Krossa LO med konkurrens: Starta ett liberalt fack!

Jag har funderat på det här med dom svenska (och franska) facken, och tyvärr är det ju så att dom numera har helt gått bort från sitt egentliga syfte, att verka för arbetarnas intresse på en arbetsplats, till att verka för fackpamparnas personliga intressen. LO går i spetsen för detta genom att muta sossarna. Det ger dom möjligheten att trycka igenom politiska beslut om sådant som borde vara avtal. Samtidigt är en del saker som förmodligen borde vara lagstiftning istället reglerat i kollektvavtal, som man tvingar på företagen. Dessutom tvingar facken en kollektivanslutning genom dessa avtal. Företagen tvingas betala 3.5 procent av arbetarnas löner till facket, och dom måste dubbelförsäkras i facket försäkringsbolag, oavsett om dom är medlemmar eller inte. Det där är en ren beskyddarverksamhet av välkänd maffiatyp, allt med lagens goda minne, som står för en stor del av fackens finansiering, vilket dom som sagt i sin tur använder för att muta sossarna med.

Men, frågar sig då vän av ordning, varför konkurras helt enkelt inte facken bort av fack som faktiskt bryr sig om sina medlemmar, och som inte tvingar företagen att betala beskyddaravgifter till facken? Det borde finnas en liberal fackförening att går med i, men det gör det inte. Jag tvivlar inte på att det finns en bra anledning till detta, men jag känner inte till den, och frågar därför min kära läsarkrets: Varför finns det ingen liberal fackförening? Vilka lagar är det som hindrar detta från att ske, och hur skall vi ändra på dom? Eller är det bara ett fall av kartellbildning? Kan vi bussa konkurrensverket på dom?

En av dom grundläggande metoderna i bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet är att skära av inkomstlinjerna. Om vi kunde få en liberal fackförening som erbjuder kollektivavtal som inte innebär beskyddaravgifter skulle företagen givetvis gladeligen skriva på dom avtalen istället. Det skulle i ett svep befria svenska företag från beskyddarverksamheten, och samtidigt strypa de svenska fackens inkomster rätt betydligt. Det skulle göra det svårt för dom att muta sossarna, och det skulle alltså minska fackens politiska unflytande rejält.

Visst, Sverige skulle se många stora och långa storstrejker när facken försöker få igenom lagförslag som förbjuder den liberala fackföreningen att göra det den gör, men efter ett halvår av strejker skulle strejkkassorna vara slut, och dom socialistiska fackföreningarna krossade. Det skulle garanterat vara värt det.

Förra året bildades massa nya partier, inklusive ett påstått liberalt. Vad nyttan med att splittra borgerligheten mer är vet jag inte. Starta ett fack istället.

Men spring och trängs i hörnet om du måste!

Via Andreas Bergh hittade jag den här pärlan: Ett jolo som inte bara tycker det är kul att trängas, utan anser att det är trams att inte vilja trängas, och om man inte vill det så skall man flytta till Arvidsjaur. Fånigare argumentation har sällan skådats. Den här killen anser alltså att resten av Stockholms bilister skall ställa upp på att trängas bara för att han gillar det!?

Det är OK att du gillar att trängas, Tomas Idergard, men det är två saker du inte har fattat. För det första är bilköer inte trängsel, men väl en effekt av trängsel, och en dålig sådan. Och för det andra kan du trängas hur mycket du vill, med andra kompisar som tycker det är kul att trängas. Ni kan tränga ihop er i ett hörn eller nåt. Varför inte bilda egen trängsel och trafikblockering på nån lämpligt tom parkeringsplats? Eller ta upp folkracing eller nåt, det verkar trångt.

Eller så kan du och din bil helt enkelt flytta till Manhattan, så kanske vi slipper dylika dumheter i SvD i fortsättningen.

Att veta eller inte

I debatter så finns det ett argument som dyker upp om och om igen, nämligen påstendet att det inte finns en sanning. Det yttras oftast som ”Du tror att du sitter på sanningen, men det finns ingen sanning, bara åsikter”, gärna med tillägget ”så vi får väl vara överens om att inte vara överens i den här frågan”. Ibland säger man ”Vem vet egentligen. Man kan inte vara säker. Inte du, inte jag”. Favoritvarianten är väl när nån surt klämmer ur sig ”Jaha, ja, nu när du har deklarerat vad som är den objektiva sanningen så behöver vi väl inte diskutera mer!”

