I Sverige har man ett sjukvårdssystem.

Jag har blivit ombedd att förklara min negativa inställning till planekonomin inom den svenska sjukvården. Det kan tyckas som konstigt att man i dessa tider skall behöva förklara varför man tycker planekonomi är dåligt, men så är det i alla fall.

Så här är det första inlägget på bloggen om svensk sjukvård. Det blir nog fler. Jag har nämligen tidigare suttit i folkpartiets landstingsgrupp i Stockholm, och sjukvården ligger mig sedan dess nära hjärtat.

Så här gick det till när jag behövde gå till en läkare i Sverige:

Först skall man lista ut vart jag skall ringa för att träffa en läkare. Man skall tydligen ringa till sin vårdcentral. Jaha, vilken är min vårdcentral? Jag ringer någon slags sjukvårdsupplysning. Efter att han väntat i telefonkö i 20 minuter upplyser mig någon surt om vilken vårdcentral jag skall ringa. Jag ringer dit, och blir upplyst om att jag kan få träffa en läkare om tre veckor. Jag träffar läkaren och talar om att jag har haft ont i knät sedan jag var 13. Då sa man att jag skulle växa i från det men uppenbarligen inte. Han klämmer lite på mitt knä, och tycker att vi skall vänta lite för att se om det går över. Jag tycker att 15 år är att vänta lite, och motvilligt ger han mig en remiss.

Vid ett annat tillfälle har jag en beläggning på tungan efter att ha varit rejält förkyld. Återigen ringer jag vårdcentralen, och blir upplyst om att jag kan få träffa en läkare om tre veckor. Det tycker jag är lite länge. Men jag kan komma ner till nån slags öppen mottagning som är tidigt som fan på mornarna på Tisdagar och Torsdagar. Så jag går dit, väntar en timme och blir upplyst av en sjuksköterska om att jag kan få träffa en läkare lite fortare än om två veckor, så jag kan få ett recept på sugtabletter. Så snällt.

Läkare, specialist och provtagningslaboratorium väljes av nån annan än mig. Normal väntetid för att få träffa en läkare om det inte är akut: Veckor. Kostnad för ett läkarbesök:150 kronor.

Så här gick det till när jag behövde träffa en läkare i Frankrike:

Först försöker jag lista ut hur sjukvårdssystemet fungerar i Frankrike. ”Vad gör man när man behöver en läkare? Vart ringer man?” Alla tittar på mig som om jag är dum i huvudet. Det visar sig att jag frågar ungefär samma fråga som ”Vad gör man om man behöver köpa en bok?” Man går till en bokhandel, såklart, pucko!

Ja, vill man träffa en läkare i Frankrike, så ringer man en läkare. Så svårt var det. Jag ringer en läkare. ”Vill du komma imorgon?” frågar läkaren. ”Eh, det är ju en lördag!” säger jag. ”Ja, måndag går bra också, om du inte har tid” säger läkaren. I chock över att en läkare ställer sig frågande till om jag har tid och inte kräver att jag skall anpassa mig efter honom, så stammar jag fram att lördag går utmärkt. Om jag känner mig för dassig för att ta mig till läkaren kan jag ringa nåt som heter ”SOS Medecins”. Dom kommer samma dag. Ja, just det, hembesök alltså. Mycket praktiskt om man har flunsan eller nåt.

Jag går till läkaren, och läkare ger mig ett ”recept” på prover som skall tas. Detta recept visar det sig att man kan ta till vilket ”laboratoire” som helst. Jag knatar in på ett på måndag morgon, eftersom jag inte orkar leta efter ett som är öppet på lördagar. Tisdag eftermiddag har jag svaren. Jag ringer läkaren igen, får en ny tid på Onsdagen, knatar in och får en remiss till en läkare han tycker är bra, men varnar mig att han är upptagen och att jag nog får vänta en vecka på tid. Jag överlever tänker jag.

Jag väljer läkare, specialist och provtagningslabratorium själv. Normal väntetid för att få träffa en läkare om det inte är akut: En halv dag. Kostnad för ett läkarbesök: Mellan 6 och 20 Euro beroende på läkare.

Så här går det till om man behöver ta ett prov:

Min mor ringer och säger att hon har nåt ärftliga problem som gör att hon får blodproppar lätt, och vill att alla barnen skall gå till en läkare och få ett prov taget. I Sverige gör syskonen som man gör i Sverige. Man ringer och bokar tid hos läkare om några veckor. Läkaren skickar en till provtagning. Man får svar några veckor senare.

Här i Paris knatar jag ner till samma ”Laboratoire” som tidigare. Dom ursäktar sig att dom inte gör dom proven, utan att dom måste skicka i väg provet, och att dom därför inte vet hur lång tid det tar. Jag skall få svaret med brev lovar dom. Jag får brevet morgonen efter, klockan 10.

Ser ni skillnaden mellan svensk och fransk sjukvård här? En bekant till mig uttryckte samma skillnad (fast om Belgien) såhär: ”I Sverige har man ett husläkarsystem. Här har man husläkare”. Jag skulle nästan vilka utvidga det: I Sverige har man ett sjukvårdssystem. I Frankrike har man sjukvård.