Del 1: Identitet och libertarianism
Del 2: Identitet och extremism
OK, så igår förklarade min syn på varför så många människor är svåra att övertyga: Kort sagt, deras politiska åsikter är en del av deras identitet, så dom måste tro på dogmerna, oavsett hur korkade dom är, för om dom inte gör det så hotas deras självbild, och det skulle leda till en livskris. Mitt exempel var den genomsnittliga 17-åriga frihetsfrontaren, som blir förbannad och skriker “socialistvin” åt alla som visar att dom har fel. Men, som jag påpekade igår, libertarianismen är också rationalistetsdyrkande, så även om det är svårt och tar tid så går det att övertyga dom flesta libertarianer med sakliga argument. Och dessutom har ju libertarianer ofta rätt.
Så vad händer då om en person har en självidentifikation med en ideologi som inte är rationalitetsdyrkande, och oftast har fel? Låt oss ta nynazister som exempel. Den unga tonåringen letar efter en identitet, en grupp att vara en del av, något att peka på och säga “det här är jag”. Och har han tur stöter han på en hög frihetsfrontare, har han otur blir han kompis med några nynazister, och hamnar i deras subkultur, och blir nynazist. Nynazismen har oftast fel. Deras världsbild inkluderar saker att Judar är onda och styr världen och att det längsta man kan komma ideologiskt från kommunism är nazism. Detta är fel, och det går att logiskt bevisa att det är fel. Men nynazismen, till skillnad från libertarianismen, har inte en kultur av att se rationella argument som något eftersträvansvärt, så argument biter inte så bra. Logiska argument är i allmänhet i samhället sett om positivt, men eftersom nynazister inte är rationalitetsdyrkande så kan dom vifta undan argument med att man ljuger, eller inte förstår logik, eller att man helt enkelt är med i den onda sionistiska världskonspirationen, och det är därför man säger sådana saker.
Nazismen är också är djupt ondskefull ideologi. Den anser att vissa människor är bättre än andra, och skyller alla problem på en viss grupp, judar. Det här ledde i Tyskland till den skruvat logiska slutpunkten att man borde avrätta alla judar. Men att behandla människor som djur och fösa in dom i miljontals i massavrättningsfabriker är uppenbart ondskefullt även för en nazist. Och här kommer varje individs behov av att se sig själv som en god människa in. Det går inte att vara nazist och samtidigt erkänna att nazismen avrättade flera miljoner människor utan anledning, eftersom man då erkänner att man är ond. Lösningen är enkel och kommer i två varianter. Antingen förnekar man helt att förintelsen har förekommit. Det är, menar man, en myt påhittad av den onda sionistiska världskonspirationen. Eller, om det inte fungerar (till exempel för dom Nazister som själva var med under kriget och såg dom här sakerna hända), så bestämmer man sig för att Judar inte är människor, utan bara en slags råttor som bäst hanteras genom att dödas. Det är enklare att på detta viset blunda för eller rationalisera bort sin egen ondska, än att erkänna att man är ond.
Och så här fungerar all extremism. Det spelar ingen roll om man är libertariansk objektivist, islamistisk terrorist, nynazist eller kommunist. Alla dom här ideologierna har en tendens att anammas av folk som letar efter en identitet, och tar ideologin som sin identitet. Det gör att det är svårt för dom att byta åsikt, eftersom det leder till en livskris. Att libertarianismen inte har lett till massdöd beror främst på att libertarianismen råkar ha hyfsat rätt, jämfört med nazism och kommunism, och som en del av detta förespråkar libertarianismen demokrati, och en demokratisk stat mördar inte folk. Dom andra ideologierna är totalitära, och förklarar att det är OK att döda i ideologin namn. Det är också, som tidigare nämnt, svårare att vara libertarian än t.ex. kommunist, eftersom den libertarianska ideologin också inbegriper rationalitetsdyrkande, och därmed öppnar sig för motargument på ett sätt andra fanatiska ideologier inte gör.
Och om ni trodde jag var klar nu, så trodde ni fel. Det blir fler delar i den här serien. 
Andra bloggar om: politik, ideologi, filosofi, psykologi, nazism, kommunism, islamism, fanatism
[...] augusti 19, 2008 av Lennart Regebro Del 1: Identitet och libertarianism Del 2: Identitet och extremism [...]
Bra skrivet – ser fram emot fortsättningen
/K
Du glömmer lite bort att även extrem libertarianism kan döda.
Att låta någon svälta ihjäl av principiella skäl är också ett sätt att döda…
Inte aktivt, men genom underlåtenhet att agera.
