious? Well, they probably should have shown them several different income distributions taken from real countries, with two fictional (but not wildly unrealistic) extremes. Why income distributions? Because wealth distributions are by nature extreme. The people in the bottom quintile will not tend to save money, but to spend their income. They don’t really have money over to save. Hence, they will always fall close to zero. That looks much more unequal than what it really is. Income distribution is less unintuitive in that way. Maybe they could have had Sweden, US and Namibias income distributions, for example. There will likely always be a bias towards the middle in such a question, so it’s important to have US as the middle of the road to avoid a bias, and see when people then prefer, more or less income distribution.

Then they got asked what they though the US income distribution was, and then of course put the numbers somewhere in the middle of the option they choose (the unrealistic fabricated option) and the one they thought was extreme (US), proving that they didn’t know what they were being asked. And then they asked what they wanted it to be, and then wanted in average a slightly more equal distribution than they thought they had. In fact, slightly more equal than the completely unrealistic center option they had got, with the top quintile earning 36% of the total and the bottom quintile 11%.

These choices are both influenced by the false data they were fed in the first question, and an effect of the unintuitive maths here. This survey got Americans to claim that the average guy on the top 20% should earn about three times as much as the average guy in the bottom 20%, while in the most equal country in the world, Sweden, he in fact currently earns around ten times as much. This is not an expression of what people really want in a society, it’s an expression of that people won’t understand the issues if they are expressed in unclear maths after being feed misleading information.

I think this survey is interesting and you can learn a lot from it. It would be an excellent case study in how to not make surveys as they pretty much did everything wrong.

So what did this survey show? It shows that the maths involved are unintuitive. Most people in the lower 20% doesn’t save money. They will have very little of the wealth, because even if they have money over at the end of the month they spend it. That’s normal and expected, and every country will work like that, always. It also shows that people in the US believe that the US is more unequal than they would like. That’s it. But it doesn’t show any of the things they claim it shows, much less that Americans prefer Sweden’s income distribution. Maybe they do, maybe they don’t. But this survey doesn’t show it.

En syn på politikens karta

Det är alltid kul när man säger något som är rätt okontroversiellt, och det skapar stora kontroverser. Det innebär att man har satt fingret på något ömt ställe. Jag gjorde i fredags en liten politisk karta. Det kommer sig i grunden av att vänster-högerskalan är meningslös, den lägger åsikter som är lika rätt långt i från varandra ute på kanterna, och den lägger partier som är rätt långt i från varandra ganska nära. Det beror på att vad som är vänster och höger har bestämts av vänstern, så egentligen är det bara en karta på hur illa en kommunist tycker om nåt. Ju argare dom blir, desto längre till höger. Därför hamnar libertarianer nära rasister, trots att dom inte har några åsikter gemensamt, men nazister hamnar långt från kommunister, trots att dom har massa gemensamt.

Det finns massor av försök att åtgärda detta, mer eller mindre bra. En vanlig är den ”politiska kompassen”, populär bland libertarianer, som har två skalor. Det hade varit dubbelt så bra som höger-vänsterskalan, om det inte hade varit för ett problem: Båda skalorna mäter en slags frihet. I den ena änden har du ekonomisk frihet, i den andra en moralisk/social frihet. Det finns inga som är för en total ekonomisk frihet men helt mot social frihet. Att dom på webbsidan sedan hävdar att George W Bush är starkt för ekonomisk frihet visar dessutom att dom är mer intresserade av amerikansk politik än att faktiskt analysera ordentligt. Vad dom har försökt att göra är att ta vänster-högerskalan, som dom kallar ekonomisk, och lägga till en andra skala till den, trots att vänster-högerskalan inte alls är ekonomisk. Och även om man fixar detta så är två dimensioner rätt begränsande.

I mina försök att göra en karta hamnade mina funderingar mer på vilka fel som begicks än vilka åtgärder man föreslår. För åtgärderna är ofta slumpmässiga. I Sverige betraktas friskolor som liberalt, i USA hatar liberalerna friskolor. Varför? Jo, för att i USA föreslogs idén först av konservativa, och blocken i USA är liberaler mot konservativa, så då måste liberalerna vara emot friskolor. I Sverige är blocken sossar mot resten, så här måste S vara mot friskolor, men liberaler och konservativa måste hålla ihop. Om det är bra eller dåligt har inte med saken att göra, det är blockpolitiken som tvingar fram ställningstagandena. Men attityder, tankefel och grundläggande syn på världen är mindre slumpmässigt. Så baserat på böcker som Erich Fromm’s ”The fear of freedom”, Harold Lasswell’s ”Psychopathology and Politics” och framförallt Eric Hoffer’s ”The True Believer”, så tyckte jag mig kunna se tre vanliga och grundläggande ”fel” i hur man tänker politiskt. Fel inom citationstecken, eftersom det är fel från en liberal synpunkt. Någon som begår felen anser givetvis att det är rätt.

