Moralbrist och omogenhet = Kulturjournalismens kollaps

Andreas Malms hysteriska utfall i Expressen är roande läsning. Han börjar med att helt missrepresentera hela debatten och hoppa på Johan Norberg igen. Sedan ljuger han om vad han sa. I Expressen skriver han (jag har tagit bort en bisats för tydlighets skull):

I en mening berättade jag att Bruce Bawer […] använder Johan Norberg som kunskapsskälla för sin tes att Sverige är en ”enidéstat” där kryperi för islam regerar.

Men i DN skrev han (ännu igen tar jag bort en bisats, det är väl bara Andreas stil, antar jag):

Av Johan Norberg […] har han lärt sig att Sverige visserligen inte är en enpartistat, men väl en ”enidéstat” där kryperi för islam regerar.

Det där är en jävla skillnad, och det vet han. Han ljuger.

Maria Schottenius är också hysterisk och skriker om ”splatterdebatt” och att Norbergs ”kompisar” har överväldigat henne med mejl. Att hon på nåt visa har ansvar för detta är tydligen inte på banan. Att det åtminstonde delvis är hennes eget fel att hon får indignerade mejl när hon publicerar lögner och personangrepp verkar inte registrera. Istället ljuger hon:

skummade av raseri över att Johan Norbergs namn hade förekommit i Andreas Malms artiklar om islamofobi

Hans namn hade inte ”förekommit” i artikeln. Han utpekades som en källa för påståendet att Sverige kryper för Islam, ett påstående som bara Islamofober kommer med. Han blev alltså indirekt utpekad som rasist. Hon vägrar dessutom att ta debatten offentligt.

Och frågan dyker såklart upp varför dom ljuger? Det är rätt enkelt, egentligen. Det är en kombination av omoral och omognad. Andreas Malm stödjer Hizbollah, en antidemokratisk terroristorganisation. Hur kan man göra det om man har någon moral? Det måste vara omöjligt? Eller? Om ni har nån annan förklaring, så framför den.

När man som Andreas Malm stödjer terrorister så måste man ju framföra en hel del tveksamma argument för att stödja den djupt omoraliska ståndpunkten. Det blir antingen lögner, eller massa löjligt tomprat och oftast båda två. Andreas Malm är inget undantag. Men ändå publiceras han i DN, och skriver artiklar som tydligen inte kvalitetskollas på nåt vettigt sätt.

Vad bedömer Maria Schottenius artiklar på? Förmodligen bedömer hon sina skribenter efter deras språkliga förmåga. Och den är det ju inget fel på hon Andreas Malm. Trots allt krävs ju en del språklig förmåga om man skall vara kommunist och stödja terrorister. Man måste kunna vrida och vända på orden rätt bra för att kunna lura andra (och sig själva) att sådana dumheter är försvarbara.

Maria Schottenius stödjer inte terrorister. Hon har säkert begrepp om rätt och fel. Hon inser att det är fel att implicera att Johan Norberg är rasist. Maria Schottenius är ansvarig för att ha publicerat personangrepp och lögner i DN. Hon gjorde fel. Varför erkänner hon inte bara det och gör en pudel? Jo, för erkänner hon det, så innebär det att hon inte själv uppfyller sina egna moraliska standarder. En mogen människa sätter sig ner, och funderar på saken när det händer (det händer alla). Man säger förlåt, jag gjorde fel, jag skall inte göra det igen. Men det förmår inte Maria Schottenius. Hon klarar inte av att göra en pudel och säga ”det här var inte bra, det här var fel”.

Så där har vi det. Kulturdebattens kollaps kommer av en tråkig kombination av omoral och omognad. Ofta kombinerad i en person, men i detta fallet i en kombination av två. Andreas Malm är nog bortom allt hopp, men Maria Schottenius borde ta sig en funderare på vad hon egentligen vill, och om hon verkligen tycker att det är rätt och riktigt att låta sån skit tryckas under hennes ansvar.


Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser