Friåret ger väntat resultat: En massa pengar. I sjön.

Friåret är en bit intressant politik. Friåret är baserat på den felaktiga tron att antalet arbeten i samhället är fixt, och att om man får folk att arbeta mindre kommer det bli massa lediga jobb, och arbetslösheten kommer minska. Alla som har ens funderat på att öppna en bok om nationalekonomi vet att det inte är sant. Snarare är det tvärtom, ju mer folk jobbar desto rikare blir samhället och desto mer jobb skapas och desto mindre blir arbetslösheten. Idén om att sänka arbetstiden, genom 6-timmarsdag eller liknande, kommer från samma felaktiga idé. Det har prövats i Frankrike med 35-timmars vecka. Det hjälpte inte ett dugg.

Med denna grundläggande ekonomiska sanning i bakhuvudet inser man att idén att ge folk ledigt med betalning i ett år inte är ett bra sätt att minska arbetslösheten. Miljöpartiet fick den idén ändå. Att miljöpartiet tycker märkliga saker är ingen nyhet. Att socialdemokraterna, i ett försök att behålla miljöpartiets stöd, gick med på att man skulle pröva friår i vissa delar av Sverige, kanske inte är så konstigt. Särskilt inte som miljöpartiet hävdade att folk inte alls skulle utnyttja friåret som betald semester, utan för att starta nya företag, eller utbilda sig.

Hur gick prövandet då? Jo, resultatet var naturligtvis att arbetslösheten inte minskade och att nästan alla som tog ett friår använde det som betald semester. Med andra ord, det funkade inte alls, det kostade bara pengar.

I det här läget tycker man miljöpartiet borde erkänna att friåret kanske inte var en så bra idé, men icke. Trots detta katastrofala misslyckande att åstadkomma det dom ville, fortsatte dom att driva förslaget om friår ändå. Och av någon outgrundlig anledning gick socialdemokraterna med på att införa det. Det kan väl enbart tolkas som ett bevis på att socialdemokraterna genomför precis vilken skit som helst, så länge det håller dom kvar vid makten ett år till. Om det är bra eller dåligt skiter dom i, bara dom får bestämma.

Så nu har vi friår. Det ger en del intressanta effekter. Till exempel: Om någon är borta från sitt jobb av någon anledning, som barnledighet eller liknande, och vill ta ett friår, så kan inte den som för tillfället är vikarie fortsätta vara det. Hela poängen är nämligen att någon som är arbetslös får vikariera, och vikarien är ju inte arbetslös! Fast vikarien blir ju det då, förstås.

En annan intressant sak är att vad arbetsgivaren tycker inte är relevant. För att inte arbetsgivaren skall kunna sätta stopp för en persons friår, så är det arbetsförmedlingens åsikt som gäller. Så den anställda kan få friår, även om arbetsgivaren inte tycker den föreslagna vikarien är bra nog, och faktiskt även om arbetsförmedlingen inte kan hitta nån vikarie alls. Bara jobbet är sådant att det borde finnas en vikarie. Det innebär ofta att jobbet inte blir gjort alls. Såvida inte det man gör under sitt friår är att starta en konsultfirma. Då kan man ju göra sitt gamla jobb som konsult under ett år, och få betalt både av staten och den gamla arbetsgivaren. Bra va?

Och vad är effekten av allt detta? Tja, i år är det meningen att 10.000 personer skall ta friår. Det skall kosta staten 1.5 miljarder kronor. Preliminära uppgifter säger att ungefär 50% av friårsvikarierna har någon slags anställning två månader efter avslutat vikariat. Det innebär alltså att efter att ha lagt ut 1.5 miljarder i år, kommer ungefär fem tusen av vikarierna ha arbete. Många av dom här hade såklart fått jobb ändå, men låt oss vara snälla, och låtsas som om det inte är fallet. Och många av dom 10.000 friåren som tas ut kommer inte få några vikarier alls. Men vi låtsas inte om det heller. Vi låtsas, fast vi vet att det är fel, att alla 10.000 jobben får vikarier, och att 50% av dom har jobb efteråt och att alla av dom hade varit arbetslösa om det inte vore för friåret, bara för att ingen skall kunna klaga på att vi har räknat på ett sätt som är orättvist mot friårsreformen.

1.5 miljarder för fem tusen personer, det är 300.000 kronor per år. 25.000 i månaden. Och eftersom detta är kostnad för staten, så motsvarar detta en lön på 25.000 i månaden efter skatt! Jag upprepar för tydlighets skull: För den kostnad som friåret kräver svenska staten på, så hade staten kunnat anställa fem tusen personer, till en lön för 25.000 i månaden efter skatt. Men istället för att göra detta, och på det viset faktiskt skapa jobb, bestämmer man sig för att betala tio tusen pers för att ta betald semester i ett år.

OK, 5.000 personer är bara 2% av den totala arbetslösheten på 250.000. Men ändå. 25.000 efter skatt är ju en rätt skaplig lön om man säger så. Och det finns mer pengar att ta. Arbetsmarknadsverkets insatser kostar totalt 46 miljarder. Det är 15.500 kronor per arbetslös, ungefär… OK, det är kanske inte helt rättvist att räkna så, särskilt inte eftersom dom många av dessa miljarder läggs på helt andra människor (för att få bort dom ur arbetslöshetsstatistiken) och resten mestadels är bidrag till arbetslösa, så låt oss kolla på dom saker som faktiskt är onödiga. Arbetsmarknadsverket i sig kostar 5,7 miljarder, och gör inget nyttigt alls. Utom betalar ut bidrag då, men det kan nån annan del av staten göra. AMS alla pysselsättningar kostar 2 miljarder till. Med friåren finns alltså minst 8-9 miljarder att lägga på att skapa jobb, som idag istället slängs bort på nåt helt onödigt: Att få det att se ut som om vi har lägre arbetslöshet än vi har.

8 miljarder räcker till att betala 65.000 (sextiofem tusen) personer 10.000 kronor i månaden efter skatt. Nu föreslår jag inte att staten skall göra det, men om dom här pengarna på nåt vis fanns i omlopp i samhället skulle det faktiskt skapas massa jobb. Kanske inte 65.000, för många av jobben skulle ju ha högre lön än 10.000 efter skatt, men det skulle definitivt skapas flera tiotusentals jobb till. Bara för dom pengarna AMS slänger bort på att göra ingenting av nytta. Och den produktion som dom här jobben skulle skapa skulle i sin tur skapa pengar, som skulle skapa mer jobb.

Och ärligt talat, vad är det för moral som säger att det är bättre att sätta folk på meningslösa kurser och betala ett års semester, än att se till att folk får jobb? Jag tror folk vill ha riktiga jobb, jag. Har jag fel?