Does Americans really want Sweden’s wealth distribution?

Last September or so there was a lot of headlines about a survey that claimed people in the US wanted a wealth distribution more like Sweden’s. OK, that was maybe not so surprising.

I recently got a reason to read the survey, and  it is interesting. It asked a couple of questions, in the first one they got to choose between three unlabeled wealth distributions, where one was a perfectly even distribution (obvious even when unlabeled) with every quintile having 20% of the wealth, one was a wealth distribution where the bottom quintile had 0.1% of the wealth and the top quintile 84% of the wealth. And the third was a wealth distribution where the bottom quintile had 11% and the top 36%. They asked people which one they preferred.

Well, which one would you choose, if you don’t know anything about economics? Right, the middle one. The one with a completely equal wealth distribution is obviously one extreme. If you don’t know anything about the subject, you will automatically assume the 84% – 0.1% to be extreme as well. But it isn’t. That would be having 100% for the top quintile and 0%for all the others. They didn’t show any such chart, making the question completely biased from the start.

To make matters worse, of these three distributions, only one was real, the 84% – 0.1% distribution. It was the US wealth distribution. The perfectly equal one was obviously unreal, but the third one is also fictional. In the survey they claim it’s Sweden’s wealth distribution, but that is not true. In a footnote (yes a footnote) they admit that it’s not. It is Sweden’s income distribution. Although possibly that isn’t true either. According to data from SCB, the top 20% have 40% of the income and the bottom 20% have 4%of the income. Not 36% and 11% as Norton and Ariely claims.

However, the big problem here is of course that income and wealth distributions are completely different beasts and will look very different. They claim they chose the income distribution to have a bigger contrast, because although Sweden’s wealth distribution is more equal the the US wealth distribution it is still, according to them ”extremely top heavy”. Yes, because that’s how wealth distribution works. Sweden’s wealth distribution is 73% in the top quintile and 0% in the bottom one. And that’s the worlds most equal country.

So Norton and Ariely showed one real and two completely fictional and unrealistic income distributions and asked which one they preferred. The 8% that preferred the US income distribution to the fictional Swedish one are likely the 8% of people that know enough about economy or maths to notice the flaw.

What should Norton and Ariely have done here if they were serious? Well, they probably should have shown them several different income distributions taken from real countries, with two fictional (but not wildly unrealistic) extremes. Why income distributions? Because wealth distributions are by nature extreme. The people in the bottom quintile will not tend to save money, but to spend their income. They don’t really have money over to save. Hence, they will always fall close to zero. That looks much more unequal than what it really is. Income distribution is less unintuitive in that way. Maybe they could have had Sweden, US and Namibias income distributions, for example. There will likely always be a bias towards the middle in such a question, so it’s important to have US as the middle of the road to avoid a bias, and see when people then prefer, more or less income distribution.

Then they got asked what they though the US income distribution was, and then of course put the numbers somewhere in the middle of the option they choose (the unrealistic fabricated option) and the one they thought was extreme (US), proving that they didn’t know what they were being asked. And then they asked what they wanted it to be, and then wanted in average a slightly more equal distribution than they thought they had. In fact, slightly more equal than the completely unrealistic center option they had got, with the top quintile earning 36% of the total and the bottom quintile 11%.

These choices are both influenced by the false data they were fed in the first question, and an effect of the unintuitive maths here. This survey got Americans to claim that the average guy on the top 20% should earn about three times as much as the average guy in the bottom 20%, while in the most equal country in the world, Sweden, he in fact currently earns around ten times as much. This is not an expression of what people really want in a society, it’s an expression of that people won’t understand the issues if they are expressed in unclear maths after being feed misleading information.

I think this survey is interesting and you can learn a lot from it. It would be an excellent case study in how to not make surveys as they pretty much did everything wrong.

