Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘val2010’ Category

Kära SD-väljare. Flera personer i SD’s absoluta topp har nu visat sig uppföra sig ungefär lika moget och intelligent som ett gäng 10-åriga mobbare på en skolgård. Och när läraren kommer fram och frågar dom vad som hände, så sitter dom med änglaögon och blånekar. Jag skulle då aldrig ropa ‘hora’ åt någon, jag gör bara inte sådana saker.” Moget. Och det här är folk hos eliten hos SD. Detta är dom smartaste och mest mogna SD har.

Jag misstänker att det inte var det du trodde du röstade på.

Jag tror inte du ville ha in ett gäng 10-åringar i riksdagen. Jag tror inte du tänkte rösta på dom där grabbarna i din sons klass som bråkar och gör det svårt för dina barn att faktiskt lära sig nåt. Jag tror inte att du ville rösta på en gäng med killar som står i hörnet på skolgården och ropar ”hora” åt din dotter och alla andra tjejer som är smartare än vad dom är.

Jag tror inte att du vill ha dom här omogna idioterna att styra Sverige.

Så nu vet du i alla fall vilket parti du inte skall rösta på nästa gång. Kom ihåg det här i nästa val. Bli inte lurad igen.

Read Full Post »

Jag har tittat igenom Folkpartiets valanalys. Det är intressant läsning. Det intressantaste är den totala avsaknaden av ideologi. Visst, ordet ”liberal” står överallt, men man inser snabbt att med ”liberal” menar dom bara ”folkpartist”, inget annat.Man noterar dock att under partiets krisår nära 4%-strecket var det stora problemet att partiet framstod som otydligt. Men politiken har blivit tydlig över dom senaste valen, och det är ju bra. Det enda ideologiska som kommer in här är att man har övertygat Sverige om att man står för frihet.

Dom noterar också att vanligen får partiet mer röster eller färre röster över hela Sverige, men i detta valet gick man lite bakåt generellt, men starkt framåt i vissa lokala val.

Redan här ser man ju några möjliga strategier för folkpartiet. Att man skall satsa hårt på att vara tydliga framstår ju som självklart, och den slutsatsen dras också i valanalysen. Men sedan har man ett val. Skall man satsa på att ha en politik som står för det som partiet uppfattas som att stå för, vilket är frihet och samarbetsvillighet, eller skall man satsa på att göra det som lyckades i lokalvalen? För det är nämligen inte samma sak. Det lokalval fp lyckades bäst i var Landskrona där man fick runt 30%! Men för Folkpartiet i Landskrona en liberal politik? Inte alls, det är hårdare tag och mer poliser och drogtest i skolorna och ordning och reda. Det är en klassiskt konservativ ”strong-man” politik.  Det har lyckats bra, och man har också tagit röster från SD i Landskrona, sannolikt från dom som gillar den sortens politik men inte är rasister.

Tittar man dessutom på M i Landskrona verkar dom ju ha gett upp. Dom verkar inte ha nån politik alls. Och S i Landskrona verkade göra valet till en fråga om S eller fps Torkil Strandberg, och Torkil är populär så det var ju ett rätt hopplöst strategiskt val.

Så folkpartiets val bli alltså mellan Liberalism eller Landskrona-tag. Och man valde Landskrona-tag eftersom det drog flest röster. Valanalysen utgår alltså inte alls från om politiken är bra eller liberal, utan enbart efter vad som drar mest röster. Folkpartiets valanalys har som grundläggande utgångspunkt att man skall göra det som ger mest röster oavsett vad detta är.

En vettig valanalys utgår från hur man skall få röster för sin politik. Folkpartiets analys frågar sig istället hur man kan anpassa politiken för att få röster. Den enda slutsatsen man kan dra av det är att liberalismen i partiet är död. Den är så död att man utgår från att oavsett vad partiet gör, så är det liberalt. Dom tror liberalismen definieras av folkpartiet, och det innebär att folkpartiet inte längre definieras av liberalism.

Read Full Post »

När Liberati skapades tyckte jag att det var ett bra initiativ, att skapa partier är inte lätt, det verkade som en bättre idé att försöka vrida ett påstått liberalt parti i en liberalare riktning. Men det har ju gått åt helvete, och Folkpartiet har ju bara blivit allt mer konservativa och tävlar nu med KD om att vara mest konservativa i riksdagen. Och den så kallade Stureplans-centern förlorade ju slaget om Centern i FRA debatten när Federley stod och grät i talarstolen för att han tvingades välja mellan sina vänner och sina principer.