Det här är bara naturligtvis bara undanflykter från folk som vet att dom har fel men inte vill erkänna det. Men jag tänkte ta upp saken lite djupare ändå, i ett försök att förklara varför argumentet är fel. Så håll i er nu, för nu blir det filsosofi.

På ett plan är det korrekt att säg aatt vi aldrig kan veta nåt säkert. Vi vet inte ens om vi finns. Descartes uttalande ”Jag tänker alltså är jag” förutsätter ju logik, vilket man knappast kan ta som en förutsättning innan man har bevisat att nåt existerar. Men vadå? Skall vi låtsas att vi inte existerar och se vad som händer? Tja, det kan man ju göra om man vill, men vad som händer är ju såklart att man fortsätter att existera som om ingenting hade hänt. Så det var ju ingen mening med. Det går helt enkelt inte att anta att man inte existerar. Men även om jag existerar, finns världen? Ja, samma sak där, blunda och låtsas att världen inte existerar, och när du öppnar ögonen så… är universum där lik förbenat. Och visst kan man låtsas att dom människor som befolkar ens omvärld i själva verket är fantasifoster och tänka ”Nu ringer det på dörren och så står det fem nakna fotomodeller utanför och vill ha en orgie med mig”…. nä, det hände ju inte det heller.

Kort sagt, allting tyder på att vi existerar, att omvärlden existerar och att andra människor faktiskt också existerar självständigt från varandra. Eller för att uttrycka det koncist: Det existerar en verklighet som oberoende av ditt medvetande.

Och det där är en viktig poäng. Verkligheten är som den är vare sig vi vill eller inte. Om vi vill se en annan verklighet kan vi inte bara tycka att den är annorlunda. Det går inte praktiskt att förneka den objektiva verkligheten. För om du skulle förneka den, så kan du inte fungera praktiskt. Du kan inte gå på fel tunnelbanetåg och förvänta dig att komma till rätt ställe, vilket du skulle kunna göra om verkligheten är subjektiv, eftersom tunnelbanenätet då går dit du tycker att det skall gå. Väggen som befinner sig mellan mig och mitt vardagsrum finns där oavsett om jag vill det eller inte. Jag kan inte vilja bort väggen. Om jag skall ta mig till vardagsrummet måste jag slå ner väggen, eller ta mig genom dörröppningen. Väggen finns där även när jag är medvetslös, och även om jag skulle dö. Detta är en objektiv sanning.

Så enkelt var det alltså att visa på att det visst finns en sanning.

Och innan alla subjektivister får spel, så vill jag påpeka tre saker:
a. Att det finns en sanning innebär inte att den alltid är lätt att nå.
2. Ja, det finns även saker som är subjektiva. Åsiktsfrågor och smaksaker. Dom existerar också.
iii. Det är inte alltid uppenbart vad som är en faktafråga och vad som är en åsiktsfråga.

Men trots dessa tre saker finns den viktiga poängen kvar: Det existerar sanning. Påståendet (som oftast kommer från vänstersympatisörer) att det inte existerar sanning, bara åsikter är fel.

Skolan räddad. Kan vi rädda sjukvården också?

Miljöpartiet har drabbats av en plötslig klokhet och insett att det faktum att friskolereformen har fungerat bra gör att man skall sluta försöka motarbeta den. Så nu går dom hand i hand med dom borgerliga i frågan.
Tack miljöpartiet, kan vi göra samma sak med sjukvården nu?

Vi behöver mer samarbete över blockgränserna. Inget är så fantastiskt löjligt som när sossarna är emot ett förslag bara för att moderaterna är för det, eller tvärtom. Det är till och med löjligare än när sossarna är mot något enbart för att dom var mot det på 70-talet och inte vågar erkänna att dom hade fel.