So what did this survey show? It shows that the maths involved are unintuitive. Most people in the lower 20% doesn’t save money. They will have very little of the wealth, because even if they have money over at the end of the month they spend it. That’s normal and expected, and every country will work like that, always. It also shows that people in the US believe that the US is more unequal than they would like. That’s it. But it doesn’t show any of the things they claim it shows, much less that Americans prefer Sweden’s income distribution. Maybe they do, maybe they don’t. But this survey doesn’t show it.


I am Spartacus

Slumpmässigt valt document från Wikileaks. Förklaring.


Reference ID Created Released Classification Origin
10STATE17307 2010-02-25 00:12 2010-12-06 21:09 SECRET Secretary of State

DE RUEHC #7307 0560006
O P 250003Z FEB 10
S E C R E T STATE 017307


E.O. 12958: DECL: 02/24/2020


Classified By: NEA A/S Jeffrey Feltman for reasons 1.4(b,d)

1. (U) This is an action request: see paragraph 3.


2. (S/NF) Per reftel and other information, the Government of
Israel (GOI) is concerned that Syria intends to imminently
transfer SCUD-D missiles to Hizballah in Lebanon.  We share
this concern.  The transfer of such weapons would constitute
a significant escalation of a potentially volatile situation
that could threaten regional stability.  Embassy is requested
to demarche SARG officials at the highest possible level to
communicate the points below and report responses via front
channel cable.  NEA will deliver the same points to the
Syrian Ambassador upon his return to Washington.  End summary.

Action Request

3. (S/REL SYRIA) Post is requested to use the following
points in demarching the SARG on the imminent missile
transfers to Hizballah.  Begin points:

-- Mr. Vice Minister, Washington has asked me to follow up on
an issue that Under Secretary Burns raised privately with
President Asad last week.  We are growing increasingly
concerned about the risk of a regional military conflict --
one that could have dire consequences for Syria.  We believe
it is in our mutual interests that we share our concerns with
you again.

-- Just weeks ago, we saw how the war of words between
yourself, Foreign Minister Muallim and the Israelis could
have quickly escalated out of control.  President Asad
assured U/S Burns that Syria had no interest in escalating
the potential for conflict with Israel.  With that assurance,
we want to discuss with you frankly two increasingly
worrisome issues that we believe could spark the next

-- First, we are concerned about Syria's provision of
increasingly sophisticated weapons to Hizballah.  In our
meetings last week it was stated that Syria is not
transferring any "new" missiles to Lebanese Hizballah.  We
are aware, however, of current Syrian efforts to supply
Hizballah with ballistic missiles.  I must stress that this
activity is of deep concern to my government, and we strongly
caution you against such a serious escalation.

-- Next, we are concerned that Hizballah is still planning an
operation to avenge the death of Imad Mughniyeh.  While
Hizballah may be willing to risk a renewal of the 2006
conflict, it does not seem to be in Syria's interest to
accept that risk.

-- While Syria's influence over Hizballah's operational
decision-making may be limited, the political reality is such
that a major escalation would surely complicate our efforts
to improve our bilateral relationship, and undermine our
efforts to build political conditions conducive for
re-launching Middle East peace negotiations.  We therefore
urge you to use whatever influence you have to avoid such a

-- Your interest in avoiding war should require you to exert
maximum restraint, including restraining Hizballah and
preventing the group's acquisition of such lethal, long-range

-- Iran and Hizballah both have interests that are not in
Syria's own strategic interest.  I know you are a strategic
thinker, which is why I want to underscore for you that, from
our perspective, your operational support for Hizballah is a
strategic miscalculation that is damaging your long-term
national interests.

End points.

Bloggosfären är mer relevant än gammelmedia

Rick Falkvinge påpekar en intressant sak: I bloggosfären handlar allt om FRA-lagen. I Gammelmedia nämns den knappt. En lag som innebär att all internationell elektronisk trafik skall avlyssnas, och detta diskuteras inte i gammelmedia.

Gammelmedia har spelat ut sin roll. Lägg ner presstödet, det är bloggosfären som är den nya journalistiken.