Så vad gör man då? Har liberalismen förlorat i Sverige? Nej, givetvis inte. Vad man gör när inga partier är intresserade av frihet är att man startar ett nytt parti. Sagt och gjort. Stora delar av Liberati, med Alexander Bard i spetsen, sitt pick och pack och startade Liberaldemokraterna. Det är inte ett parti, ännu, det är ett projekt. Men snart kommer projektet ha dom 1500 underskrifter som behövs för att bilda parti, och förmodligen nån gång nästa år kommer man anta ett partiprogram osv.

Så kvickt jag fick nys om det gick jag såklart med. Liberati har haft en konsekvent liberal linje (och då menar jag äkta liberalism, inte libertarianernas verklighetsfrånvända principer där man sätter äganderätt före frihet) så jag tänkte att det måste bli bättre än dagens partier. Och jag hade rätt. Dom diskussionerna som var på mailinglistan var befriande. Här finns en stor grupp människor (det är närmare 200 nu tror jag) som alla är vettiga, trevliga och liberala.

Liberaldemokraterna är på gång och kommer utan tvekan bli Sveriges i särklass vettigaste parti. Ett parti som vill ge frihet till dig. Vi snackar plattskatt och medborgarlön för att skapa ett skatte- och bidragssystem där det alltid lönar sig att jobba, privatisering av vården så att det är du som bestämmer hur du skall ha det, en integritetspolitik som skyddar människors rätt till privatliv och gör det olagligt för staten att spionera på dig utan anledning, en modern upphovsrättspolitik, och en vettig politik för att hjälpa, inte stjälpa, prostituerade och drogmissbrukare.

Nej, allt är inte perfekt, men varje parti är en kompromiss. såklart. Men huvudproblemet för mig när jag var aktiv som folkpartist var att man behövde kompromissa med folk som inte höll med om partiets grundprinciper. Jag vet inte varför folk som egentligen är sossar eller konservativa går med i ett liberalt parti som folkpartiet, men det gör dom. Och istället för att arbeta tillsammans för liberalismen så tillbringar man all sin tid att slåss mot idioter i partiet. Det kommer säkert bli samma sak med Liberaldemokraterna om 30 år när grundarna har pensionerat sig och inte kan styra upp längre, men då får väl nån bilda ett nytt parti då. Vid det laget lär L ha gjort Svensk politik till ett slagsmål inte om vem som är mest konservativ, utan vem som är mest liberal.

Och nu tänker du att jag är lite väl optimistisk, men det tror inte jag. Betänk detta: 27% av svenskar ser sig som liberala före andra ideologier. Enbart 6% anser sig vara konservativa.  Ändå slåss allianspartierna om dom konservativa. Nåväl, vi kommer slåss om liberalerna. 79% av folkpartisterna ser sig som liberala, och där har vi en stor målgrupp, eftersom dom nu röstar på ett parti som inte är liberalt. Många av dom röstar på fp för att det inte finns nåt alternativ, för dom andra partierna är inte heller liberala. Med ett liberalt parti på spelplanen kommer vi se många tidigare trogna folkpartister byta parti. Lägger vi till dom 33% som tenderar att byta parti varje år, så kommer folkpartiet hamna nära 4% spärren nästa val om dom inte skärper sig. Likadant är det med ”Stureplans-centern”, vi kommer se en stark överflyttning till L från C i nästa val också. Räcker det för att Liberaldemokraterna skall komma över 4%-spärren? Förmodligen inte, men kan vi få med oss några liberala Moderater är saken biff.

