Kolonialismens arvsynd

Det finns en liberal skuld. Inga liberaler talar om den. Men den finns.

Så började Per Wirtén artikel om den liberala skulden, och dom liberala övergreppen. Per Wirtén upprepar gång på gång i sin artikel att liberaler skall ta itu med den här skulden. För vänstern har tagit itu med sin, och rannsakat sig själva, och konservativa likaså. Så Wirtén menar att liberaler också skall göra det.

Ja, men innan man kan rannsaka sig för sina synder, då måste man ju veta vari synderna består, och det visar sig svårt att få reda på. Den liberala skulden finns, säger Wirtén, men han kan inte tala om vari den består.

Först får vi ju fråga oss hur anhängare av en viss ideologi kan ha en skuld över huvudtaget. Kommunister, när dom blir konfronterade med sin skuld, brukar ofta hävda att en ideologi inte har en skuld, det är människor som har skulden. Det är naturligtvis fullständigt sant. Så när man säger ”liberalismens skuld” eller ”liberalers skuld” så måste man veta vad som menas. När man säger ”X-ismen har mördat minst Y miljoner” så menar man att ”Människor som beskriver sig själva som X-ister har orsakat döden för minst Y miljoner personer” eller så menar man ”X-istisk politik har orsakat döden för minst Y miljoner personer”.
Liberalismens skuld består alltså i att liberal politik har dödat människor, och liberalers skuld består i att politik skapat av människor som beskriver sig som liberaler har dödat människor.

Liberalismens skuld och liberalers skuld behöver alltså inte vara samma. Låt oss diskutera liberalismens skuld först.

Liberalismens skuld
I debatten här man ofta påståenden från vänster att liberaler gör samma undanflykter som kommunister. Att dom varje gång man pekar på liberal politik som har dödat människor, så säger dom bara ”med det där är inte liberalism, eftersom folk dog”. Men jag har aldrig träffat på en liberal som resonerar så. Problemet här är att icke-liberaler pekar på saker som inte är liberala, och säger ”titta vad dumma liberaler är”. När liberaler då påpekar att det inte är liberalt, tar man detta som undanflykter av samma typ som när kommunister hävdar att Sovjets övergrepp inte var kommunistiska, eftersom Sovjet inte var kommunistiskt. Det är förståeligt att man misstar detta för samma sorts argument, sörskilt om man bara har en ytlig förståelse för liberalismen, och dom djupa filosofiska skillnaderna mellan liberalism och socialism, och skillnaden i attityd mellan liberaler och kommunister.

En ideologi består oftast inte bara av ett mål, utan också av en metod att ta sig till målet. Socialismen vill avskaffa skillnader i rikedom genom gemensamt ägande. Kommunismen lägger dessutom till fler metoder för hur detta skall uppnås. Det gemensamma ägandet skall införas via revolution och diktatur, och våld mot dom som motsätter sig det gemensamma ägandet. Liberalismen har också ett mål, och metoder. Målet är att öka individens frihet. Metoden är rättsstat, demokrati och kapitalism. (Sedan skiljer sig liberal åt i detaljimplementationen, men det här är dom viktiga sakerna).

Med det här som grund kan vi se på effekterna av kommunistisk och liberal politik. Kommunistisk politik, med revolution, diktatur och våld, har vid varje tillfälle lett till misär och massdöd. Hur många gånger har kombinationen av rättstat, demokrati och kapitalism lett till misär och massdöd? Dom länder som frihetens fiender pekar på som liberalismens offer saknar alltid någon av dessa tre liberala pelare. Hur kan det då vara liberalismens fel?

Fihetens fiender kallar detta undanflykter, men det påståendet grundar sig i en kombination av okunnighet om liberalism, och en stark önskan att skuldbelägga alla, för att på så sätt minska sin egen skuld.

Liberalers skuld
Eftersom det är komplicerat att diskutera liberalismens skuld, det kräver ju att alla förstår vad liberalism är, och det är det inte många socialister som gör (istället blir man överöst med påståenden om att Bush och Pinochet är liberaler, att alla kapitalister är liberaler och att liberalisme är rasistisk och andra dumheter), så försökte jag i mitt inlägg i Söndags koncentrera mig på liberalers skuld. Alltså försöka få reda på vilka övergreppen är. Jag har även försökt få svar på detta genom diskussion på andra bloggar. Svaren lät vänta på sig. Jag har fått två exempel, båda knutna till imperialism och rasism. Som vi ju ser ovan är det inte liberala idéer, och kan alltså inte skyllas på liberalismen, men väl på folk som kallar sig liberala.