Dom ”felen” är tre, och dom är:

1. Att man ser makt som något som ger rätt. Jag kallar detta ”maktdyrkan”, för det vanligare ordet ”Auktoritär” ger associationer med diktaturer och liknande. Men det behöver inte ha något med diktaturer att göra alls. Många demokrater kan fortfarande vara ”maktdyrkare” och söka sig till ett parti därför att partiet har makten. Man kan se detta hos socialdemokraterna, där många sossar ser det som om S har någon slags gudagiven rätt att sitta i regeringen, för det har dom ju alltid gjort. Dom vet att demokrati är bra, och dom är demokrater men söker sig till S inte för att dom håller med, utan för att dom vill ha makt. Så dom anpassar sina åsikter till dom som har makten, istället för att försöka ge makten till dom som delar deras åsikter. Maktdyrkare tenderar att analysera världen helt och hållet utifrån ett maktperspektiv (där makt är bra om man har det själv och dåligt annars). Motsatsen är dom som inser att makt korrumperar och att det inte spelar någon roll vilket parti det är, efter 40 år vid makten kommer partiet att ha övergett sina idéer och bara jobba för att hålla sig kvar vid makten, och skita i väljarna (bland annat just för att dom lockar till sig maktdyrkare).
2. Frihetsfobi. Många är rädda för frihet, bland annat för att med frihet följer ansvar, och ansvar är jobbigt. Den attityden leder ofta till att man vill att staten skall bestämma. Andra är mot frihet därför att dom är oroliga för att dom har valt fel livsväg. Dom bestämmer sig därför att den väg dom har valt är den enda rätta ur moralisk synpunkt och att alla som har valt annorlunda har valt fel. Det leder till konservatism och homofobi. Andra är bara rädda för det okända, och med stor frihet får man ett väldigt heterogent samhälle, med massa olika människor som gör olika saker. Är man rädd för dom som är annorlunda blir man ofta rasist. Här ser vi tre olika politiska ståndpunkter, alla baserat på en rädsla för frihet. Motsatsen är såklart frihetsälskare; Liberaler av alla det slag som tycker att mångfald är kul och som tycker att dom styr sina liv bättre än staten.
3. Fanatism är när man låter idéer eller personer gå före verkligheten. När man inte vill lyssna på andra, och avfärdar alla åsikter som inte passar in i ens världsbild eller teori antingen med skratt eller med hat, så blir man fanatisk. Detta gör att man sakta tappar verklighetskontakten, och ens politiska åsikter glider allt längre mot det orimliga. Det spelar ingen roll hur vettig man var från början, om man reagerar på all kritik med att slå bakut. Ett bra exempel på detta är Stuart Christie. Hans självbiografi ”Granny made me an Anarchist” visar hur han börjar sin politiska medvetenhet i tidiga tonår som Labour, för det var ju det hans familj var. Men när han inser att Labour också är fulla av hycklare går han allt längre vänsterut, och för varje steg vänsterut hittar han bara fler människor som antingen är egoister, eller fegisar som inte faktiskt gör nåt. Det slutar med att han i frustration smugglar sprängämnen till Spanien (detta är under Franco) och hamnar i fängelse. Allt för att han inte någonstans på vägen från Socialdemokrat till Anarkist ställer sig frågan ”Har JAG fel?”. Det är alltid nån annan som har fel, inte han. Detta inser han givetvis aldrig själv, inte heller i sin självbiografi, men det felet begår han, och därför blev han fanatisk. Motsatsen till fanatism är att ha en evidensbaserad världsbild, där man accepterar att saker inte ser ut som man tror om man blir överbevisad. När friare ekonomi bevisligen minskar fattigdomen så kommer en fanatiker fortsätta att hävda att liberalism orsakar fattigdom, men med en evidensbaserad världbild ändrar man åsikt.

