Sextimmarsdagen förklarad

I min post om vänsterkongressens fantastiska räcka av omöjliga förslag, så tog jag upp sextimmarsdagen. Jag fick frågor om detta på kommentarerna, och mitt svar blev så långt att det får bli en ny bloggpost istället. Så här är den. Håll till godo (varning, bloggposten innehåller matematik):

Vänsterpartiet vill införa sextimmarsdag, med bibehållen lön. Dvs, fick man innan 800 kronor för åtta timmars jobb skall man få 800 kronor för sex timmars jobb. Den blir 133 kronor i timmen istället för 100 kronor i timmen. En 33-procentig löneökning.

Produktiviten kommer alltså sänkas med 25%, och lönekostnaderna kommer gå upp med 33%. Priserna på svensktillverkade varor kommer gå upp, vilket kommer driva på inflationen. Kronan kommer sjunka, vilket till viss del kommer motverka dom ökade kostnaderna för exportmarknade, men å andra sidan göra importer dyrare, vilket kommer återigen öka på inflationen. Med minskad export och ökad import kommer handelsbalansen försämras ytterligare.

Emil undrar om detta inte bara är skrämselpropaganda. Men nej, detta är ofrånkomliga effekter. Om jag hade velat skrämmas hade jag målat upp scenarion med hyperinflation och ekonomisk bankrutt. Det är nämligen ”worst case” scenariot av förslaget. ”Best case” är att arbetslösheten ökar.

CleasW säger att jag måste vara medveten om att det inte är dom effekterna som 35-timmarsveckan (alltså en sjutimmarsdag) fick i Frankrike. Men, som sagt, jag bor i Frankrike, och nej, det vet jag inte alls det. I själva verket vet jag att fransk ekonomi har stagnerat, att arbetslösheten har ökat, och att man nu håller bå att återinföra 40-timmars veckan, eftersom experimentet inte fungerade. Och då skall man veta att 35-timmars veckan infördes gradvis, och i praktiken enbart infördes för arbeten där man kan kontrollera arbetstiden exakt. Dom flesta fransmän jobbar betydligt mer än 35 timmar i veckan, och själv sitter jag ofta och har dåligt samvete för att jag jobbar 7-8 timmar när mina arbetskamrater tycks jobba minst nio.

Och Frankrike har euro. Det innebär dels att man inte kan sänka valutan, men det innebär också att priskonkurrensen är så hård att inflationen knappt kan gå upp, eftersom folk då börjar handla i Tyskland istället. Sverige har inte infört euron, och har inte det skyddet.

Inte har arbetslösheten sjunkit i Frankrike heller. Istället har den ökat. Den har sjunkit lite i slutet av 2005, men det beror mest på att man har skapat en massa ”fuskjobb” inom offentlig sektor. Privat sektor har skapat jobb dom också, och det beror mest på att man har gjort det möjligt att anställa folk bara i två år. Kanske beror det också till en viss del på att man nu kan anställa folk till 40 timmar i veckan igen.

Vänstern har en märklig idé om att mängden arbete är konstant, och om en person jobbar mindre så innebär det att en annan jobbar mer. Men det är snarast tvärtom. Mängden jobb beror på hur rikt landet är och landets rikedom beror på hur mycket man producerar per person. Skall vi minska arbetslösheten i Sverige genom att ändra arbetstiden borde vi snarare införa niotimmarsdag.

Men, nej, jag förslår inte niotimmarsdag. Främst för att jag tror det är missriktat och morlaiskt fel att staten skall sitta och betsämma hur mycket folk jobbar. Dessuto är det inte ens säkert det hjälper, eftersom det inte är säkert att man producerar mer. För det är ju så att om man jobbar för mycket, så blir man inneffektiv, gör fel och gör ett dåligt jobb. Särskilt är det sant om man jobbar för mycket under längre tid. Nånstans finns en ”sweet spot”, där man kan jobba länge och effektivt. En arbetstid där man producerar maximalt, så att säga. Kanske ligger den vid just 40 timmar i veckan, vad vet jag. Av Frankrikes experiment att döma verkar den i alla fall inte ligga lägre.

Fast egentligen varierar den ju från person till person, såklart. En del tycks kunna jobba 12 timmar om dagen år ut och år in. Mycket beror det nog också på hur roligt man tycker jobbet är. Och här kommer vi ju in på vad man bör göra, såklart. Och det som man bör göra är att ändra på arbetsreglerna så att anställda har mer möjlighet att själva avgöra hur mycket dom vill jobba. Det är inte facket som skall bestämma det, det är dom anställda själva, helst. Men att göra det är inte enkelt. Det är ju nästan omöjligt för skiftarbetare, eller butiksanställda, eller lärare, osv, osv, att bestämma sina arbetstider helt själva.

Det där, det är en intressant debatt, till skillnad från dumheterna om sextimmarsdag. Kan vi diskutera det istället?

Annonser