Din empatilöse borgare!

”Regeringen är konsekvent i sin orättvisa politik. Det är något robotliknande och kallt över Anders Borgs budget, sa Pär Nuder

Som vanligt ser sossarna till att hellre klaga på att alliansen är onda eller empatilösa än att faktiskt bemöta sakfrågor. Ingen har ännu lyckats förklara för mig vad som är empatilöst med att minska arbetslösheten. Men det är det tydligen.

Och jag börjar misstänka att detta är en medveten strategi från sosseledningen att inte yttra sig för pressen om man inte också samtidigt slänger ur sig nåt påstående av den typen, för det här uttalandet är så märkligt i det sammanhanget. Det låter så krystat. Men det kan vara DNs rapportering också.

Andra bloggar om: , ,

Vår makt: Rikedom är våld!

Via Gudmundsons ledare om gårdagens demonstration blev jag upplyst om existensen av en ny vänsterorganisation. ”Vår makt” heter dom, och dom är ganska roliga, för dom försöker faktiskt argumentera för sina våldsförhärligande ståndpunkter med mer än bara avgrundsbröl om fascister.

Bäst är deras text om varför liberalism är våld. Den innehåller en hel del intressanta vändningar och förvridningar.

Om våld definieras som att en människa på något vis försöker tvinga någon annan att ingå i en viss relation

Varför skulle det definieras så? Våld är ett ganska grundläggande begrepp, jag vet inte om det behöver definieras alls, för det första. För det andra använder man begreppet ”tvång” i definitionen, vilket är betydligt svårare att definiera. I synnerhet är det svårt att definiera tvång utan att hänvisa till våld, och då skulle man ju få en cirkeldefinition. Men det tredje och mest intressanta är begränsningen att det bara är våld om man försöker tvinga fram en viss relation. Så om jag slår sönder dina knän för att det är kul så är det alltså inte våld? Man undrar varför dom har bestämt sig för en sådan märklig definition. Men det blir nog klart senare…

Men bara det våld som lyckas uppnå legitimitet kan undgå att kallas för våld. Det våld som är institutionaliserat erkänns inte och är därmed osynligt

Jaså? Vanligtvis brukar man erkänna att om en person slår en annan så är det våld, även om våldet är institutionaliserat. Poliser använder institutionaliserat våld, till exempel. Ingen förnekar att det är våld.

det är de tvingande relationer som ses som en utgångspunkt och mot vilka varje form av ingripande kommer att ses som en våldshandling.

Vänta här nu… Innan var våld att tvinga in nån i en relation. Nu har man omdefinierat det som att tvingande relationer är våld. Nu kan man alltså definiera en relation som våld, om man bara klarar av att hävda att relationen är ”tvingande”. Vilket man fortfarande inte har definierat. Intressant. Vad kan detta tänkas leda till, tror ni?

Således är privategendomen eller ägandet av produktionsmedel, även om vi tar ett extremt (men högst realistiskt) exempel där någon lever i enormt överflöd bredvid någon som svälter ihjäl, inte att ses som en våldsrelation. Det är, i liberal diskurs, mindre våldsamt att låta den en person svälta ihjäl i enlighet med rådande egendomsförhållanden än att ifrågasätta dem genom att ta av överflödet och fördela det till de svältande. Stöld är således mer våldsamt än döden genom svält. Strejk är mer våldsamt än invaliditet genom arbetsskada. Klasskamp är mer våldsamt än imperialistiska krig osv.

Japp, ingen större förvåning där. Det ledde till att man definierar ägande som våld. När jag äger en dator, och du inte gör det så slår jag dig. Bara så du vet, alltså.

Nej, stöld är inte våld i ”liberal diskurs” (ordet diskurs framstår dom lite av ett modeord inom vänstern just nu. ”Liberal diskurs” betyder ”verklighetskontakt”, så vitt jag kan bedöma). Att låta nån svälta ihjäl är inte heller våld. Våld är när man använder, ja…våld. Du vet, att man slår nån eller skjuter nån. Tvång är när man använder våld eller hot om våld för att tvinga någon att göra nåt. Det här gör det inte moraliskt rätt att låta folk svälta ihjäl utom hos en del nyreligiösa libertarianer.

Det var nu en gång för alla inte vi som uppfann våldet, vi kom till världen utsatta för det.

Vi? Vilka vi menar du? Människor?

Eftersom vårt våld erkänns som våld finns det dock ett hopp för att det ska tas på allvar och en gång försvinna.

Nähä. Du menar ”vi” som i ”dom som anses använda våld”. Här försöker dela upp mänskligheten i goda människor som använder våld, och demonisera alla andra som människor som har ”uppfunnit våld” och använder det men på ett hemligt sätt som inte erkänns som våld.