Det här innebär att jag har tre dimensioner. Men att göra en grafik där man har tre dimensioner är svårt, för grafik är två-dimensionellt. Det skulle bli plottrigt och obegripligt. Det går inte att se var i kuben en punkt befinner sig, om man inte drar linjer ut till axlarna, och då kan man inte göra det för mer än en sak i taget utan att det blir rörigt.

Så man får förenkla. Och jag ritade massa olika grafer, tills jag kom fram till en som var begriplig och användbar. Och den ser ut så här:

Som ni ser har jag istället för dimensioner gjort ”areor”, där jag har placerat in ideologierna beroende på vad för fel dom gör. Om dom gör felet bara ibland hamnar dom närmare mitten. Dom som gör två fel hamnar i trianglarna. Gör man alla tre fel så hamnar man i en separat klutt på sidan om. Det var enda sättet att göra det begripligt. Islamism är en slags fanatisk religiös dogmatism, rasism och fascism är maktdyrkande konservatism. Kommunism och Nazism har stora skillnader, men dom gör alla tre felen, och som resultat har försök att införa både kommunism och fascism resulterat i blodbad.

Men när ni ser den här kartan gör nu inget så korkat som att tro att alla som är i den blågröna hörnet är islamister. Så är det inte. Det där är en positionering av islamism, inte en markering av vad det blågröna hörnet betyder. Detta borde vara uppenbart då kommunism och nazism är i samma område, och libertarianer, anarkister och miljötomtar samsas i samma område, men från responserna på den här grafen är det klart att inte alla har insett detta. Att du är frihetsfobiker och fanatiker gör dig alltså inte till islamist. Däremot är islamister båda.

Och traditionella socialdemokrater hamnar närmare fanatismen för dom vägrar inse att planekonomi inte fungerar, men modernare socialdemokrater hamnar närmare konservatismen. Och ingen av positionerna är perfekta, för i den tvådimensionella grafen tappar man massa information från den tredimensionella modellen. Sånt är livet bara. Grafen är till för att åskådliggöra, inte vara en perfekt modell av en imperfekt verklighet, för sånt är både omöjligt och fanatiskt, så det överlåter jag åt dom verklighetsfrämmande libertarianerna i KLP. 😉

Och Sverige då?

Nästa steg blir såklart att placera in politiska partier på kartan. Men Sverige är politisk sett rätt homogent, vi har ju anarkister, men inga som faktiskt försöker spränga riksdagen, socialdemokraterna har inte på allvar försökt införa socialism, osv. Så alla skulle hamna i mitten, och  en sådan karta är ju inte så givande. Så alltså gör vi en ny karta, där vi vi göra samma transformation från en kub till en platt cirkel, men vi tar bara den biten av kuben som innehåller svenska partier. Och då får man nånting sådant här:

Värt att notera här är alltså att detta INTE innebär att Fi är islamister (se ovan) eller att Pirapartiet tänker bomba riksdagen. Det innebär att felet alliansen gör är att dom är rädda för frihet. Dom försöker hindra folk från att göra det  dom vill eftersom det, hemska tanke, kunde innebära att dom inte gör det Alliansen vill. Och då kan det ju gå precis hur som helst!  Sossarna är fortfarande allt för övertygade om att dom har en gudagiven rätt att styra Sverige, oavsett att deras politik är precis samma som moderaternas, Fi är rädda för frihet och vägrar lyssna på vett och sans, med resultat att dom hatar män. V är inte bara rädda för frihet och så fanatiska att dom tror att planekonomi är en bra idé, dom är dessutom maktdyrkande och tenderar att stödja alla diktatorer dom kan hitta.  SD är sossar som är rädda för folk som är annorlunda. Deras rasism och homofobi innebär att dom hamnar i det bruna hörnet, medans sossarnas invandringsfientliga politik inte beror på rasism, utan är ett resultat av att dom är beroende av LO för att få makten.

Moderaterna och Sossarna är väldigt stora på den här grafen. Det beror inte direkt på på partiernas storlek, utan det skall reflektera att åsikts-spridningen i partierna är stor, vilket såklart delvis beror på att partierna är stora. Sossarnas splittring visas genom att dom får två logos. Egentligen skall det väl vara ett band av sosse-logos mellan dom, men det skulle ju se helskumt ut. Moderaterna har både maktdyrkande medlemmar, konservativa och liberaler, så dom får gränsa på alla tre. Det gör att dom hamnar nära det bruna fältet, men att dom inte är i det bruna fältet är mycket avsiktligt, för visserligen har Moderaterna haft rasister i leden ibland, men dom har kastat ut dom. Så det ser ut som om dom ligger nära rasismen, men egentligen gör dom inte det, det blir en effekt av att göra 3D-modellen 2D som inte går att göra så mycket åt.

