Den statliga inkomstgarantierna för konstnärer avskaffas. Kultursverige borde jubla över detta.
Nu skall konstnärslönerna avskaffas. Inga fler skall få dom, så när alla 157 har dött är det slut. Liberaler lver hela Sverige ropar ”hurra” och viftar med flaggor.
Men skall man jubla? Konstnärslöner var en av dom få kultursubventioner som jag tycker är okej, eftersom dom ges på merit. Men jag tycker att dom har skötts fel i Sverige.
För det första ges dom helt utan krav på motprestation. Det är konstigt. Poängen med att ge någon en ovillkorlig statlig lön måste väl vara att dom skall kunna skapa konst utan krav på att den skall vara kommersiellt gångbar. Ett annat rimligt krav kunde ju vara att man skall dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Men konstnärslönen är helt kravfri. I princip är det en slags pension, alltså. Och det begriper jag inte.
För det andra ges den till för många. Vi har inte 157 oumbärliga artister i Sverige. Ett bevis på detta är att Clownen Manne har konstnärslön. Ja, han hade ett TV program som var populärt med väldigt små barn, men som resten av världen fann olidligt. Givetvis hade svensk kultur varit fattigare utan honom, men det gäller alla konstnärer. Vad med Clownen Manne gör att han är värd en konstnärslön?
För det tredje är det ingen lön, det är en inkomstgaranti. Med andra ord, om man har andra inkomster minskas lönen med motsvarande belopp. Den är alltså pacificerade. I Clownen Mannes fall kan detta tyckas positivt, men det är det inte. Gillar man inte honom kan man ju ignorera honom, faktiskt. Och det är definitivt inte bra i det fall att folk är värda en konstnärslön, som Sveriges absolut bästa sångare, Freddie Wadling. Givetvis skall alla artister göra så mycket som möjligt, och att då ge dom en marginalskatt på 100% är helt vrickat.
Ja, konstnärslöner är alltså inte löner alls. För dom ges inte som betalning för nåt man gör, och det är inte löner, det är statlig inkomstgaranti. Som sådan är dem sannolikt inte bara kostlig, utan direkt dålig för kulturen i Sverige. Kultursverige borde jubla över avskaffandet i kör med oss liberaler.
Men…
Även om den statliga inkomstgarantin var skit, så är konstnärslöner inte skit. Men då menar jag riktiga konstnärslöner, dvs att man ger en lön till konstnärer som har visat sig värdiga, en lön som inte kan tas bort (såvida inte konstnären begår brott eller liknande). Men det skall finnas krav på att man gör nåt. Det finns en bra modell för det, och det är den status som vissa professorer har, där dom inte kan bli sparkade.
Så jag föreslår att man inför ett antal professurer i ”Kultur” (inget mer specifikt än så) på svenska kulturhögskolor. Kanske nånstans mellan 20 och 50 stycken? Dom som innehar dessa professurer får en lön, inte en inkomstgaranti, men måste också spendera viss tid, skall vi säga en fjärdedels-tjänst, men att lära ut eller hjälpa elever. Kraven för att få dessa professurer är att man har varit nyskapande inom någon kulturgren. Med en sådan modell kan man ge nyskapande konstnärer en chans att skapa kultur utan kommersiella krav, med motkravet att dom delar med sig av sina erfarenheter. Några som borde erbjudas en sådan tjänst omedelbums är Thåström, Karl Gasleben, Dan Söderqvist, Bruno K Öijer och hela Killing-gänget.
Lennart Regebro: Politik utifrån 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.