Men man skall inte vara för kaxig. Att starta ett parti är svårt. Men kom ihåg att Liberaldemokraterna i praktiken är en utbrytning ur folkpartiet, eller kanske snarare en utbrytning ur alliansen. Det finns redan erfarna politiker och mediamänniskor med i ledningen. Det här är inte KD eller SD som kämpade i många år för att tas på allvar av media och väljare innan dom kom in, bland annat för att deras politik var för extrem och behövde ändras så att den var acceptabel. Liberaldemokraternas är inte extrema, bara kreativa. Det är inte heller som Ny Demokrati som inte visste vad dom skulle göra med riksdagsplatserna och kollapsade. Det här är erfarna etablerade politiker som startar ett parti därför att en fjärdedel av svenska folket inte har ett parti dom kan rösta på. Det som kommer närmast är Miljöpartiet som hade före detta riksdagsmannen Per Gahrton i spetsen. Dom kom in efter sju år, men var i praktiken ett enfrågeparti. Det är inte Liberaldemokraterna. Vi kommer komma in efter fyra.

Read Full Post »

Det här skrev jag i Oktober 2008. Av någon outgrundlig anledning publicerade jag aldrig detta inlägget. Förrän nu då.

För två år sedan (alltså efter valet 2006 när Göran Persson avgick) påpekade jag att sossarna behövde reformeras, och hur dom skulle klara sig i nästa val beror på ifall dom valde en svag ledare som inte klarar av att göra den reformen, eller om dom valde en stark ledare, en svensk Tony Blair, som kan dra dom motsträviga rötterna åt höger. Och jag trodde dom skulle välja en svag ledare, förlora nästa val och sedan välja en ny stark ledare efter den förlusten.

Men så kom FRA-frågan, och jag tappade tron på alliansen. Men alliansen verkar ha lyckats få den frågan att blåsa över. Genom att lägga fram en hög med menlösa förändringar får man det att se ut som att kritikerna vann. Det gjorde dom inte. Jag trodde att frågan skulle hålla i sig, och vinnarna på det skulle vara sossarna och Sverigedemokraterna. Vi får väl se om FRA-frågan kommer upp i valet igen, men det verkar inte så just nu.

Och den senaste månaden har det hänt en hel del som påverkar valet ordentligt. USAs ekonomiska kris har spritt sig till Sverige. Vi ser ut att hantera krisen bättre än många andra länder, men den kommer ändå påverka oss. Och vi vet sedan tidigare att det svenska folket litar inte på sossarna i kristider. Det här hade eventuellt kunnat ändras om sossarna hade fått en stark ledare som hade kunnat föra S i stora kliv mot en vettig ekonomisk politik utan att vela omkring och utan att försöka låtsas som att socialdemokratiska regeringar nånsin har varit för socialism. Men S valde inte en stark ledare, S valde Mona Sahlin. Jag har inte gjort nån direkt hemlighet av att jag inte ser henne som en stark ledare, och dom senaste veckornas velanden visar precis hur svag Mona Sahlin är. Hon, och resten av sosseledningen, vet att S måste sluta låtsas att socialism fungerar, men hennes position inom S är inte sådan att hon kan sätta ner foten och peka med hela handen och säga ”dit går vi”. När hon gjorde det och pekade med ena handen och vinkade hejdå till vänstern med andra, så blev det ett ramaskri inom S, och hon blev tvungen att ta ett steg tillbaka.

Det här innebär att när nästa val kommer så kommer sossarna fortfarande ha en opålitlig, jobbfientlig politik. Om krisen håller i sig (och med allt tal om mer regleringar så verkar det som om den kommer den göra det) så kommer Alliansen ha dom bästa korten på sin hand. Som det ser ut nu, blir nästa regering en alliansregering. Största hotet mot detta är inte längre oppositionen, utan att SD blir vågmästare. Händer det, så finns det en annan möjlighet: En rent regering med S och M i allians. Det räcker förmodligen inte för att få egen majoritet, så jag skulle gissa på att FP och KD går med också vilket skulle samla alla dom konservativa partierna i en regering.

Det kanske inte är den bästa möjliga regeringen, men det är förmodligen bättre än en minoritetsregering med SD som vågmästare,

Read Full Post »

Dagen efter valvakor känns alltid som Söndagar. För första gången i mitt liv är jag egenföretagare under ett val, och kan därför bestämma att idag är Söndag, egentligen, vilket ger mig tid att göra en rejäl analys av valet. Det känns bra.