Och ja, Piratpartiet är inte ett enda dugg frihetsrädda eller maktdyrkande. Så PP skall vara så långt borta från det gröna och röda som möjligt. Däremot har man ofta tagit rätt extrema åsikter, och min erfarenhet av PP’s forum indikerar iaf för mig att flesta medlemmarna är helt ointresserade av att lyssna på andra, inklusive andra medlemmar. Och den negativa reaktionen på kritik från andra är inte heller förtroendeingivande. Så här i efterhand får jag väl erkänna att partiet är orättvist lång nere i det blå fältet och snarare skulle ha legat på gränsen, men, men. Jag tror inte det skulle ha gjort nån skillnad på den mindre ”twitter-storm” grafiken orsakade när Alexander Bard lade upp den på Liberaldemokraternas hemsida.

Men kom ihåg att PP hamnar där tillsammans med libertarianer och miljönissar. Så fanatiska är PP alltså. Ja, det är ju hemskt. Vilken förolämpning. Eller inte. 🙂 Jag är ju trots allt piratpartist… Som enfrågeparti så skulle PP egentligen täcka över hela nederdelen av grafiken, det finns både frihetsfobiker och maktdyrkare inom leden. Men det går ju inte att låta ett parti som knappt får några röster att dominera hela grafen, så dom får hamna där ett genomsnitt av dom aktiva hamnar, och enligt min åsikt och erfarenhet av partiet så är huvudproblemet att man inte lyssnar och inte tål kritik. Så då hamnar dom i den blåa fältet. Eller iaf på gränsen.

Liberaldemokraterna hamnar givetvis i mitten, eftersom jag anser att liberaldemokraterna inte gör något av dessa felen. Ännu, iaf. Och gör man inte något av felen så innebär det att man som icke-fanatiker är beredd att ta sig till en fakta-baserad världsbild, och inte får anfall om nån säger att man har fel.

Funkar övervakningen?

Hur funkar terroristbekämpningen i Sverige egentligen? Låt oss se vad för slags terrorism som har förekommit dom senaste åren. Om det är saker jag har missat, säg till så lägger jag till dom.

• 15:e December 2007: Tre män försöker tända på en vallokal i Kista i samband med parlamentsvalet i Irak. Dom misslyckas, och grips senare av polis. Inga skadade.
• 11:e Maj 2010: Lars Vilks blir överfallen på Universitetet i Uppsala. Tveksamt om det kan kallas ”terrorism” dock, men jag tar upp det ändå. Inga skadade. Dom som attackerade arresteras.
• 15:e Maj 2010: Brandbomber kastas mot Lars Vilks villa, men tar sig inte. Ingen skadas.
• 11:e December 2010: En man sätter en brandbomb i sin bil, och spränger sig själv till döds i Stockholm. Inga övriga skadade.

OK, som en första titt kan detta ju verka bra, ingen har ju skadats utom en klantig självmordsbombare. OK, man kan fråga sig varför SÄPO inte stoppade dom här fyra attentaten, men lite måste väl slippa igenom nätet? Frågan är väl hur många terroristattacker man har stoppat? Och då gör vi en lista på det också:

• 2007 arresterar man en 19-åring och en 22-åring därför att dom påstås ha planerat terroristattacker. SÄPO fann vad dom påstod är komponenter för bombtillverkning. Jag kan inte hitta nånting om vad som hände sedan, vilket jag misstänker betyder att fallet aldrig ens kom upp i domstol.
• 2010 arresterar man en 22-åring och en 26-åring, tydligen därför att 22-åringen, som är från Somalia, hade varit i Somalia i ett år. Trots telefonavlyssning är det starkaste argumentet för att 22-åringen planerade terrordåd att han påstås ha sagt att han ville dö en martyrdöd till en kompis.