I så fall dödar ju socialdemokrati (och de flesta andra ideologier) massor när den låter barn i Afrika svälta ihjäl?
För övrigt så tror jag inte att fler människor skulle dö av svält i ett libertarianskt samhälle. Den lilla minoritet som inte skulle kunna tjäna ihop till mat (kanske för att de knarkat ner sig) skulle förmodligen få stöd av privat välgörenhet.
Trevlig läsning. Det är samma tankar som jag själv har om detta. Nu behöver jag inte skriva om det och fler kommer antagligen läsa det…
jorgenl: “Att låta någon svälta ihjäl av principiella skäl är också ett sätt att döda…”
Ja, men något sådant har aldrig extrem libertarianism lett till, och kommer förmodligen aldrig leda till heller. Visst, jag förstår ditt hypotetiska resonemang, men att jämföra hypoteser om vad som eventuellt skulle kunna hända i en värld som ser annorlunda ut än vår, med sådant som de fakto har hänt känns inte så meningsfullt.
Och liberertarinism, oavsett hur extrem, kan inte leda till massdöd, därför att den är i grunden demokratisk, och skulle den leda till utspredd fattigdom skulle den bli bortröstad.
Johan Richter: Jag tror att libertarianism skulle leda till en rätt stor fattigdom, framförallt skulle den leda till ett klassamhälle, tror jag. Och på vägen dit skulle den som sagt bli bortröstad.
klas, björn: Tack!
Jag säger inte emot egentligen, jag tror heller aldrig att liberertarinism kommer bli populär (folk skulle aldrig klara av att låta bli att styra sina medmänniskors liv) och jag tror också den skulle leda till större ojämlikhet än idag och fler uteliggare t ex.
Det stora problemet med libertarianism är att det leder till ett klassamhälle. För att tjäna pengar idag måste man ha utbildning. I ett libertarianskt samhälle måste man ha pengar för att få utbildning. Det innebär att fattiga människors barn inte har någon möjlighet att ta sig ur fattigdomen, vilket leder till ett klassiskt klassamhälle. Det är inte frihet för någon annan än dom som har pengar.
Ett liberalt samhälle kräver allmän tillgång till sjukvård och utbildning. (Och ja, det innebär att libertarianism inte är liberalt. Piluttan!
)
“Och liberertarinism, oavsett hur extrem, kan inte leda till massdöd, därför att den är i grunden demokratisk, och skulle den leda till utspredd fattigdom skulle den bli bortröstad.”
Det här är visserligen ett debatterbart område, då väldigt få libertarianska teoretiker nämner något om styre över huvud taget. Det är snarare tveksamt om libertarianism som tankeskola är demokratisk i dess rätta bemärkelse. Därmed inte sagt att den, tvärtom, skulle vara auktoritär förstås, utan snarare gränsa till det anarkiska. Skulle snarare säga så att i ett demokratiskt samhälle så skulle en sådan politik troligen bli bortröstad.
“då väldigt få libertarianska teoretiker nämner något om styre över huvud taget. ”
Det är ju inte sant.
“Det är snarare tveksamt om libertarianism som tankeskola är demokratisk i dess rätta bemärkelse. ”
Nej, det är inte ett dugg tveksamt. Anarko-kapitalism kan sägas vara tveksamt demokratisk, eftersom ingen form av anarkism skulle kunna upprätthålla en individuell frihet nån längre tid, och den demokratiska frihet som man teoretiskt har därför skulle sluta existera. Men libertarianism vill ha en stat och ett rättsystem, och man anser att det skall vara demokratiskt. Det är utan tvekan demokratiskt i dess rätta bemärkelse.
Resten av det du säger stämmer dock.
Till att börja med: Anarki är per definition icke-demokratisk, så enbart genom att vara anarkisk så är en stat, förstås, icke-demokratisk. Att spekulera kring möjligheterna att upprätthålla teoretiska friheter är ganska poänglöst, både på grund av definitionsfrågan, men också just för att det är spekulationer lika mycket som det är spekulationer att påstå att anarki skulle kunna upprätthållas. Vi vet inte, helt enkelt. Men jag håller förstås med om att det knappast är troligt.