Andra bloggar om: , , ,

Angående omognad

Jag skrev innan angående Schottenius omognad, och hur den yttrar sig så att hon inte klarar av att erkänna att hon har fel. Det är tyvärr väldigt vanligt. Ett av huvudproblemet när man debatterar att någon omogen person kommer med ett faktapåstående, man visar att dom hade fel, och den omogne blir sur och försöker byta ämne och går till personangrepp. Precis som Schottenius har gjort med Norberg.

Men ibland räcker inte det. När flera personer påpekar att det är fel, så inser till slut den omogne faktiskt att han har fel. Hur reagerar den omogne då? Genom att erkänna det? Nej, den omogne reagerar vanligen genom att hävda att det inte FINNS sant och falskt eller rätt och fel, och att därmed hade ingen rätt, men inte heller någon fel. Schottenius är inget undantag.
Man skall uttrycka sig hövligt, tycker Norberg. Så jag vill därför, i allra hövligaste och vänligaste toner, be Maria Schottenius att växa upp och sluta uppföra sig som en fjortis.

Andra bloggar om: , ,

Moralbrist och omogenhet = Kulturjournalismens kollaps

Andreas Malms hysteriska utfall i Expressen är roande läsning. Han börjar med att helt missrepresentera hela debatten och hoppa på Johan Norberg igen. Sedan ljuger han om vad han sa. I Expressen skriver han (jag har tagit bort en bisats för tydlighets skull):

I en mening berättade jag att Bruce Bawer […] använder Johan Norberg som kunskapsskälla för sin tes att Sverige är en ”enidéstat” där kryperi för islam regerar.

Men i DN skrev han (ännu igen tar jag bort en bisats, det är väl bara Andreas stil, antar jag):

Av Johan Norberg […] har han lärt sig att Sverige visserligen inte är en enpartistat, men väl en ”enidéstat” där kryperi för islam regerar.

Det där är en jävla skillnad, och det vet han. Han ljuger.

Maria Schottenius är också hysterisk och skriker om ”splatterdebatt” och att Norbergs ”kompisar” har överväldigat henne med mejl. Att hon på nåt visa har ansvar för detta är tydligen inte på banan. Att det åtminstonde delvis är hennes eget fel att hon får indignerade mejl när hon publicerar lögner och personangrepp verkar inte registrera. Istället ljuger hon:

skummade av raseri över att Johan Norbergs namn hade förekommit i Andreas Malms artiklar om islamofobi

Hans namn hade inte ”förekommit” i artikeln. Han utpekades som en källa för påståendet att Sverige kryper för Islam, ett påstående som bara Islamofober kommer med. Han blev alltså indirekt utpekad som rasist. Hon vägrar dessutom att ta debatten offentligt.

Och frågan dyker såklart upp varför dom ljuger? Det är rätt enkelt, egentligen. Det är en kombination av omoral och omognad. Andreas Malm stödjer Hizbollah, en antidemokratisk terroristorganisation. Hur kan man göra det om man har någon moral? Det måste vara omöjligt? Eller? Om ni har nån annan förklaring, så framför den.

När man som Andreas Malm stödjer terrorister så måste man ju framföra en hel del tveksamma argument för att stödja den djupt omoraliska ståndpunkten. Det blir antingen lögner, eller massa löjligt tomprat och oftast båda två. Andreas Malm är inget undantag. Men ändå publiceras han i DN, och skriver artiklar som tydligen inte kvalitetskollas på nåt vettigt sätt.

Vad bedömer Maria Schottenius artiklar på? Förmodligen bedömer hon sina skribenter efter deras språkliga förmåga. Och den är det ju inget fel på hon Andreas Malm. Trots allt krävs ju en del språklig förmåga om man skall vara kommunist och stödja terrorister. Man måste kunna vrida och vända på orden rätt bra för att kunna lura andra (och sig själva) att sådana dumheter är försvarbara.

