Jag ändrar mig: Sossarna kommer förlora valet

Det här skrev jag i Oktober 2008. Av någon outgrundlig anledning publicerade jag aldrig detta inlägget. Förrän nu då.

För två år sedan (alltså efter valet 2006 när Göran Persson avgick) påpekade jag att sossarna behövde reformeras, och hur dom skulle klara sig i nästa val beror på ifall dom valde en svag ledare som inte klarar av att göra den reformen, eller om dom valde en stark ledare, en svensk Tony Blair, som kan dra dom motsträviga rötterna åt höger. Och jag trodde dom skulle välja en svag ledare, förlora nästa val och sedan välja en ny stark ledare efter den förlusten.

Men så kom FRA-frågan, och jag tappade tron på alliansen. Men alliansen verkar ha lyckats få den frågan att blåsa över. Genom att lägga fram en hög med menlösa förändringar får man det att se ut som att kritikerna vann. Det gjorde dom inte. Jag trodde att frågan skulle hålla i sig, och vinnarna på det skulle vara sossarna och Sverigedemokraterna. Vi får väl se om FRA-frågan kommer upp i valet igen, men det verkar inte så just nu.

Och den senaste månaden har det hänt en hel del som påverkar valet ordentligt. USAs ekonomiska kris har spritt sig till Sverige. Vi ser ut att hantera krisen bättre än många andra länder, men den kommer ändå påverka oss. Och vi vet sedan tidigare att det svenska folket litar inte på sossarna i kristider. Det här hade eventuellt kunnat ändras om sossarna hade fått en stark ledare som hade kunnat föra S i stora kliv mot en vettig ekonomisk politik utan att vela omkring och utan att försöka låtsas som att socialdemokratiska regeringar nånsin har varit för socialism. Men S valde inte en stark ledare, S valde Mona Sahlin. Jag har inte gjort nån direkt hemlighet av att jag inte ser henne som en stark ledare, och dom senaste veckornas velanden visar precis hur svag Mona Sahlin är. Hon, och resten av sosseledningen, vet att S måste sluta låtsas att socialism fungerar, men hennes position inom S är inte sådan att hon kan sätta ner foten och peka med hela handen och säga ”dit går vi”. När hon gjorde det och pekade med ena handen och vinkade hejdå till vänstern med andra, så blev det ett ramaskri inom S, och hon blev tvungen att ta ett steg tillbaka.

Det här innebär att när nästa val kommer så kommer sossarna fortfarande ha en opålitlig, jobbfientlig politik. Om krisen håller i sig (och med allt tal om mer regleringar så verkar det som om den kommer den göra det) så kommer Alliansen ha dom bästa korten på sin hand. Som det ser ut nu, blir nästa regering en alliansregering. Största hotet mot detta är inte längre oppositionen, utan att SD blir vågmästare. Händer det, så finns det en annan möjlighet: En rent regering med S och M i allians. Det räcker förmodligen inte för att få egen majoritet, så jag skulle gissa på att FP och KD går med också vilket skulle samla alla dom konservativa partierna i en regering.

Det kanske inte är den bästa möjliga regeringen, men det är förmodligen bättre än en minoritetsregering med SD som vågmästare,