Vi som utövar det revolutionära våldet har det gemensamt att vi alla är berövade möjligheterna till försörjning annat än genom att sälja våra liv till kapitalet, och i detta känner vi igen varandra och organiserar oss för att få ett slut på exploatering, utsugning och våld.

Jaja, ni använder våld för att få slut på våld. Ja, det har ju funkat bra innan. Inte. Och dessutom är det ju inte ert fel att ni använder våld, för det var ju inte ni som uppfann det, det var ju dom ni använder våld MOT som uppfann våldet. Jojo, så är det.

Det stora problemet när vårt våld ifrågasätts är helt enkelt att det våld på vilket det liberala samhället bygger varit så effektivt i sitt osynliggörande av sig självt.

”Det liberala våldet är ett magiskt osynligt våld. Du är faktiskt utsatt för våld hela tiden, du bara inte märker det!” Här försöker man definiera upp en parallell verklighet som är mer verklig än verkligheten. En egentlig verklighet. Folk är egentligen utsatta för våld, fast dom inte ens märker det. Folk är egentligen tvingade att göra saker som dom gör frivilligt.

Därför är det svårt att övertyga människor om att status quo är ett våldsamt tillstånd.

Jaha. Det har inget att göra med att om du försöker tala om för människor att dom egentligen är utsatta för våld fast dom inte märker det så kommer dom flesta tro att du är helt sinnesförvirrad?

I tider där progressiva rörelser är starkare finns det en större acceptans för våldsamma metoder som en effekt av att en progressiv rörelse ifrågasätter den borgerliga hegemonin och därmed effektivare påvisar de våldsamma grunder på vilken den vilar.

Så ju mer våld ni använder, desto mer bevisar det att det inte är ni som använder våldet? Jahaaa… Logiken är fin där.

Vi vet alla att liberalismen påstår sig stå för individens friheter och möjligheter, en jämlik demokrati och den bästa av alla världar. Vi vet också, likt realsocialismens försök, att dess verkliga resultat är något helt annat.

Så att liberalism har skapat de mest individuellt fria, jämlika och demokratiska samhällena i mänsklighetens historia är bevis på att det inte är så? Intressant. Javisst ja, det var ju det där med ”egentligen”. Visst, visserligen är liberala samhällen demokratiska och jämlika, men egentligen så är det tvärtom.

Jag föreslår därför att vi konstaterar att vi, likt alla andra människor, vill slippa våld i den utsträckning vi kan. Men vi hoppas på ett samhälle vars själva grund inte är ett våldsförhållande, och därför måste vi försöka etablera nya mänskliga relationer.

Kommer detta att vara våldsamt? Tveklöst.

Jaja, ni skall avskaffa våldet och förtrycket genom att införa mer våld och förtryck. För det funkar ju. Egentligen. Att realsocialismen just är försök att göra precis exakt det som ni föreslår, och att den har misslyckats om och om igen spelar ingen roll. För egentligen är det ju inte så. Egentligen. Gud vad lätt allt blir när man kan ignorera verkligheten.

Men för vår rörelse finns egentligen ingen distinktion mellan medel och mål

Men medlet är ju våld, och målet är icke-våld sa du ju. Är våld och avsaknad av våld samma sak? Egentligen?

Det osynliga partiet är lika kritiskt till våld som alla andra partier, men medan vi är ett osynligt parti med synligt våld så är de synliga partier med osynligt våld.

Ja, icke-våld är tydligen våld. Och krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka.

Andra bloggar om: , , , ,

Den svenska ekonomin: Först så går det upp så går det ner så går det upp.

Först så går det upp så går det ner så går det upp. Sen så går det ner så går det ännu mera ner. Sen så går det upp så går det ner så går det upp och sen så blir det inget mer sjöng Tage Danielsson en gång i tiden, vilket roligt nog passar bra på denna lilla graf:

Vad är det här då? Jo, det är skillnaden mellan den svenska tillväxten och OECD-genomsnittet. Kort sagt, den visar ungefär om Sverige går bättre eller sämre än världskonjunkturen. Är det minus går Sverige sämre, är det plus går Sverige bättre. Jag har markerat borgerliga regeringar med blått.

Början av 70-talet är intressant. 1971 hade vi en tillväxt på 0,6% medans OECD i allmänhet hade en tillväxt på 3,8%. Jag har ingen aning om skillnaden. 1972 har vi en bättre tillväxt, och 1973 riktigt bra 4,2%. Men vi ligger under OECD ändå, för OECD hade 6,3%. Men sedan slår oljekrisen till 1973. Och den drabbar inte Sverige lika hårt som omvärlden, och ett tag där ser det ut som det går jättebra för Sverige. Men Sverige går bara OK, med en tillväxt på 3,3% och 2,7% under 1973 och 1974. Det är bara att OECD går dåligt, med bara 0,7% tillväxt 1974.

