Om Friedman och Pinochet

Det påstås ofta att Milton Friedman stödde Pinochet. Han förnekade det själv, men påståendet kommer upp ofta ändå, det här har blivit aktuellt nu genom Naomi Kleins konspirationsbok ”The Shock Doctrine”. Att Friedman stödde Pinochet och att Pinochet var nyliberal har upprepats så ofta inom vänstern att det har blivit en officiell sanning som ingen inom vänstern ifrågasätter, och få verkar ha någon aning om hur påståendet uppkom.

Argumenten går ungefär såhär:

Dom som styrde ekonomin i Chile var Friedmans lärjungar från Chicago

Det här argumentet visar på två mycket typiska saker för hur man tänker och argumenterar inom vänstern. För det första indikerar det hur kollektivistiskt vänstern ser på världen, eftersom man inte kan föreställa sig att en grupp nyliberaler kan vara nåt annat än fanatiska och konspiratoriska efterföljare till Friedman. Man anar projicering här, att vänstern ser sig själva som just en grupp efterföljare som följer en ledares budord.

Men resten av världen fungerar inte så. Dom som kom att styra ekonomin i Chile var nyliberaler, ja. Detta tydligen eftersom den här gruppen med nyliberaler hade vägrat samarbeta med Allende. Det gav dom mycket mer cred i Pinochets ögon än dom ekonomer som hade samarbetat med Allende.

Och nej, dom var inte från Chicago. Dom var från Chile, och hade studerat ekonomi på Pontificia Universidad Católica de Chile. Men det universitetet hade mycket nära samarbete med University of Chicago, och en del av dom åkte också till Chicago för att studera.

Förmodligen hade dom Friedman som lärare. Gör detta honom till nån slags ledare för den här gruppen? Såklart inte. Innebär det att dom är hans lärjungar i nån rimlig mening? Tänk efter själv här, är du ”lärjunge” till alla dina lärare genom tiderna? Nej, såklart inte. Världen är inte uppdelad i klaner eller sekter. Bara för att en grupp ekonomer har studerat under en viss lärare så betyder inte det att läraren är nån slags varken formell eller informell ledare av dessa ekonomer.

För det andra visar det hur okritisk och associativ vänstern resonemang är. Tack vare det nära samarbetet mellan skolorna fick ekonomutbildningen på PUC namnet ”Chocago school” och dom som tog ekonomexamen på PUC under den här tiden kallas ”Chicago Boys”. Det namnet klistrades över på den gruppen av ekonomer som sedan arbetade i Pinochets administration. Vänstern bara antar, av namnet, att dom var från Chicago. Det var dom inte alls. Och därmed antar man sedan att detta var en ond USA-konspiration att få ekonomin att bli bra för USA och dålig för Chile. I själva verket var det enda som skedde att dom ekonomer som fick hand om ekonomin ville göra det som dom trodde var bäst för Chile, och tack vare sin ekonomutbildning förstod dom ekonomi fungerar bäst när den är fri. Så dom förde en ekonomisk politik som när Pinochet slutligen tappade makten 1990 var ungefär lika liberal som Ingvar Carlssons Sverige. Den ekonomiska politiken var alltså inte speciellt nyliberal. Den var bara mycket nyliberalare än Allende, men eftersom han var en hard-line socialist så är ju inte det så svårt.

Det är alltså minst lika korrekt att kalla Pinochet för socialdemokrat. Eller snarare, det är lika fel, eftersom Pinochet inte var demokrat, och både socialdemokratin och liberalismen är demokratiska ideologier. Men ändå har man med hjälp av guilt-by-association kommit fram till att Pinochet var liberal. Friedman kallade sig nyliberal -> alltså kallade sig Chicago Boys nyliberaler -> alltså var deras politik nyliberal -> alltså var Pinochet nyliberal -> alltså kallade han sig nyliberal. Inget steg i den kedjan håller ju. Det är bara missförstånd i kombination med total brist på kritiskt tänkande. Men kedjan har ett syfte, och det är därför den lever kvar. Genom att kalla Pinochet nyliberal kan man fördöma nyliberaler som en slags fascister. Och då slipper man ju bry sig om vad nyliberalism är och vad dom faktiskt tycker.