Vad gäller någon sorts inneboende demokratisk tanke i de libertarianska teorierna är det fortfarande tveksamt. Visserligen finns här många undergenrer att välja mellan, men libertarianism som teori – märk väl: inte politik – rör det sig om resursfördelning utan statlig inblandning förutom i sådana fall då övergrepp begås. Möjligen skulle en demokrati med valda befattningshavare vara mycket begränsad, då ett sådant styre ju inte, enligt libertarianska principer, helt enkelt inte skulle få lagstifta om vissa saker, oavsett om en majoritet ville göra det. Men däri ligger ju kanske också poängen med libertarianism: att undkomma det stora antalets möjlighet att styra fåtalet eller den enskilde. I grund och botten handlar styret om kontrakt människor emellan. Verkligheten ser ju dock annorlunda ut i teorin, och i ett demokratiskt samhälle måste vi få rösta bort de styrande, men det gör inte libertariansk teori mer demokratisk.
Trist att man inte kan redigera sina egna inlägg. Men verkar ju urbota dum när man skriver att “verkligheten ser annorlunda ut i teorin”. Ska förstås vara så att verkligheten ser annorlunda ut än teorin.
“, så enbart genom att vara anarkisk så är en stat”
Nej, anarki är AVSAKNAD av stat. En stat kan inte vara anarkisk.
“Att spekulera kring möjligheterna att upprätthålla teoretiska friheter är ganska poänglöst, både på grund av definitionsfrågan, men också just för att det är spekulationer lika mycket som det är spekulationer att påstå att anarki skulle kunna upprätthållas. Vi vet inte, helt enkelt.”
Jo, vi vet. http://www.liberalism.nu/ideologier/anarkism/makten/
“Vad gäller någon sorts inneboende demokratisk tanke i de libertarianska teorierna är det fortfarande tveksamt”
Nej, inte ett dugg. Jag orkar inte lära upp dig i liberal ideologi i kommentarsfältet på min blogg, du får lära dig själv. Du kan ju börja på liberalism.nu.
“ch i ett demokratiskt samhälle måste vi få rösta bort de styrande, men det gör inte libertariansk teori mer demokratisk.”
Det gör den demokratisk. Punkt. Inte “mer” inte “mindre” utan demokratisk rätt och slätt.
Okej, jag fick mig ett gott skratt när jag besökte din sida i alla fall Lennart. Inget ont menat, men att hänvisa till en ytterst kortfattad beskrivning om liberal teori, som du dessutom själv har skrivit, och påstå att den är allmängiltig sanning är ju bara för roligt. Desto mer värdefullt är det ju då att faktiskt läsa Nozick, Kymlicka, Friedman osv. Var faktiskt uppriktigt väldigt sugen på att se om det fanns något av intresse som rörde ämnet, men tappade väldigt snabbt sugen eftersom du verkar röra ihop ideologi med teori, vilket är det jag talar om (har påpekat flera gånger). Dessutom finns ingen direkt hänvisning till libertarianism och demokrati, som ju skiljer sig avsevärt från andra liberala tankeskolor.
Nåväl, är ledsen att jag rörde ihop begreppen kring anarki. Självklart saknar anarki en stat, men definitionsfrågan återstår: Anarki är inte demokrati.
Och fortfarande så vet vi inte hur det är med anarkifrågan. Jag håller fortfarande med dig om att det är höst osannolikt, men vi VET inte. Din historiska argumentation till trots så är det inte godtagbart för att helt motbevisa någonting alls, särskilt med tanke på att det inte är en fullständig redogörelse. Hänvisa mig till riktig forskning i frågan så ska jag ta till mig det istället.
I sak håller jag dock fortfarande med, vill jag påpeka, om att politik som exemplet ovan troligen leder till bortrörstandet av ett sådant styre. Jag håller bara inte med om att libertarianism är normativt demokratisk.
“Desto mer värdefullt är det ju då att faktiskt läsa Nozick, Kymlicka, Friedman osv.”
Javisst, men man måste börja nånstans. Den siten är en bra sammanfattning. Vag kritik som grundar sig i personfrågor ser jag ingen anledning att ta på allvar.
“Och fortfarande så vet vi inte hur det är med anarkifrågan. Jag håller fortfarande med dig om att det är höst osannolikt, men vi VET inte.”
Jo, med alla rimliga definitoner på “veta”, så vet vi.
“Jag håller bara inte med om att libertarianism är normativt demokratisk.”
Och jag har bett dig läsa på om liberalism och libertarianism innan du uttalar dig. Gör det. Jag vidhåller att den sajten är bra. Och jo, den handlar om libertarianism, men jag kallar det “nyliberalism” konsekvent i hela sajten. Numera skiljer jag på nyliberalism i ekonomisk mening och libertarianism i politisk mening. Jag borde uppdatera sajten, men vafan, jag har inte tid.