Maria Schottenius stödjer inte terrorister. Hon har säkert begrepp om rätt och fel. Hon inser att det är fel att implicera att Johan Norberg är rasist. Maria Schottenius är ansvarig för att ha publicerat personangrepp och lögner i DN. Hon gjorde fel. Varför erkänner hon inte bara det och gör en pudel? Jo, för erkänner hon det, så innebär det att hon inte själv uppfyller sina egna moraliska standarder. En mogen människa sätter sig ner, och funderar på saken när det händer (det händer alla). Man säger förlåt, jag gjorde fel, jag skall inte göra det igen. Men det förmår inte Maria Schottenius. Hon klarar inte av att göra en pudel och säga ”det här var inte bra, det här var fel”.

Så där har vi det. Kulturdebattens kollaps kommer av en tråkig kombination av omoral och omognad. Ofta kombinerad i en person, men i detta fallet i en kombination av två. Andreas Malm är nog bortom allt hopp, men Maria Schottenius borde ta sig en funderare på vad hon egentligen vill, och om hon verkligen tycker att det är rätt och riktigt att låta sån skit tryckas under hennes ansvar.

Andra bloggar om: , , , , ,

Men sluta ha fel då!

Maria Schottenius sa till radioprogrammet Medierna ungefär: ”Varenda gång Johan Norberg nämns så bloggar han om det och hans kompisar ringer och mailar”. Ja?

Om du inte vill att de skall ske, så kan du väl sluta publicera personangrepp mot honom då! Och sluta låta fascister skriva artiklar i DN Kultur. Och sluta ha så jävla fel hela tiden! Publicera istället artiklar som diskuterar intressanta saker, som kommer med saklig kritik och hållbara argument. Skall det vara så svårt?

Schottenius känner inte heller igen sig i Johan Norbergs beskrivning, vilket är märkligt, Menar hon att hon inte vet vad som skrivs på sina egna kultursidor? Vet hon inte vilka som skriver artiklarna? Är hon omedveten om vad Andreas Malm och Stefan Johansson skriver?

Det är uppenbart att Maria Schottenius är totalt inkompetent. Vilken klant som helst skulle sköta hennes jobb bättre än henne, och hon har ingen som helst journalistisk integritet. Och det innebär att DN inte heller har det så länge hon är kvar.

Schottenius bör sparkas, och en person som faktiskt har integritet och moral bör anställas istället.

Andra bloggar om: , , , ,

Ännu en gång går DN till personangrepp mot liberaler

..och ännu en gång väljer dom att inte ha personangreppet online, utan bara i papperstidningen. Slump? Eller är dom rädda för bloggosfären? Om dom lägger upp artikeln online kommer dom ju bli totalsågade i Twingly-länkarna, och att länka till nån som visar att dom är ohederliga är väl inte vad dom ville med Twingly, eller hur, DN?

[Uppdatering: Artikeln har nu lagts ut online. Dock ingen Twingly-ruta. Än.]

Andra bloggar om: , , , ,

Adaktusson undergräver sig själv.

I en artikel i SvD så kritiserar Lars Adaktusson grävande journalistisk, eller åtminstånde det som han tycker man kallar grävande journalistik i Sverige. Han huvudkritik mot den svenska grävande journalistisken är att det är syn om dom det skrivs om, för uppmärksamheten förstör deras privatliv.

Det är en bitvis intressant vinkel. Men Adaktusson skjuter sig totalt i foten när han som enda exempel på detta tar Lars Danielsson. Tydligen har Lars Danielsson blivit överfallen, och hotad. Detta är enligt Adaktusson mediadrevets orsak. Och visst är det så att ett mediadrev kan orsaka sådana effekter. Medias makt är stor, och när man drevar mot en oskyldig människa hamnar inte bara den personen utan även närstående i kläm. Men det är ju där som Adaktussons val är så märkligt. För Lars Danielsson hade kunnat slippa hela mediadrevet på ett mycket enkelt sätt: Han kunde ha talat sanning.

