Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2008

Jag hade inte hört talas om Sarah Palin före Ingerö nämnde henne. Nu när hon blev McCains kandidatom vice president har jag kollat lite mer. Och hon är arbetarklass. Småbarnsmamma med ett barn som har Downs syndrom och en son snart i Irak. Hon ”borde” vara Demokrat, men hon är Republikan. Det gör henne totalt oantastlig. Demokraterna kan inte kritisera hennes inställning i Irak-kriget, för hon har en son där. Man kan inte klaga på hennes inställningar i vårdfrågor, för hon har ett barn med Down syndrom. Man kan inte kalla henne överklass.

Det innebär att Demokraterna måste ta henne på allvar, och föra en saklig debatt. Sarah Palin, dock, har inte samma ”handikapp” gentemot demokraterna.

Vice-president kandidaten spelar tydligen inte nån större roll i presidentval, har jag hört. Men ”mark my words”, här har vi en kvinna, som till skillnad från Hillary Clinton, faktiskt KAN bli USAs första kvinnliga president. Och då menar jag inte vice och jag menar inte att McCain skall bli vald och få en hjärtattack.


Andra bloggar om: , ,

Read Full Post »

Del 1: Identitet och libertarianism
Del 2: Identitet och extremism

OK, så igår förklarade min syn på varför så många människor är svåra att övertyga: Kort sagt, deras politiska åsikter är en del av deras identitet, så dom måste tro på dogmerna, oavsett hur korkade dom är, för om dom inte gör det så hotas deras självbild, och det skulle leda till en livskris. Mitt exempel var den genomsnittliga 17-åriga frihetsfrontaren, som blir förbannad och skriker ”socialistvin” åt alla som visar att dom har fel. Men, som jag påpekade igår, libertarianismen är också rationalistetsdyrkande, så även om det är svårt och tar tid så går det att övertyga dom flesta libertarianer med sakliga argument. Och dessutom har ju libertarianer ofta rätt.

Så vad händer då om en person har en självidentifikation med en ideologi som inte är rationalitetsdyrkande, och oftast har fel? Låt oss ta nynazister som exempel. Den unga tonåringen letar efter en identitet, en grupp att vara en del av, något att peka på och säga ”det här är jag”. Och har han tur stöter han på en hög frihetsfrontare, har han otur blir han kompis med några nynazister, och hamnar i deras subkultur, och blir nynazist. Nynazismen har oftast fel. Deras världsbild inkluderar saker att Judar är onda och styr världen och att det längsta man kan komma ideologiskt från kommunism är nazism. Detta är fel, och det går att logiskt bevisa att det är fel. Men nynazismen, till skillnad från libertarianismen, har inte en kultur av att se rationella argument som något eftersträvansvärt, så argument biter inte så bra. Logiska argument är i allmänhet i samhället sett om positivt, men eftersom nynazister inte är rationalitetsdyrkande så kan dom vifta undan argument med att man ljuger, eller inte förstår logik, eller att man helt enkelt är med i den onda sionistiska världskonspirationen, och det är därför man säger sådana saker.

Nazismen är också är djupt ondskefull ideologi. Den anser att vissa människor är bättre än andra, och skyller alla problem på en viss grupp, judar. Det här ledde i Tyskland till den skruvat logiska slutpunkten att man borde avrätta alla judar. Men att behandla människor som djur och fösa in dom i miljontals i massavrättningsfabriker är uppenbart ondskefullt även för en nazist. Och här kommer varje individs behov av att se sig själv som en god människa in. Det går inte att vara nazist och samtidigt erkänna att nazismen avrättade flera miljoner människor utan anledning, eftersom man då erkänner att man är ond. Lösningen är enkel och kommer i två varianter. Antingen förnekar man helt att förintelsen har förekommit. Det är, menar man, en myt påhittad av den onda sionistiska världskonspirationen. Eller, om det inte fungerar (till exempel för dom Nazister som själva var med under kriget och såg dom här sakerna hända), så bestämmer man sig för att Judar inte är människor, utan bara en slags råttor som bäst hanteras genom att dödas. Det är enklare att på detta viset blunda för eller rationalisera bort sin egen ondska, än att erkänna att man är ond.

Och så här fungerar all extremism. Det spelar ingen roll om man är libertariansk objektivist, islamistisk terrorist, nynazist eller kommunist. Alla dom här ideologierna har en tendens att anammas av folk som letar efter en identitet, och tar ideologin som sin identitet. Det gör att det är svårt för dom att byta åsikt, eftersom det leder till en livskris. Att libertarianismen inte har lett till massdöd beror främst på att libertarianismen råkar ha hyfsat rätt, jämfört med nazism och kommunism, och som en del av detta förespråkar libertarianismen demokrati, och en demokratisk stat mördar inte folk. Dom andra ideologierna är totalitära, och förklarar att det är OK att döda i ideologin namn. Det är också, som tidigare nämnt, svårare att vara libertarian än t.ex. kommunist, eftersom den libertarianska ideologin också inbegriper rationalitetsdyrkande, och därmed öppnar sig för motargument på ett sätt andra fanatiska ideologier inte gör.