Av någon anledning, jag vet inte vilken, blir det inte kris i Sverige förrän 1976. Samtidigt som resten av världen går bra och växer så det knakar, så stannar Sverige. Svenska befolkningen bestämmer sig för att skylla problemen på sossarna, och kallar in Borgerligheten, som yrvaket och chockat försöker lära sig hur man styr Sverige. Det går sådär, men under 1979 har vi kommit upp till OECDs nivå på tillväxten. Sedan slår en internationell lågkonjunktur till, men Sverige håller ungefär ämna steg med OECD. Det går sämre 1981, men bättre 1982. Den borgerliga regeringen har avvärjt den Svenska krisen, och sossarna tar över i slutet av 1982.

OECD hämtar sig och 1984 är man tillbaka i full fart, med 4,8% tillväxt. Sverige hänger fortfarande med, men 4,3%. Men sedan slackar Sverige under sossarna av. Sveriges tillväxt lägger sig mellan 2 och 3% och OECDs ligger mellan 3 och 4%.

Sedan kommer 1990, och Sverige får en kris. En alldeles egen kris tydligen för OECD fortsätter växa med 3,1%. Men 1991 kommer även en internationell lågkonjunktur, och Sveriges tillväxt hamnar på minus för första gången sedan 1976. Svenska folket kallar in borgerligheten. Och tyvärr gör borgerligheten ett stort fel i kronförsvaret, och förlänger krisen. Men 1994 lyfter både den internationella lågkonjunkturen, och den svenska. Sverige växer med 3,8% och OECD med 3,3%, och året efter är skillanden ännu större. Krisen är över.

Så 1994 får sossarna komma tillbaka. Och 1996, när deras ekonomi börjar få effekt, så vänder den svenska ekonomin huvudstupa neråt igen, och sjunker från 4,1 till 1,4%, samtidigt som resten av världen är inne i en av världens stora uppåtgångar.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Den första och uppenbara är ju att sossarna två gånger har skapat ekonomiska kriser som inte enbart kan skyllas på omvärlden. Och det andra är att dom borgerliga regeringarna båda gångerna har suttit kvar till kriserna tagit slut. Man kan diskutera om den borgerliga regeringens politik verkligen fixade problemen. Jag är inte övertygad om att så var fallet 1976-1982, till exempel, även om den här grafen har fått mig att fundera på om den regeringen verligen var så inkompetent som jag trodde. Men att skylla kriserna på borgerligheten, som sossarna försöker göra i nån slags historierevisionism, är helt klart totalt omöjligt. Kriserna började innan borgerligheten tillträdde, och slutade innan sossarna kom tillbaka. Och båda gångerna har den svenska ekonomin jämfört med världskonjunkturen tydligt blivit sämre med sossarna, fram till 1997.

Men, som ni ser, 1997 är det slut på det, och Sverige ligger sedan och puttrar på lite över OECD. Vad är det som gör det? Tja, min gissning att det är Göran Perssons tillträde 1996 som är orsaken. Perssons politik var hyperkonservativ, och hans styre karakteriseras av att regeringen i stort sett inte gör nånting. Göran Persson hyllade ju som bekant ”stabilitet”, och när det gäller ekonomi verkar han ju ha haft en poäng.

Så, bäst för ekonomin är borgare, näst bäst är Göran Persson och sämst är Palme och Carlsson. Inte mycket nytt, egentligen.


Andra bloggar om: , , , , , ,

Inkomstskatt är könsdiskriminering!

En av sossarnas allra mest rabiata förnedringspolitruker, Peter Hultqvist, hävdar att jobbavdraget är åldersdiskriminerande. Detta eftersom pensionärer oftast inte arbetar och därför oftast inte får nåt jobbavdrag. Utfallet blir alltså enligt Peter Hultqvist (jag har inte bekräftat att det verkligen är så) att större delen av dom utan jobbavdrag är över 65. Detta är då alltså åldersdiskriminering, menar Peter. Att pensionärer som inte jobbar inte får jobbavdrag, alltså.

Resonemanget är rätt roligt. En av effekterna av det här resomenget är att eftersom utfallet är så att män i genomsnittbetalar mer inkomstskatt än kvinnor, så måste ju rimligen inkomstskatten vara könsdiskriminerande, då.