Nu har medias rapportering om hanteringen av Tsunamin handlat orättvist mycket om Lars Danielssons förehavanden, men det beror ju på att han ljuger. Han döljer något. Media försöker därför, helt riktigt, lista ut vad han döljer, i tron att det är nåt viktigt. Det kanske det inte är, men det vet inte Lars Adaktusson rimligen inte.

Ännu märkligare är valet av Danielsson som exempel när det finns en person i Danielssons närhet som har råkat ut för drevet utan synbar egen förskyllan nämligen Helen Eduards. Hon har väl inte blivit hotad och överfallen, får man anta, men hon har ändå fått stå ut med hintar och gliringar i kvällspressen, och sedan mer öppna påståenden på ett par bloggar. Så om Adaktussons poäng är att oskyldiga inte skall hängas ut i media är det ju märkligt att ta en skyldig som exempel när en oskyldig finns så nära till hands.

Och vill Adaktusson mot förmodan hävda att även dom som begått fel skall slippa mediagranskning så finns ju Per Jodenius som utmärkt exempel. Det är väl egentligen ingen tvekan om att resten av LUF-ledningen visste om vad som försiggick, inte fan satt Per Jodenius och var hemlig på LUF-expen och dolde för dom andra att han hade ett lösenord till SAPnets inre, det tror jag inte en sekund på. Men Per Jodenius var den som loggade in. Det går att hävda att Per Jodenius inte skall stå ensam för hundhuvudet, eller att han var offfer för en gruppmentalitet då dom andra inte stoppade honom, och kanske till och me uppmuntrade honom. Om Adaktussons poäng är att man skall slippa hängas ut i media oavsett om man faktiskt gör fel, så är Jodenius ett mycket bättre exempel än Danielsson, eftersom han faktiskt gjorde fel, men förmodligen inte är den enda som gjorde det, men ändå har fått ta hela smällen.

Så vad är Lars Adaktussons poäng egentligen? Att journalister inte skall gräva, utan bara rapportera vad politiker säger? Att det är OK att ljuga om man är sosse? Att han är sur på att han inte är bra på grävande journalistisk? Jag vet inte, men Adaktusson skall ju tydligen skriva regelbundet i SvD, så han kanske förklarar sig senare.

Andra bloggar om: ,

Stoppa pressarna, jag hade fel! (Och Metro också)

Jag var lite snabb i gårdagens post om jobbavdraget. Där kom jag fram till att både regeringen och Metro hade rätt i sinda påståenden. Att det är sant att 75% av jobbacdraget går till låg och medelinkomsttagare (vanligen definierat som dom som har under 27.500 i månadsinkomst), samt att det också är sant att 60% av jobbavdraget går till den rikaste tredjedelen, som Metro påstod.

Men så är det ju inte! Jag läste fel i min egen tabell. Jag läste tabellen vid 50% av jobbavdraget. 50% går till dom som har en lön över 22.000, vilket mycket riktigt är den rikaste tredjedelen av befolkningen mellan 20 och 64 år. Men Metro sa ju 60%, inte 50%, och den gränsen går ungefär runt 19-20.000 i inkomst. Det är minsann inte alls den rikaste tredjedelen av befolkningen mellan 20-64 år. Det är snarare 40-45%. Mindre än den rikaste tredjedelen blir det bara om man räknar in barn och pensionärer, och då är det närmare den rikaste fjärdedelen av befolkningen.

Så Metro hade fel alltså. Dom försöker skapa indignation över att den hemska ”rikaste tredjedelen” (visst får man en bild av Östermalmsmoderater på golfrunda) får alla pengarna, när denna ”rikaste tredejel” i själva verket är ungefär 50% av alla som arbetar.

Ja, så där har ni det. Dom 50% som betalar högst skatt får 60% av skattesänkningen. Vilken otroligt hemsk orättvisa.

Andra bloggar om: , , ,