För den delen: Brukade miljöpartiet vara mot friskolor? För isåfall har dom inte bara vågat bryta blockpolitiken, utan erkänt att dom hade fel, vilket onekligen hade varit en stor händelse i Svensk politisk historia. Det är väl lika stort som när Bengt Westerberg svarade ”ja”, ”nej” eller ”jag vet inte” på frågor istället för att börja svamla om nåt annat.

Danskar och muslimer: Kollektivismens och intoleransens senaste offer

Arga muslimer har försökt bränna den Danska ambassaden i Damaskus (och istället satte eld på den Chilenska). Att dom är arga är fullt förståeligt, men varför hoppar dom på en stackars ambassadbyggnad? Och varför publicerade Jyllandsposten bilder av Muhammed överhuvudtaget? Som vanligt så har konflikten sin grund i en kollektiviserande syn på omvärlden och en intolerans för andras åsikter.

Låt oss kolla på vad som faktiskt har hänt.

1. En konstnär som skulle avbilda Muhammed på ett bokomslag bad att få vara anonym, eftersom det enligt dom flesta varianter av Islam är fel att göra det. En del anser att det är fel att avbilda människor, en del även att det är fel och avbilda djur, och dom flesta anser tydligen att det är i vilket fall fel att avbilda Muhammed, eftersom det annars innebär en risk för avgudadyrkan. Och det har dom ju rätt i, se bara på hur man ofta inom kristendomen använder madonnastatyer som en slags gudabild, och ber till dom.

2. Jyllands-posten säger att man skall ha rätt att avbilda Muhammed om man vill. Och i princip har dom ju rätt. Visst skall man det. Allt annat vore ju att tvinga på en viss religion på alla människor. Så dom publicerar bilder på Muhammed, på pin kiv. Fel eller rätt? Tja, onödigt kan man väl säga. Diskussionen går att föra ändå. Jyllands-posten hävdar att bilderna inte var avsedda att uppröra eller förolämpa, och menar att dom bilder som har cirkulerat senare inte har publicerats i Jyllandsposten. Det är tyvärr inte helt sant. Och här kommer första frågan man måste ställa sig: Varför publicerade man karikatyrer av Muhammed, när frågan var om avbildning av Muhammed? Ja, det finns ju givetvis bara ett svar: Det var en ren förolämpning av Islam. Avsikten kan inte ha varit annan än att provocera, såvida inte redaktionen på Jyllandsposten är fantastiskt korkad. Vilket iofs inte kan uteslutas. Men provocera lyckades man med hur som helst. Följdfrågan där är ju varför man bestämmer sig för att förolämpa en religion bara för att religionen har en viss religiös åsikt. Det är naturligtvis grovt intolerant, och dessutom innebär det ju att man förolämpar alla muslimer, även dom som inte hade haft några problem med att en icke-muslimsk tidning publicerar en icke-förolämpande bild av Muhammed. Man drar alltså alla muslimer över en kam, och förolämpar allihopa, bara för att några av dom inte är toleranta mot andras religionsfrihet. Och med tanke på hur många som har avbildat och publicerat avbildningar av Muhammed utan att varken bli avrättade eller få sina ambassader nerbrända är det svårt att hävda, som till exempel DN gör, att det skulle varit lika illa om det vara bara bilder som inte förolämpade.

3. Muslimer protesterar mot förolämpandet. Konstigt? Nej. Men kritiserar dom Jyllands-posten? Nej, dom kritiserar Danmark. Återigen är det kollektiviseringen av skuldfrågan som är det stora problemet. Delvis tror jag den här kollektiviseringen kommer av att man helt enkelt inte förstår att i en demokrati så har inte staten ansvaret för vad en tidning publicerar. Man är inte vana vid yttrandefrihet och demokrati och vet inte hur den fungerar. Men det är inte hela svaret, för det har kommit uppmaningar om att Danska medborgare bör lämna Palestina, och liknande, vilket enbart kan förstås om dom som kommer med dessa uppmaningar beskyller alla danskar, oavsett om dom har förolämpat islam eller inte. Att danska muslimer skulle vara medskyldiga är ju bara ett av dom absurda resultat ett sådant tänk får. I slutet har dom dessutom dragit in Sverige i frågan, samt hävdad att Danska och Svenska staten har satt upp afficker med nidbilderna. Den är ju rent påhitt såklart, och rykten antingen startade i okunskap och brist på objektiva nyhetsmedia, eller rent elakartade rykten startade av muslimska regeringar. Att ha yttre fiender är väldigt praktiskt för totalitära regeringar.