Två exempel kom upp på andra bloggar. Det ena kom upp på Kerstin Berminges blogg, var Hollands koloniala övergrepp mellan 1600-och 1950. Det kom upp då jag kallade Holland liberalt. Men Holland var inte liberalt 1950 och än mindre på 1600-talet. Liberaler kom inte in i regeringsställning i Holland förrän i slutet på 40-talet. Så hur kan dom här övergreppen vara liberalernas fel? Det andra exemplet, från Mr Brown, var Australiens förtryck av sin inhemska befolkning. Även detta är nåt som försigick mycket längre, men som blev bättre och slutligen avvecklades under en regering som kallade sig liberal.

Så hur är detta liberalers fel? Möjligen kan man i båda fallen mena att liberaler skulle ha fått slut på händelserna fortare, men då skuldbelägger man alltså liberaler för att dom inte lyckades införa liberalism fortare än dom gjorde. Så kan man ju inte resonera.

Den Europeiska arvsynden
Wirtén, Mr Brown & co resonerar med utgångspunkt från en liberal skuld. Det finns en liberal skuld, säger man, punkt. Detta är en förutsättning för hela dess argumentation, och alla försök att försvara liberalismen är att sopa skulden under mattan. För trots allt, både kommunister och konservativa har ju tagit itu med sin skuld, alltså måste liberaler göra det också. Trots att ingen kan peka på varken några liberala övergrepp, eller liberalers övergrepp, så skall vi skämmas, menar Wirtén.

Det finns ett antagande här, om en arvsynd alla deltar i. Förmodligen grundar den sig i en skam för kolonialismens övergrepp, eftersom det är kolonialismen som dyker upp i debatten hela tiden. Denna skuld anser Wirtén att alla måste dela. Men jag skäms inte för kolonialismen övergrepp mer än jag skäms för kommunismens övergrepp, för jag deltog aldrig i dom, och har aldrig stött någon som har deltagit i övergeppen eller stött dom.

Wirtén grundfilosofi är tydligen djupt kollektivistisk. Om en Europé begår övergrepp så är alla Européer skyldiga, och även efterföljande generationer. Den typen av kollektivism är grunden för nästan alla konflikter i dagens värld. Mellanöstern beror på att många Palestinier ser alla Israeler som skyldiga för Israelisk ockupation, och många Israeler ser alla Palestinier som skyldiga för palestinsk terrorism. Shiiter ser Sunnis som skyldiga för Saddams övergrepp, och Sunnis ser Shiiter som skyldiga för ockupationen. Serber, Kroater, Kosovoalbaner och alla andra grupper nere i balkan ser varandra som skyldiga, ibland för övergrepp som skedde på medeltiden.

Men är jag verkligen skyldig till alla dessa övergrepp? Har jag del i denna kollektiva skuld? Är jag skyldig till övergrepp som Holländska staten gorde på 1600-talet? Är jag medskyldig till andra mäns kvinnomisshandel?

Nej, givetvis inte. Jag är enbart skyldig för övergrepp om jag deltog i dom eller stödde dom, som kommunister har stött och fortfarande stödjer diktaturer runt omkring i världen, och som nazister stödjer eller försöker dölja nazismens övergrepp. Men när man säger detta, då får man höra att det är undanflykter, precis som kommunisternas undanflykter. Liberaler skall inte bara skuldbeläggas för saker dom inte är skyldiga till, man skall skuldbeläggas för att man inte erkänner en skuld man inte har.

Det hela påminner om häxjakterna, där alla antas vara skyldiga tills motsatsen har bevisats, eller Kinesiska omskolningsläger, där man hela tiden tvingas erkänna hur ond och syndig man är. Det måste man ju vara, annars hade man ju inte varit i lägret.

Det här kollektiva skuldtänkandet måste sluta.
Det finns ingen arvssynd.

%d bloggare gillar detta: