Nolltolerans är inte intolerans.

Nolltolerans är ett populärt ord. Ibland är det populärt hos folk som vill göra nåt. Ibland är det populärt hos dom som inte vill göra nåt. Populärt är det iaf.

Nolltolerans kan i princip betyda två saker, beroende på om man är för det eller emot det. Dom som är för nolltolerans menar att man inte skall tillåta regelbrott, inte ens små regelbrott. Ordet dök upp i det allmänna medvetandet med införandet av ”Zero tolerance” mot brott i New York. Alltså, att även småbrott skulle motarbetas. Polisen skulle inte se över axeln med ungar som klottrade eller snattade. Teorin bakom detta var att om man tillät småbrott och bara koncentrerade sig på stora brott, så såg det ut som polisen var innefektiv, vilket i sin tur skulle skapa mer grova brott. Om detta funkade eller inte kan diskuteras. Nolltolerans var inte det enda vapnet i kampen mot brottsligheten i New York, men som helhet fungerade det iaf.

Men nolltolerans kan också betyda nåt annat, nämligen att man är intolerant. Mot allt, och i synnerhet då mot bra saker. Den betydelsen används av motståndarna till dom som gillar nolltolerans. Noteras kan att dom här personerna sällan är emot nolltolerans i den första betydelsen, eller mot dom åtgärder som faktiskt föreslås. Dom befinner sig bara i en opposition till dom som är för nolltolerans, och säger sig därför vara emot nolltolerans på pin kiv.

Ett bra exempel på detta är Catrin Larsson som på s-info skriver om nolltolerans. Jan Björklund vill ha nolltolerans i skolan. Med detta menar han att ungdomarna i skolan inte skall tillåtas bryta regler eller störa andra. Han vill ha nolltolerns mot mobbning och störande uppförande och liknande. Det kan man ju tycka är bra eller dåligt. Catrin verkar tycka det är bra, för hon skriver saker som ”Nolltolerans behövs mot droger, skadegörelse, diskriminering”. Så egentligen är hon nog för nolltolerans ungefär som Björklund. Ungefär, i alla fall.

Men sedan bestämmer hon sig för att definiera om nolltolerans så att det blir samma sak som ”intolerans”, alltså att man inte accepterar att folk är annorlunda. Det är såklart inte alls det Björklund menar, och det vet nog Catrin. Men om hon hade hållit sig till en saklig tolkning av det Jan Björklund säger så hade hon ju inte haft nån kritik att framföra, och det går ju inte för sig. Men att argumentera mot intolerans är lätt, så genom att låtsas att Björklund vill ha mer intolerans i skolan så hittar hon helt plötsligt massa argument.

Sådär är det alltid när nolltolerans kommer upp. Tröttsamt.


Kanske intressanta bloggar om: ,

Annonser