I completely agree that it’s wrong to carry concealed weapens without a license. I also agree that if you find a shutgun (or are in possession of one, and want to stop being in possession of it) it’s reasonable to call the police to ask them to pick it up. But there can be millions of reasons why you don’t want the police to pick it up. Maybe you have nosy neighbours. Maybe you simply don’t want to explain to your kids that somebody for some reason put a gun into your trash.

So the behaviour of Paul Clarke, taking a shotgun to the police and handing it in, is perfectly normal and understandable. Yet he got arrested and found guilty of possessing a firearm, a crime that carries a minimum of a five year prison sentence. And that is utterly insane.

What we have here is a case of somebody taking an illegal gun off the streets, and being arrested for it. In other words, he is facing five years of jail for no longer wanting to engage in an illegal activity.

In the twitter storm that resulted some people linked to an article about somebody called Paul Clarke that threatened someone for no reason. Also they point out that his story seems unlikely, and that he probably had the shotgun in possession a long time before, instead of just finding it as he claimed. Let me clarify that this is completely irrelevant. It may be true, and in there was proof of him having the gun in possesion for a long time, then possibly he should have been arrested. But there is no proof of that. Also what he did before should not enter in to this. He is not arrested for being a jerk or an aggressive man.

What is the result of this kind of interpretation of the law? Well, let us look at a question Lee Griffin asked me on twitter: What if Paul Clarke had been mugged on the way to the station and then later used to kill 5 people. Would Paul Clarke still innocent of wrongdoing? Well, in the eyes fo the law, he would. Because he would then have been out of possession of the gun, and not arrested and not convicted of any wrongdoings. Also, continuing to hide the gun from the police would also have been rather safe, unless the police have a habit iof raiding his house. Another good safe bet would be to sell it to some criminal. All of these alternative actions would have kept the illegal gun out there on the streets, and Paul Clarke wouldn’t have been arrested.

His only cause of action if he wants to do the right thing is to tell the police about the weapon. And if he does not want the neighbors excited or the kids worried his only possible action is the go with it to the police station. Which got him arrested. A moral cause of action got him arrested, where an immoral one would not have, even if he had made nothing wrong from the start.

So this is a case where Paul Clarke is convicted of doing the right thing, when doing something wrong would have kept him safe. And that’s why this is insane. It tells people that handing in guns is dangerous. It tells people to not invoke the police. If you get involved or see anything criminal, go home, keep your mouth shut and if you should happen to have anything illegal in your possession, on no account tell the police. Just chuck it in a lake. That’s what it tells people.

Crime may not pay. But if being legal doesn’t pay either, then the base of the law has been undermined.

Inflytande.se är en sajt som mäter hur inflytelserik en blogg är. Skojigt och intressant. Ta till exempel Johan Norbergs utmärkta blogg. Den är ”mycket inflytelserik” och det är såklart helt sant. En annan som är mycket inflytelserik är Johnny Munkhammars blog. Det är också sant. Men ser man på procenten så ser man att Munkhammar har c:a 3 gånger fler bloggar som är mer inflytelserika än vad Norberg har. Det är en rätt stor skillnad. Och här kliade jag mig i huvudet, och slog in min egen blogg. Och döm om min förvåning, den är *också* mycket inflytelserik. Fast med 9% av Sveriges bloggar som mer inflytelserika. Hur många bloggar finns det i Sverige egentligen? Det måste ju rimligen vara tio tusentals. Alla kanske inte är med, sajten räknar med hur många som länkar, och hur mycket auktoritet man har på Twingly och hur många prenumeranter man har på bloglovin. Så gissningsvis måste man väl har länkat til Twingly, vara med på bloglovin eller kanske registrerat sig på nyligen.se eller nåt liknande, så dom flesta småbloggarna är väl inte med. Men det måste iaf vara minst tusen bloggar med i systemet, rimligen, vilket innebär att minst 90 av dom är mer inflytelserika än min blogg.