Det är, vad jag kan utröna, det hela. Dessutom arresteras en man 2010 för att ha planerat att begå ett attentat i Somalia (alltså attentatet skulle vara i Somalia),och det är ju bra men har ju inte hindrat attacker mot Sverige, vilket är det som är relevant här. Inte heller är det relevant när Irländska polisen stoppar attacker i Sverige. Frågan är ju hur bra övervakningen av Svenskar är på att göra det den påstås göra, hindra attentat i Sverige. Och där verkar som om man under dom senaste åren har hindrat högst två attentat. Då är jag väldigt snäll och antar att båda dom två arresteringarna ovan faktiskt hindrade attacker i Sverige. Samtidigt har man misslyckats med att hindra fyra andra attacker.

Det där är inte ett bra resultat. Och skall vi vara mer realistiska så har sannolikt inga av arresteringarna ovan hindrat några attentat. Ingen av dom arresterade verkar ha planerat något reellt attentat, i bästa fall har dom funderat allvarligt på att utföra ett attentat, någonstans, någon gång. Nu har FRA lagen gällt i två år. Detta tycks inte ha lett någonstans, det verkar inte ha hindrat nånting. Dom arresterade i år har blivit arresterade mest pga telefonövervakning, och det i sin tur är för att den ena av dom har varit i Somalien i ett år.

Så fungerar övervakningen? Uppenbarligen inte. I bästa fall har man hindrat 40% av attentaten i Sverige. Mer troligt är att man har hindrat exakt noll procent. Så när Maud Olofsson och andra säger att detta visar på att FRA lagen var korrekt, kan det bara tolkas som att dom tror att övervakning har potential att fungera, men inte gör det ännu. Och det måste då betyda att dom vill övervaka ÄNNU mer.

Mannen som nu verkar ha sprängt sig själv i Stockholm har som enda yttre indikation på detta blivit mer religiös och nämnt döden på sin facebook-sida. Om han har haft kontakt med andra i ett terroristnätverk skulle vi bara fått reda på det genom att övervaka hans telefonsamtal och läsa hans mail. Det är nivån som behövs för att stoppa den terrorism som kan stoppas i Sverige. Vi måste avlyssna både telefoni och internettrafik för alla som uttrycker radikala åsikter i Sverige. Vi måste göra Sverige till Östtyskland. Och den typen av attacker på integriteten kan bara ha en effekt: Mer terrorism. Om muslimer i Sverige känner sig attackerade och instängda kommer dom reagera med att vända sig mot Sverige, och resultatet kommer bli mer självmordsbombare i Sverige.

Tror du på det du säger? Eller tror du bara att du tror?

Är du kristen? Tar du huvudvärkstabletter? Hur får du det att gå ihop?

Jag menar, den kristna guden är ju allsmäktig, och allvetande. Alltså vet han att du har huvudvärk, och han kan göra nåt åt det, men han gör inget. Alltså *vill* guden att du skall ha huvudvärk när du har det. Ändå tar alla kristna en Treo när dom har ont i huvudet. Varför det? Det är ju rimligen blasfemi?

Är du Marxist? Vilket parti röstar du på? Sossarna? Vänstern? Hur får du det att gå ihop?

Jag menar, enligt Marx kommer ju revolutionen när arbetarklassens misär blir så brutal att dom ställer sig upp i revolution och störtar systemet. Allt socialistisk politik gör är därmed att fördröja revolutionen. Ju mer makt sossarna eller vänster har, desto längre dröjer kapitalismens avskaffande. En Marxist borde rimligtvis rösta på den mest extrema nyliberal man kan hitta, åtminstone i ett riksdagsparti.

Men det gör ni Marxister inte. Ni röstar inte på den som kommer att driva fram revolutionen, ni röstar efter er egen plånbok. Ni vill inte avskaffa kapitalismen, ni vill bara ha mer pengar över i slutet av månaden, precis som alla andra. Ni i vänstern är kortsiktiga egoister, precis som vilket kapitalist som helst, och ni tror inte på revolutionen, egentligen. Ni bara tror att ni tror. Ni inbillar er att ni tror på Marxismen därför att ni har fått för sig att det är det en God Människa gör.

Precis som kristna. Som egentligen inte tror på gud. Men lurar sig själva att dom tror på gud, därför att dom tror att det är det en God Människa gör.

Tror du verkligen på Marxismen så röstar du på alliansen i nästa val. Tror du verkligen på en allsmäktig, allvetande gud så slutar du ta mediciner och huvudvärkstabletter. Om du finner dig oförmögen att göra detta, så tror du inte. Du bara tror att du tror.