4. Europeer försvarar publiceringarna, och en del återpublicerar dom, och hänvisar till yttrandefrihet. Återigen har dom principiellt rätt, men här kommer ännu en fråga: Om det här är ett försvar av yttrandefriheten, var är dom förolämpande bilderna av Jesus? (*) Nej, just det. Det är i dom allra flesta publiceringsfall en ren provokation för provokationens egen skull. En förolämpning mot Islam.

Så sammanfattningsvis har jag väl följande att säga:

Grundproblemet i konflikten är intolerans och kollektivisering av skuld. Man skuldbelägger och förolämpar alla muslimer för vissa muslimers intolerans. Och när man under undanflykten att försvara yttrandefriheten förolämpar enbart muslimer, så har man ju visat sig lika intolerant själv. Och svaret låter inte vänta på sig: Mer intolerans från dom muslimer som har blivit förolämpande, och mer kollektiv skuldbeläggning, denna gång av hela Danmark för vissa danskars intolerans.

Hur länge skall den här spiralen av kollektivism och intolerans fortgå?

(*) Tja, några förolämpande bilder av Jesus finns här, här och här. Och om du är kristen eller intolerant och klickade på dom bilderna får du tametusan skylla dig själv.

Jag startar parti!

Det här valets trend är utan tvekan att starta nya partier. Senaste tillskottet är Vänsterdemokraterna, vars politiska programs första konkreta påstående är att USA är ett hot. Resten är en blanding av flum, fluff och fina motsägelser som att marknadskrafterna skall tyglas och man skall ha frihandel.

Jag kan slänga ihop ett program som är bättre än så på två minuter, så nu startar jag också ett part: Lennartpartiet. Partiet har två mål: 1. Få Piratpartiet att framstå som seriöst. 2. Införa kungaval. 3. Förbjuda att ha töntar i TV-reklam som heter Lennart. Jag är trött på att namnet dras i tönt-smutsen. OK, det var 3 mål, för det är för lite Monty Python i TV. Tre mål: Framställa Piratpartiet som seriöst, Införa kungaval, Förbjuda tönt-Lennart i TV-reklam, mer Monthy Python i TV.

Toppkandidaternas jury: Också mest vänster.

Som jag har skrivit om tidigare, så försökte SVT stoppa in nästan enbart vänsterfolk i sin ”doku”-såpa ”Toppkandidaterna”. Man spelar in det på ett vänstercafé, inför vänsterpublik. Och gissa vad? Ja, juryn är också mest vänster. OK, nu är juryn fem personer, så att få dom 50/50 är kanske svårt, men ändå. Måste allt luta till vänster hela tiden?

Lotta Gröning är aktiv socialdemokrat och Hanna Zetterberg Struwe har varit riksdagsledamot för vänsterpartiet. Christer Sturmark brukade vara sosse, men är nu folkpartist, eftersom han vill satsa på en IT-skola, så han är väl mitten då. Speciellt liberal kan han ju inte vara om hav väljer parti helt efter en icke-ideologisk fråga. Dominika Peczynski är både supersnygg och skitsmart, ety hon har sagt att hon röstar på folkpartiet. Zanyar Adami är ingenting, verkar det som (jo, han är cool, men det är inte ideologi).

Med andra ord: En klart borgerlig, två klara socialister, och två som är ingenting. Är vi förvånade? Nä.

För alldeles för många är sedan år sedan var den en hetsig debatt inom LUF om man skulle ha kvar SVT eller inte. Jag tyckte det verkade vettigast att ha public-service TVn i en egen kanal, andra menade att dom kunde köpa tid i andra kanaler. Gissa vad? Jag har ändrat åsikt. Lägg ner SVT. Helt. Vi skall inte ha nån jävla public service TV om dom skall hålla på såhär.