Det känns inte så värst inflytelserikt, tycker jag. Och det känns inte alls lika inflytelserikt som Munkhammars minst 30 och Norbergs minst 8. Men ändå är vi alla ”mycket inflytelserika”. ”Måttligt inflytelserik” blir man inte förrän runt hälften av alla bloggar är mer inflytelserika, och där hamnar man bara två inlänkar. Jahaja.

Det är rätt uppenbart att ”Måttligt inflytelserik” betyder ”Absolut inget som helst inflytande alls”, ”Förhållandevis inflytelserik” betyder ”Din mamma läser bloggen” och ”Mycket inflytelserik” betyder ”Det finns folk du aldrig har träffat i verkligheten som läser din blog avsiktligt, iaf ibland.”

Nåja, det kändes bra att se ”Mycket inflytelserik” i rubriken iaf. Även om det inte är sant. Jag föreslår att man lägger till ”Jävligt inflytelserik” när man är under 5%, ”Otroligt inflytelserik” när man är under 2%, ”Sanslöst inflytelserik” när man är under 1%, och ”Helt sjukt inflytelserik” under 0.5%.

I do remember the pictures on the TV so clearly. And I remember that I couldn’t really believe them. Surely it was a temporary glitch. Surely the people of east Berlin had not just forced the gates and crossed the border. Surely the might of Russia would come crashing down. But days passed, and nothing happened. And people was chipping away on the Berlin wall. And after a while, the East German military started actually dismantling it, and my skepticism and fear slowly lifted into a euphoria that lasted almost a year, and a lingering happiness that lasted longer. A great weight had been lifted from my shoulders. The world had been changed.

And the world changed a lot. And that’s probably why this state of happiness I was in lasted for so long. When the wall fell, and the the Soviet union, the world I grew up in disappeared completely. Because in that world, nuclear war was not a risk, it was a certainty. There was never a doubt the world would end in a nuclear war, it was just a question of when, and what would be best: Getting burned to death by radiation, or be forced to live through the Mad Max-hell that surely was how the post apocalyptic world would look. That dark, gloomy and doomed world was changed to a globalized, peaceful world. And it was a world that had a soundtrack, and the soundtrack was called MTV Europe.

Because something that propelled me through this state of happiness that lasted years was the constant reminder from MTV Europe. MTV Europe was only two years old when the wall fell, and in some sense probably still finding it’s feet and it’s audience. And to my constant joy, a large part of that audience turned out to be the youth of eastern Europe. The MTV of the early 90’s would with great fanfare welcome new countries of eastern Europe as they gained coverage there. In 1992 Ray Cokes started the show MTV’s Most Wanted, where people could call in and wish for songs. And armed with only a handful of words in English, people would call in on crappy telephone lines from what then seemed to be remote parts of Europe we hardly have heard of, and ask songs for they loved ones. The youth of Europe was united to a single rhythm.

But in 1993 I moved, and for various reasons I didn’t have MTV until 1997, when to my dismay I found MTV Nordic on my TV instead of MTV Europe. The magic bond to the youth of Europe had broken, and the sense of freedom and globalization I had in the early 90’s had disappeared, as the new Europe had become normality. But if I ever despair about the state of the world, I only have to remember back to those early 90’s and the nervous teenagers that was using Ray Cokes as an expression of their newfound freedom.

It’s getting better. Peoples thirst for freedom will win in the end. Sometimes it goes slowly, sometimes fast, sometimes it may go a bit backwards. But it is getting better.

Först och främst är det såklart fel att man kan bli avstängd från internet för att man fildelar. Antingen är det brottsligt, och då skall man inför rätta för upphovsrättsbrott, eller inte, och då är det OK. Men Internetavstängningshotet är rättvidrigt.

Då är det ju bra att Ministrerrådet i EU gör nåt. Men tyvärr säger nu jurister att dom inte har rätt att kräva det. Men då säger Eva-Britt Svensson (V) att det är ”upp till oss parlamentariker att ta ställning till om vi ska stå fast”. Så Svensson säger att parlamentarikerna eventuellt skall införa en olaglig lag för att hindra EU’s medlemsländer att införa rättvidriga lagar.