Sverigedemokraterna

Störst och viktigast är såklart att SD kom in. Det var inte förvånande, men man hoppades ju att dom skulle falla på mållinjen. Så var inte fallet, istället har dom placerat sig i exakt samma storlek som alla andra småpartier. Den mest upprepade klyschan i går var att detta var ett val utan vinnare. Det är uppenbart skitsnack, SD är det här valets vinnare. Det är tråkigt att ett rasistiskt parti tar plats i Sveriges riksdag, men som många har påpekat har Sverige varit ovanligt i att inte ha den typen av parti i riksdagen, så det här är en normalisering, snarast. Att Sverige har varit befriat från detta skall vi tacka Bert och Ian för. När Sverige röstade in Ny Demokrati som en proteströst 1991 så hade dom flesta som röstade på dom inte en aning om att det fans en stark rasistisk strömning i partiet. Men det bevisade dom snabbt att dom hade, och Ny demokratis snabba och pinsamma kollaps vaccinerade Sverige mot rasistiska protestpartier. Men inte alla typer av vaccin har livslång effektivitet och det var klart redan i förra valet att det var dags att ta SD på allvar. Tyvärr gjorde man inte det.

Vägran att engagera Sverigedemokraterna i saklig debatt bygger på idén att man ger dom uppmärksamhet och framställer dom som seriösa om man tar dom på allvar, och att debattera med dom därför bara kommer ge dom mer röster. Det är såklart sant, upp till en viss nivå. Betydligt fler än 3% av svenska folket tog uppenbarligen SD på allvar i förra valet. För varje person som röstade på dom måste det ju ha funnits flera stycken som allvarligt funderade på att rösta på dom, men inte gjorde det. Med tanke på att många av dom 20% som inte röstade säkerligen också funderade på att proteströsta på SD skulle jag inte vara förvånad om mellan 10-30% av Sverige faktiskt tog SD på allvar redan i förra valet. Men politikerna bestämde sig ändå för att inte debattera med dom. Det var ett misstag. Man kan inte vägra ta ett parti på allvar när folket uppenbarligen tar dom på allvar.

Ännu värre, Socialdemokraterna bestämde sig för att försöka svärta ner alliansen med hjälp av SD, genom att gång på gång implicera att Alliansen skulle vara tvungna att samarbeta med SD. En ren lögn, som varje gång den upprepades gav röster åt SD. Röster som inte motverkades av saklig debatt. Och det, tror jag är anledningen till att SD inte bara kom in, utan fick 5.7%, och därmed är ett småparti som alla andra. Och det innebär att 2014 kommer SD sitta kvar, om dom inte gör några enorma misstag. Dom kommer inte åka ut bara på grund av besvikelsen i att dom inte fick nån makt eller åstadkom nåt.

Minoritetsregering

En annan ohederlig kommentar som upprepades massa gånger var tjat från S om att det blir så svårt att regera i minoritetsregering, och nu kan Sverige inte styras och allt blir kaos. Ursäkta mig? Dom borgerliga regeringarna 1976-1982 och 2006-2010 har varit dom enda majoritetsregeringarna i Sverige sedan enkammarsystemets införande. Skulle Sverige vara ostyrbart bara för att det har en minoritetsregering? Hur gjorde Sossarna under sina regeringar då? Det enda sättet Sverige blir ostyrbart är om S, V, MP och SD gör gemensam sak i att störta regeringen, medan dom samtidigt vägrar att bilda regering tillsammans. Det är knappast det ansvarstagande som SD utlovar, och det är knappast det ansvarstagande som S, V och MP kräver av regeringen.

Och sluta prata om SD som vågmästarparti. Alla oppositionspartier är vågmästarpartier, för dom har alla mer än dom tre mandat som behövs. Om MP inte vill samarbeta med regeringen (och det tror jag dom vill egentligen, dom spelar bara svårflörtade) så innebär det att man måste söka stöd hos olika partier för olika frågor. Det innebär mer kompromissande, och det innebär i sin tur en långsammare förbättring av Sverige, och det är synd. Men ingen katastrof. Sverige är inte dåligt. Det behöver rejäla förbättringar, men om dom tar 6 år istället för 4 år är inte nån större katastrof. Politiker gillar att överskatta sin vikt, och det här är inget undantag. I princip skulle man kunna ha en lamslagen riksdag i fyra år, en riksdag som inte tar en enda ny lag, och inget skulle gå åt pipan. Landet behöver en budget, och den kommer gå igenom om inte S, V, MP och SD samarbetar för att stoppa den. Resten är mest politiker som lägger sig i saker som inte borde, så det kan dom ju sluta med i fyra år, tycker man.

