Du är lurad! (Av din historialärare )

Som skandinavier vet vi ju att Columbus inte var första europé till amerika, det var Sven Leif Eriksson som var. Än mindre var Columbus nån upptäckare av amerika, han trodde han var i Indien. Och först var han verkligen inte, det var ju indianerna. Ändå pratar man fortfarande om Columbus som Amerikas upptäckare. Sådana halvsanningar är det gott om i historieskrivningen. Oftast är det just frågan om att man säger ”först” när man menar ”först i Europa”. Numera är det också välkänt att Gutenberg inte alls uppfann bokpressen. Han var bara först i Europa. Däremot uppfann han ju lösa metalltyper.

Eller? Nä, han gjorde ju inte det. Lösa metalltyper uppfanns i Korea långt före Gutenberg. Han var bara först i Europa med det också. Många ”Europeiska” uppfinningar under industriella revolutionen, som Bessemer-processen, användes utanför europa hundratals, ibland tusentals år före dom kom till europa. När järnåldern infann sig smed man järn, en långsam och arbetskrävande process, för man hade inte tekniken att göra gjutjärn förrän i slutet på 1300-talet. I Europa alltså. För i Kina bemästrade man tekniken att göra gjutjärn nästan 2000 år tidigare, och använde den tekniken på industriell skala (i järnverk som kunde ha 1000 anställda 250 f kr). Inte heller var Vasco da Gama först med att segla runt afrika. Det gjorde muslimska handelsmän rutinmässigt vid den tiden. Vasco da Gama tog sig runt Godahoppsudden enbart för att bli utskrattad när han kom fram till Indien, för de varor han ville sälja var av så dålig kvalitet. Och inte är det bättre med dom få svenska bidrag till världshistorien vi har trott på. Centralbank och papperpengar, det är ju svenska uppfinningar, det har man ju fått lära sig. Man började använda papperspengar för att kopparmynden var så absurt tunga. Fast papperspengar hade man i Kina långt tidigare, så vi fick tji också. Den svenska stormaktstiden är bara ett svenskt utnyttjande av ett maktvacuum som uppstår pga en global kris orsakad av det som kallas den ”lilla istiden”, en lång period med extra kallt väder och missväxt och massvält som följd. Stormaktssverige var alltså bara en ohållbar hicka i historien, orsakad av kasst väder. Det sätter onekligen nytt perspektiv på Karl XIIs nederlag.

Var kommer då all denna misinformaation ifrån? Clive Ponting menar i sin bok World History, a new perspective, att alla böcker om världshistoria hittils egentligen är böcker om Europeisk historia, som försöker tala om hur kulturen uppstod i grekland och sedan spreds över världen av romare och sedan koloniasitörer. Min historialärare brukade ofta och gärna säga ”redan dom gamla grekerna” och menade även han att där låg kulturens vagga. Och ju mer jag lär mig om historia, desto mer inser jag att han har fel. Ponting håller med, och går längre. Det enda grekerna var bra på, menar han, var geometri. Europa är ur ett global perspektiv ett hopplöst bakvatten, som hade en kort tid av världsdominans på 1800-talet, tack vare att man med hjälp av militär dominans kunde lägga beslag på massa resurser, först i Amerika och sedan Indien. Dominansen bröts av första världskriget, som Ponting kallar ett ”civil war”, alltså ett inbördeskrig, och av andra världskriget (som också är lokala krig som blir det första och enda världskriget när USA väljer att ge sig in även i det europeiska kriget efter att ha blivit indragen i den asiatiska kriget av attacken mot Pearl Harbour).

Ett bra exempel på hur nytt perpektivet är, är att franska revolutionen enbart nämns i förbifarten, och inte finns i indexet. Man får anta att Ponting ser den franska revolutionen 1789 som inget annat än en av tusentals smårevolter runt världen, också ibland nämda i förbifarten, utan någon större inverkan på historiens lopp. Pontings syn på världen är en där stora multikulturella imperier uppstår och skapar rikedomar (fram till 1800-talet enbart för eliten), och sedan faller sönder därför att dom blir för stora och för svåra att administrera och försvara. Med den synen är första världskriget och den europeiska delen av det andra världskriget inget annat än dom stora slutkrigen i en lång serie lokala ”inbördeskrig” om makten att skapa ett europeiskt imperium.

Perspektivet är inte bara nytt, utan rent befriande, och man inser hur oerhört begränsad den europeiska synvinkel man vanligen är matad mer är för historiesynen. För hur skall man kunna lära sig av historien om man ignorerar stora delar av den? Nej, det går givetvis inte. Clive Pontings World History, a new perspective är härmed lagd till listan av nödvändig läsning.

Annonser