Friedman föreläste i Chile, alltså var han fascist

Det här argumentet är vanligt, men så korkat att jag rimligen inte borde behöva förklara det. Men ifall nån ifrån vänstern skulle förirra sig in här så gör jag väl det ändå: Att ditt universitet samarbetar med ett universitet i ett annat land betyder inte att du stödjer det landets regering. I synnerhet inte om det man pratar om när man föreläser i diktaturen är hur ekonomisk frihet kommer att underminera diktaturen i längden. Jag vet inte om Friedman har rätt i att ekonomisk frihet underminerar diktatur i längden. Jag är inte övertygad. Men att hålla en föreläsning som säger ”om ni har min ekonomiska politik kommer Pinochet att åka ut fortare än om ni har socialism” kan knappast sägas vara att stödja Pinochet.

Jag förhoppningsvis skall jag prata på en konferens i Chicago i vår. Betyder det att jag stödjer George Bush? Näpp. Och precis lika lite innebär Friedmans konfereransbesök i Chile att han stödde Pinochet.

Friedman agerade rådgivare åt Pinochet

Det här är såklart inte heller sant, åtminstone inte med en rimlig definition av rådgivare. Friedman hade aldrig någon som helst position som rådgivare åt Pinochet, och fick aldrig betalt för detta eller något liknande. Han hade åsikter, och han publicerade dom, ja. Med den definitionen har jag varit rådgivare åt både Castro och Sarkozy, såväl som Persson och Reinfeldt.
Men då hörs ropen att Pinochet minsann frågade efter Friedmans åsikter om Chiles ekonomi, den gång dom träffades. Och det gjorde han ju. Om man träffar en ledande nationalekonom, vore det inte nästan otrevligt att inte fråga efter hans åsikter? Friedman svarade med ett brev där han förklarar att hans kunskap om Chile är för begränsad för att vara omfattande eller detaljerad, och kommer sedan med åtta korta förslag. Pinochet tackade för det intressanta brevet och sa att det var ungefär vad dom redan hade kommit fram till.

Inte mycket till rådgivning där heller, med andra ord.

Och attackerna mot Friedman, och försöken att hävda att han på nåt vis var ansvarig för Chiles ekonomiska politik började tidigt. En av dom första attackerna var André Gunder Franks öppna brev till Friedman, där Frank anklagar Friedman för att stödja ett folkmord i Chile. Folkmordet, enligt Frank, var att folk var så fattiga nu så att dom dog.

Men brevet är skrivet 24:e februari 1975. Det är bara ett och ett halvt år efter att Pinochet har tagit makten i Chile, och innan hans ekonomiska politik har haft chansen att verka. Den ökade fattigdom Frank ser i Chile beror nästan uteslutande på Allendes dåliga socialistiska ekonomiska politik i kombination med den starka negativa effekt en statskupp har på ekonomin. Ja, statskupper är kasst för ekonomin. Statskupper är INTE nyliberala. Kom ihåg det. Dessutom införde man massa andra oliberala saker, som utegångsförbud på nätterna, vilket ju är katastrofalt för stora delar av ekonomin, vilket Frank också påpekar.

Det andra problemet med Franks brev är att han aldrig förklarar vad det har med Friedman att göra. Brevet är en lång lista på problem i Chile som har blivit värre efter statskuppen. Men ingenstans förklaras vad det har med Friedman att göra. Friedmans påstådda ”rådgivning” till Pinochet skedde den 21:a april 1975, efter Franks öppna brev alltså, så det kan ju inte vara därför han adresserar brevet till Friedman. All koppling verkar vara att ekonomerna i Pinochets regering inte vill förstatliga allt och inte vill ha planekonomi, och Friedman inte heller vi ha det, så därför måste då tydligen Friedman tycka att det är bra att det mördas mer och och att priset på bröd har gått upp i Chile. Ren guilt-by-association, alltså.

Och det här är dom argument som finns. Guilt-by-association, för eftersom en diktators ekonomer var nyliberaler, alltså är alla nyliberaler fascister, enligt vänsterns logik. Djupare än så är inte argumenten om man petar lite på dom.


Andra bloggar om: , , , ,