Och hur kan SD bli vågmästare? Den enda politik som dom har som inte redan finns bland andra partier är att minska invandringen. Det är inget annat parti berett att göra. SD vill förhandla. Med vadå? I en förhandling måste man kunna både ge och ta. SD har röster att ge, men ingen politik att ta. Dom kan enbart förlora på förhandling. Den enda utgången av en förhandling som alliansen är intresserad av är att Sverigedemokraterna röstar som alliansen utan att få något politiskt inflytande. Det är knappast SD intresserade av. Det blir inga förhandlingar med SD. SD kommer inte få nån makt dom närmaste fyra åren.

Socialdemokraterna

Sossarna har nu bara 0.9% mer än Moderaterna. Det är ett närmast perfekt resultat, för att döma av Mona Sahlins uttalanden så anser hon att S fortfarande är det Dominerande Partiet och verkar ha en automatisk Rätt Att Styra Sverige. Hon tänker minsann inte avgå. Hoppas hon sitter kvar länge till, för hon är en katastrof för S. Sverige politiska landskap består nu av två stora partier med samma politik men olika retorik, och sex småpartier som alla är ungefär lika stora. KD och V är minst med 5.6% och MP störst med 7.2%. Både M och S är i den situationen att dom behöver minst 3 andra partier för att nå majoritet. Dom enda som vill ingå i en regering med Socialdemokraterna är V, MP och SD. Socialdemokraterna har inte fattat detta ännu. När dom försökte skapa en koalition så försökte dom först bara ha med Miljöpartiet. Det berodde på att dom inte ville samarbeta med det odemokratiska Vänsterpartiet. Dom blev dock tvingade till det av en enorm gräsrotsprotest som ville ha med V i samarbetet. Men detta tyder på att S-ledningen inte har fattat att dom inte är ett 45 procents parti längre. För det fanns ingen möjlighet att S och MP skulle kunna få egen majoritet, eller ens komma upp i siffror som gav dom en rimlig chans till en minoritetsregering. Och S kommer inte förstå att dom behöver tre stödpartier i nästa val.

Mona Sahlin säger också att hon inte har planer på att avgå. Det innebär antingen att hon kommer att bli utkastad snabbt, vilket kommer ge interna maktstrider och många Mona-fans kommer bli sura, och sannolikt gå över till MP i nästa val. Eller så sitter hon kvar länge och kommer inte avgå förrän opinionsmätningarna tydligt säger att S kommer hamna långt under M i nästa val. Och det kommer ta ett tag. S kommer gå upp i opinionsmätningarna under mandatperioden. Och Mona kommer tro ”nu har vi vänt skutan”. Och så kommer dom sjunka i nästa valrörelse. Det är inte helt osannolikt att Mona sitter kvar fram till hösten 2011, när valdebatten börjar komma igång och S börjar sjunka i mätningarna. Vilket innebär att S får en ny partiledare precis innan valet. Om det leder till katastrof eller till nån slags Westerberg-effekt beror på vem det blir. Minst sannolikt, men bäst, är att Mona sitter kvar även under valet 2012, och avgår efter ännu ett katastrofval.

S verkar också skylla katastrofen på samarbetet. Och det är också bra, för det är också fel. OK, till viss del skrämdes väl folk bort av samarbetet med V, men det största problemet är och förblir att S använder en Marxistisk retorik som inte har nåt samband med verkligheten, samtidigt som deras politik i praktiken är att göra samma sak som M har argumenterat för de senaste 30 åren, fast med högre a-kassa. Det funkar inte. Dom har ingen trovärdighet. S måste släppa Marxismen och deras gamla klasskampsretorik och sätta både retoriken och politiken i verkligheten. Istället för att låtsas som om dom kommer krossa kapitalet i sin retorik måste dom börja formulera en politik som fungerar och diskutera sakfrågorna som faktiskt skiljer dom från M i praktiken. Vilket i dagens läge inte är något alls. Att ha två stora partier som båda har en pragmatisk politik och erkänner det, och som faktiskt diskuterar sakligt hur den politiken skall genomföras praktiskt skulle vara bra för Sverige.

