Betyg. Nu.

Mikael skriver om betyg i skolan, och hävdar att innan man kräver betyg eller skriftliga omdömen för barnen i skolorna måste man kräva det samma för folk i arbetslivet.

Innan vi börjar sätta betyg på 7-åringar, så borde vi införa betygsättning på alla arbetsplatser. Offentliga skall dessa betyg också vara. Sedan kan vi börja prata om 7-åringar. För varför skulle inte vi vuxna behöva lite riktiga incitament vi också?

Det resonemanget vore relevant om man i arbetslivet aldrig får löneförhöjningar, och inte kan arbeta sig upp i en hierarki och aldrig kan byta jobb. Kort sagt, om hur väl du utför ditt arbete inte på något sätt påverkar din lön eller ditt jobb, då hade Mikael haft en poäng.

För hur bra man är i skolan påverkar inte skolgången. När jag började skolan kunde jag läsa och skriva och räkna. Nån gång i 2:a eller 3:e klass hittade jag en bok på bibliotket som förklarade matematik från grunden och upp. Jag läste den boken tills jag inte fattade längre. Jag insåg på gymnasiet att jag under den vecka jag tragglade mig igenom den boken hade förstått hela grundskolematten. Hur påverkade det här min skolgång? Inte ett dugg. Jag behövde fortfarande sitta igenom hela första klass, fast jag inte lärde mig nånting. Jag kommer ihåg att jag älskade engelska, som vi började med i tredje klass, för att jag lärde mig nåt. Förälskelsen tog slut några år senare, när min allmänna brist på språkkänsla hann ifatt mig.

Och hur påverkade denna bristande språkkänsla min skoltid? Igen, inte alls. Jag hade franska på högstadiet. Jag var värdelös och lätt sämst i klassen. Men innebar det att jag behövde gå om franskan? Nej. Jag satt fortfarande där i klassen, och kom längre och längre efter mina klasskamrater, och fick det allt svårare att ens försöka lära mig nåt. I nionde klass hade jag ju helt gett upp, och tillbringade mina franska-lektioner på samma sätt som mina matte-lektioner: Genom att titta ut genom fönstret.

Det enda som överhuvudtaget gav mig nåt incintament var betygen. I synnerhet i nian, där jag helt plötsligt insåg att jag behövde höja mitt genomsnitt från 2,9 till 4,1 (tror jag) för att komma in på 4-årig teknisk, som det hette på den tiden. Jag satte igång att vrålplugga, och lyckades precis komma in.

Så ja, elever behöver incintament, Mikael, för till skillnad mot dom flesta vuxna som arbetar, så har dom inga incintament. Inga alls. Och betyg är dom enda incintament som är möjliga utan att radikalt bygga om hela skolsystemet från grunden. Det bör man göra (men hur man bör bygga om det är ett ämne stort nog för en annan bloggpost) men att göra det tar tid. Att införa betyg och omdömen kan man göra imorgon.


Andra bloggar om: , ,

Annonser