Jag ser fram emot att Peter Hultqvist börjar argumenterar för att vi skall avskaffa inkomsskatten, utgående från denna jämställdhetssynpunkt. Eller kanske vi skall börja straffbeskatta kvinnor så att dom betalar lika mycket? Allt annat är ju konsdiskriminering, eller hur Peter? :-)


Andra bloggar om: , , ,

Esbati finns inte.

Ali Esbati, Kalle Larsson, Eva Björklund och dom andra kommunisterna i vänsterpartiet existerar inte, enligt socialdemokraten Bengt Silfverstrand. Bengt hävdade på sin blogg att

det var som bekant också det socialdemokratiska partiet som utgjorde bålverket mot kommunismen

Jag påpekade då att sossarna faktiskt samarbetade med VPK, och fortfarande samarbetar med vänsterpartiet, där det finns gott om kommunister, (som dom tre ovan nämnda, till exempel). detta blev kallat

grundlösa beskyllningar för att socialdemokratin skulle ha något gemensamt med kommunismen

När jag då återigen påminde honom om samarbetet med Vänsterpartiet, så fick jag till svar att

Den kommunism vi alltid bekämpat är ett minne blott.

Det är oklart om han menar att kommunister inte längre existerar generellt, eller bara inom vänsterpartiet, men i vilket fall torde det komma som en smärre chock för Vänsterpartiets kommunister att få reda på att dom inte finns.

Hur gör Ali när han bloggar om han inte existerar? :-)

Andra bloggar om: , ,

Förnedringspolitik.

Det är rätt fascinerande egentligen, det socialdemokratiska språkbruket. Dom verkar vara sado-masochister hela bunten, för dom är helt fixerade vi att slå och piska och jaga och trampa på folk.

Notera att alliansen inte ”lägger förslag” som ”drabbar” eller ens ”slår mot” nånting. Nej, alliansen är enligt socialdemokratisk retorik ute och slår, piskar och jagar folk, tydligen rent personligen.

Nu senast är anledningen till att Odenberg avgick inte alls oenighet om den förda politiken. Nej, enligt Mona Sahlin avgick Odenberg för att Reinfeldt hade förnedrat honom. Den typen av språkbruk går naturligtvis hand i hand med att alla känner sig kränkta åt höger och vänster, vilket säkert är en del av det här.

För att använda modernt socialdemokratiskt språkbruk så är det socialdemokratiska språkbruket en vidrig avart som piskar på det svenska språkets ryggrad och sparkar och slår på vår historia. Dom stackars svenskspråkiga kränks djupt varenda gång en socialdemokrat trampar på dom stackare som bär upp landet under den här mandatperioden genom att kräkas ut denna typ av förnedrande språkbruk.

Eller för att vara lite mer seriös: Socialdemokraterna har inga argument. Dom kan helt enkelt inte komma fram med nån vettig, saklig kritik mot alliansregeringen. Så istället så säger man helt enkelt att dom är onda. Om och om igen. Utan någon saklig grund. Ledande socialdemokrater idag verkar knappt öppna munnen utan att använda negativt laddade känslomässiga ord i samband med allliansen. Det är så konsekvent gjort att jag funderar på om det är medvetet. Att nån sitter och påminner Mona Sahlin och dom andra i sossarnas ledning att alltid slänga in ord som sparka, slå och förnedra när dom pratar om alliansen. Man vet att man inte kan vinna i sak, och därför försöker socialdemokraterna göra politiken till en ren fråga om vem som klarar av att sprida mest skit om andra. För det är dom bra på.

I vilket fall är det tydligt att sossarna försöker vinna nästa val inte på politik eller sakfrågor, utan man försöker vinna det helt och hållet på ren smutskastning och rena lögner. Och sedan klagar dom på den låga valdeltagandet? Ja, vafan tror ni?


Andra bloggar om: , ,

Socialismen misslyckas. Igen.

Venezuelas ekonomi lider av 16%-ig inflation, en praktisk devaluering av valutan på 30%, och brist på många grundläggande matvaror. Detta mitt under värsta oljeboomen. (Via Björn)

Så, socialismen misslyckades igen. När skall socialisterna koppla slutsaten?

Nåja, det intressanta blir att se vad som händer i Venezuela, nu när verkligheten och kartan som vanligt inte stämmer överens. Att Chavez väljer kartan framför verkligheten är det ingen tvekan om. I en demokrati hade det inte nödvändigtvis varit ett stort problem, eftersom folket snart skulle rösta bort honom. Men Chavez har inte direkt uppvisat några större demokratiska tendenser, så förmodligen kommer vi nu få se Chavez att ta ett allt starkare tag om makten, och slutligen göra Venezuela till en full diktatur. Det är min gissning, iaf.


Andra bloggar om: , , ,