Det svenska fackets moral.

Som ni vet tvingade Byggnads bort ett Lettiskt företag, Laval un Partneri, i konkurs. Dom hävdade att detta var för att skydda arbetarnas rättigheter, och dom hävdade att det lettiska företaget vägrade skriva under ett kollektivavtal. Men facket krävde, helt regelvidrigt, att dom skulle skriva avtal om att höja lönerna till löner som låg väl över det svenska genomsnittet. Kravet är givetvis helt absurt, och det visste facket. Det här var inget reellt krav, det var en ren operation som avsåg att få bort förtaget, för att vidhålla Byggnads monopol på arbete. Nåt erbjudande om att bara skriva kollektivavtal verkar aldrig Laval ha fått.

Naturligtvis har byggnads rätt att kräva monopol om dom vill. Men då skall dom säga, det, och det gör man inte. Dom ljög, och hävdade att detta var för dom lettiska arbetarnas skull, när det i själva verket enbart är frågan om att säkra fackpamparnas personliga makt och feta löner för att göra absolut inget av nytta.

Nu när dom har avslöjats, vad är deras reaktion? Försöker dom åtminstonde ens fejka ånger? Nej,allt man har gjort är att man har ”begått ett formellt fel”, men nåt moraliskt fel har man inte gjort. Man noterar också att fallet har upprört känslorna hos många därför att ”Svenskt Näringsliv har finansierat advokater som tidigt var med i bilden och som hållit liv i frågan långt efter det att företaget lämnade Sverige”. Frågan är alltså i sig inte upprörande, anser Byggnas ordförande Hans Tilly. Byggnads ljuger, och driver företag i konkurs helt utan anledning annat än att Hans Tilly skall få ha så mycket makt som möjligt, och det enda upprörande är att Svenskt Näringsliv har hållit liv i frågan? Hans Tilly och hans fack skall få uppföra sig hur som helst, det enda upprörande är att folk klagar på det, tydligen.

Hyckleriet har fått ett nytt svenskt ansikte.