Suck. Politiker. Dumma i huvudet är dom fan allihopa.

Fortsättning av sjukvårds-snacket.

Andra bloggar om politik, vård

Andra bloggar om politik, vård

När man diskuterar politisk makt och grundlagar föreslår man ofta regler för vad olika delar av staten skall få bestämma över. Det är bra, men politikers maktbegär är stort, så jag skulle vilja föreslå lite extra regler som en riktigt bra grundlag/konstituation borde ha:

1. Alla politiska positioner måste upptas av folkvalda ledamöter. Dagens läge där man sätter partimedlemmar i kommundelsnämnder som bestämmer över vilka bibliotekarier som skall sparkas i kommunens skolor är helt förkastlig. Enbart politiker som har folkets förtroende skall få ha någon slags beslutsmässig politisk position. Beslut om vem skall skall få sparken skall tas av dom som är anställda inom administrationen, inte politiker som inte har en susning.
2. Jag funderar på om det inte vore vettigt att begränsa antalet politiker per folkmängd. Som exempel, säg att det inte skall finnas fler valbara positioner än en per 1000 medborgare. Det innebär att en kommun med 10.000 medborgare inte kan ha mer än 10 personer i sin kommunfullmäktige. Japp. 10. Det räcker. Man behöver inte ha 31 som är minsta nu. Och nu säger ni att det innebär att en kommun som Stockholm då skulle kunna ha 814 personer i sin kommunstfullmäktige, och det är ju åt helvete för många, nu är det ju det ju bara 101 nu. Ja, det är sant, men kom ihåg att Stockholm också har en massa kommundelar, och sedan finns det ett landsting, bolagsstyrelser för SL, osv. Och ingen av dessa skall kunna tillsättas utan att dom har blivit folkvalda. Skall man verkligen ha val till alla dessa positioner? Nej, inte nödvändigtvis, min ide är att man tillsätter dom ur kommunfullmäktige, men att man inte skall få sitta på en sådan plats om man inte är folkvald.
3. För högre nivåer som landsting och riksdag och EU föreslår jag att antalet platser där kan beslutas av politikerna, men att det totala antalet fortfarande hålls på en per 1000. Det innebär att Sverige kan ha typ 9000 politiker totalt i Kommun, landsting, riksdag, EU.

Det här kan jämföras med landets 290 kommuner, som har mellan 31 och 101 ledamöter idag. 31 * 290 är bara det 8990. Jag skulle tippa på att det verkliga numret är ungefär det dubbla. Och lägger man sedan till kommundelsnämndeledamöter är det förmodligen lika många till. Och sedan har vi 21 län med mellan 31 och 149 ledamöter. Det är minst 700 personer. Och 349 riksdagsledamöter och en hel hög folk i EU. Vi har idag i en befolkning på 9 miljoner, säkert en 30-40.000 personer som sitter och tar beslut åt oss. Många av dom har ingen röstat för. Enbart en bråkdel av dessa har överhuvudtaget tänkt tanken ”har vi för mycket makt?” Ännu mindre av dom har svarat ”Ja” på den frågan. Tvärtom anstränger dom sig hårt flr att få bestämma över MER saker.

Så vad är poängen med dom här galena ideerna om att begränsa det totala antalet politiker? Jo, genom att begränsa antalet politiker så att dom har för mycket att göra, så tänker jag att dom kanske slutar försöka hitta MER saker att bestämma över. Förhoppningsvis leder det till att dom istället koncentrerar sig på att dels hindra sina politikerkompisar att bestämma över saker, och dels koncentrerar sig på att försöka hitta sätt att jobba mindre, dvs bestämma mindre, och ändå behålla sin lön. Det hade nog vart bra.

Den här bloggposten är en reaktion på Attilas blogpost om knapptryckeriet i riksdagen.

Andra bloggar om politik, grundlagar

Sista(?) delen i denna chockerande serie.

Men inget som förvånar en svensk.