Liberaldemokraterna: Äntligen ett liberalt parti

När Liberati skapades tyckte jag att det var ett bra initiativ, att skapa partier är inte lätt, det verkade som en bättre idé att försöka vrida ett påstått liberalt parti i en liberalare riktning. Men det har ju gått åt helvete, och Folkpartiet har ju bara blivit allt mer konservativa och tävlar nu med KD om att vara mest konservativa i riksdagen. Och den så kallade Stureplans-centern förlorade ju slaget om Centern i FRA debatten när Federley stod och grät i talarstolen för att han tvingades välja mellan sina vänner och sina principer.

Så vad gör man då? Har liberalismen förlorat i Sverige? Nej, givetvis inte. Vad man gör när inga partier är intresserade av frihet är att man startar ett nytt parti. Sagt och gjort. Stora delar av Liberati, med Alexander Bard i spetsen, sitt pick och pack och startade Liberaldemokraterna. Det är inte ett parti, ännu, det är ett projekt. Men snart kommer projektet ha dom 1500 underskrifter som behövs för att bilda parti, och förmodligen nån gång nästa år kommer man anta ett partiprogram osv.

Så kvickt jag fick nys om det gick jag såklart med. Liberati har haft en konsekvent liberal linje (och då menar jag äkta liberalism, inte libertarianernas verklighetsfrånvända principer där man sätter äganderätt före frihet) så jag tänkte att det måste bli bättre än dagens partier. Och jag hade rätt. Dom diskussionerna som var på mailinglistan var befriande. Här finns en stor grupp människor (det är närmare 200 nu tror jag) som alla är vettiga, trevliga och liberala.

Liberaldemokraterna är på gång och kommer utan tvekan bli Sveriges i särklass vettigaste parti. Ett parti som vill ge frihet till dig. Vi snackar plattskatt och medborgarlön för att skapa ett skatte- och bidragssystem där det alltid lönar sig att jobba, privatisering av vården så att det är du som bestämmer hur du skall ha det, en integritetspolitik som skyddar människors rätt till privatliv och gör det olagligt för staten att spionera på dig utan anledning, en modern upphovsrättspolitik, och en vettig politik för att hjälpa, inte stjälpa, prostituerade och drogmissbrukare.

Nej, allt är inte perfekt, men varje parti är en kompromiss. såklart. Men huvudproblemet för mig när jag var aktiv som folkpartist var att man behövde kompromissa med folk som inte höll med om partiets grundprinciper. Jag vet inte varför folk som egentligen är sossar eller konservativa går med i ett liberalt parti som folkpartiet, men det gör dom. Och istället för att arbeta tillsammans för liberalismen så tillbringar man all sin tid att slåss mot idioter i partiet. Det kommer säkert bli samma sak med Liberaldemokraterna om 30 år när grundarna har pensionerat sig och inte kan styra upp längre, men då får väl nån bilda ett nytt parti då. Vid det laget lär L ha gjort Svensk politik till ett slagsmål inte om vem som är mest konservativ, utan vem som är mest liberal.

Och nu tänker du att jag är lite väl optimistisk, men det tror inte jag. Betänk detta: 27% av svenskar ser sig som liberala före andra ideologier. Enbart 6% anser sig vara konservativa.  Ändå slåss allianspartierna om dom konservativa. Nåväl, vi kommer slåss om liberalerna. 79% av folkpartisterna ser sig som liberala, och där har vi en stor målgrupp, eftersom dom nu röstar på ett parti som inte är liberalt. Många av dom röstar på fp för att det inte finns nåt alternativ, för dom andra partierna är inte heller liberala. Med ett liberalt parti på spelplanen kommer vi se många tidigare trogna folkpartister byta parti. Lägger vi till dom 33% som tenderar att byta parti varje år, så kommer folkpartiet hamna nära 4% spärren nästa val om dom inte skärper sig. Likadant är det med ”Stureplans-centern”, vi kommer se en stark överflyttning till L från C i nästa val också. Räcker det för att Liberaldemokraterna skall komma över 4%-spärren? Förmodligen inte, men kan vi få med oss några liberala Moderater är saken biff.

Men man skall inte vara för kaxig. Att starta ett parti är svårt. Men kom ihåg att Liberaldemokraterna i praktiken är en utbrytning ur folkpartiet, eller kanske snarare en utbrytning ur alliansen. Det finns redan erfarna politiker och mediamänniskor med i ledningen. Det här är inte KD eller SD som kämpade i många år för att tas på allvar av media och väljare innan dom kom in, bland annat för att deras politik var för extrem och behövde ändras så att den var acceptabel. Liberaldemokraternas är inte extrema, bara kreativa. Det är inte heller som Ny Demokrati som inte visste vad dom skulle göra med riksdagsplatserna och kollapsade. Det här är erfarna etablerade politiker som startar ett parti därför att en fjärdedel av svenska folket inte har ett parti dom kan rösta på. Det som kommer närmast är Miljöpartiet som hade före detta riksdagsmannen Per Gahrton i spetsen. Dom kom in efter sju år, men var i praktiken ett enfrågeparti. Det är inte Liberaldemokraterna. Vi kommer komma in efter fyra.