Miljöpartiet

MP gick fram med nästan 3%. Det är en rejäl ökning, och dom är nu störst bland småpartierna. Det är inte alls konstigt, och helt väntat. Miljöpartiet brukade nämligen vara ett parti av vänstermuppar som gillade att plocka bär mer än dom gillade att bära fanor. Deras politik var fullständigt rubbad och verklighetsfrånvänd, oavsett om det gällde miljö eller något annat. Men dom senaste åren har det skett en förändring. Den började redan innan förra valet när MP erkände att friskolor var bra, och såna skulle vi ha mer av. Och under den här mandatperioden har dom fortsatt att gå mot mitten och bli ett äkta mittenparti, och inte bara ett parti som placeras i mitten för att ingen vet vad dom tycker egentligen. Och som resultat av detta har dom blivit det enda vettiga vänsteralternativet. När V fortsätter med sin kvasi-kommunism, och S fortsätter att inte ha nån politik så finns bara MP att rösta på om man känner sig vänster.

Det här är också det största hotet mot ett samarbete mellan alliansen och MP. Det är fullt tänkbart att MP tappar sin vänster-cred om dom ingår i en alliansregering, och att dom då tappar massa röster. Det är tänkbart att MP kommer vägra samarbeta av den anledningen. Å andra sidan är detta deras första reella chans att få inflytade. Och det finns en anledning till att dom går framåt: Dom får många unga röster. MP är coola. Det är inga andra partier, utom Piratpartiet. Det kan rädda dom. Dessutom är dom de enda partiet, återigen utom PP, som är trovärdiga i FRA-frågan. Det har också dragit ungdomar.

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet är glada. Ohly säger att han inte är glad, han är arg, men för V och Ohly är det samma sak. Nu har V äntligen en fiende som inte är inbillad! V kommer säkert ta debatten med SD, men inte genom att ta debatter med dom, utan genom att utmåla dom som högerspöken och att hävda att M och SD egentligen är samma sak. Detta kommer gynna SD. Möjligen kommer det gynna V också. Men ingen annan. Men glada är dom, för nu kan dom vara arga på riktiga saker och inte på hjärnspöken. Och det är ju kul för dom.

Alliansen

Alliansen sitter kvar, och har mer röster än förra gången. Det innebär att folk i allmänhet tycker att det är bättre nu än 2006. Det tycker dom nog rätt i. Förutom den katastrofala integritetspolitiken har alliansen måhända inte revolutionerat nåt, men gjort många små förbättringar. Och det är bra nog.

Folkpartiet fortsätter sjunka, för dom tror fortfarande att deras fantastiska resultat 2002 berodde på att man ställde krav åt höger och vänster. Det gjorde det inte. Det berodde på att Moderaterna klantade sig när SVT avslöjade rasister i deras led, samtidigt som FP presenterade en tydlig och klar frihetslinje, och tog en tydlig och klar ställning mot rasism och för mer invandring. Den linjen har man tappat bort under Björklund. Björklund är liberal enbart i ekonomiska frågor, i allt annat är han konservativ, och det märks. Under honom har blivit mer konservativa än KD.

Kristdemokraterna har nämligen blivit mer liberala. Men det är bara partiledningen som har blivit. Fotfolket är fortfarande samma blåsta kristna konservativa människor som fortfarande tycker att dom skall bestämma över människors privatliv. Den tag ni tar bort alla referenser till religion i ert partiprogram och byter namn skall jag lyssna på er.

Centerpartiet skall tacka Maud Olofsson och kanske lite Fredrik Federley. Det är uteslutande på grund av att dom personerna är centerpartister som partiet inte har åkt ur riskdagen. Och hade dom inte nästan mobbat ut Federley, utan istället låtit honom fälla FRA-lagen, så hade dom varit tredje största parti i det här valet. Hade dom borgerliga släppt FRA-frågan hade dom sannolikt haft egen majoritet. Marginalerna är så små, faktiskt. En halv procent som hade röstat på C istället för MP hade fixat problemet, och det hade man fått om man hade tillåtit dom unga och coola med Federley is spetsen krossa FRA-lagen och göra partiet till ett parti som gillar internet och är OK med fildelning. Så hade C kunnat bli alliansens coola ungdomsparti. Men det ville dom inte, och så gick det som det gick.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.