Och om ni trodde jag var klar nu, så trodde ni fel. Det blir fler delar i den här serien. :-)


Andra bloggar om: , , , , , , ,

Read Full Post »

Del 1: Identitet och libertarianism
Del 2: Identitet och extremism

Debatterar man mycket på internet så märker man att folk tror på så konstiga saker. Ibland säger dom saker som är uppenbart felaktiga, och som rimligen måste vara uppenbart felaktiga även för den som säger dom. Dom ljuger alltså. Detta kan tyckas konstigt, varför ljuger man om saker på ett sätt att lögnen är uppenbar? Jag har dom senare åren sakta börjat förstå hur det här fungerar. Jag skall försöka förklara min syn på saken.

Grunden ligger i vår självbild. Alla anser sig naturligtvis vara goda människor. Ingen anser att han är ond eller elak. Det skulle inte gå, man kan inte leva med sig själv om man är ond. Människor som gör onda saker rationaliserar det med att dom måste, eller att det i det stora är för allas bästa. Om man gör något elakt så kommer man efteråt att förklara det med att man inte visste bättre, eller att det inte var meningen, eller att man blev lurad. Om man får sin självbild kullkastad, så är resultatet en personlig kris. Man måste bygga upp en ny självblid, vilket är jobbigt. Dom flesta försöker därför håll fast vid sin självbild så länge dom kan.

Så här fungerar alla. Det som gör att vissa tror på märkligheter medan andra ser igenom dom beror på vilken självbild vi har. När det gäller politik (och det är ju det jag oftast diskuterar) så är det ens politiska positionering och hur den hänger ihop med självbilden som är det viktiga. Låt oss ta ett exempel, nämligen en typisk frihetsfrontare. Han är 17, kille, kortklipp och han är libertarian. OCh då menar jag verkligen att han ÄR det. Det är en del av hans självbild. Vad som hände är att han, som alla andra tonåringar, letar efter en identitet, en grupp han kan identifiera sig med, så att han kan bli någon, en person separat från sina föräldrar. Och han träffar folk som är nyliberaler, dom lånar ut deras exemplar av Atlas Shrugged, och är trevlig mot honom, tar hans argument på allvar och behandlar honom som vuxen. Så han känner sig som en del av gruppen och blir libertarian. Libertarianismen blir en del av hans självidentifikation. Han kunde lika görna ha blivit synthare eller goth, och ofta är han det också. Det är allt en del av självidntifikationen.

Vad händer då när någon av hans libertarianska dogmer krockar med verkligheten och visar sig vara felaktig? Ändrar han sig? Nej, hur skulle han kunna göra det. Han kan inte ändra sig, för det innebär ju att han säger upp libertarianismen, åtminstonde delvis. Och därmed säger han upp en del av sig själv. För att erkänna att han hade fel, måste han genomgå en mindre självidentifikationskris, och ändra sin egen självbild. Nu är en av dom libertarianska dogmerna också dyrkan av rationalitet, så man dyrkar argumentation och fakta närmast religiöst. Det är svårt att göra det och ha fel samtidigt. Det går bara om man är rätt korkad och inte förstår logik, eller om man är oerhört intelligent och lyckas komma upp med krångliga logiska krumbukter för att slippa erkänna för sig själv att man har fel. Vilket är anledningen till att alla ettrigt tjatiga libertarianska frihetsfrontare har blivit ”bara liberala” när dom är 30. Visserligen läser dom fortfarande Ayn Rand ibland, men dom har insett att man allmän utbildning kanske inte är helt ondskefullt ändå, och att inte alla som tycker att skatt är världens mest onda uppfinning är kommunister. Dessutom har libertarianer rätt ibland. Önskan om individuell frihet är ju vettig, det är bara att dom tolkar det lite konstigt.

Men ifall den ideologiska självidentifikationen inte är rationalitetsdyrkande då? Och vad om ideologin är tvärfel nästan jämt? Det får bli nästa del.


Andra bloggar om: , , , ,

Read Full Post »

Vanliga fel om kriget i Georgien.

I nästan alla rapporter om kriget i Georgien innehåller en del fel och utlämnade fakta som är rätt viktiga.

  1. Georgien är inte alls en demokrati, trots att detta hävdas hela tiden.
  2. Sydossetien har full moralisk rätt (om än inte laglig) att bli oberoende.

En av dom bäst demokrati-indikatorerna är Freedom Houses ”Freedom in the world”, som ger Georgien ett rätt uselt betyg. Det får betyget 4:4, där 1:1 är bäst och 7:7 är sämst. Det är inte speciellt imponerande demokratiskt.

Givetvis borde innan Sydossetien får oberoende genomföras en demokratisk folkomröstning om frågan först, men eftersom Georgien inte är och inte har varit en demokrati har det inte varit möjligt. Att då försöka bli oberoende genom våld är en begriplig strategi (om än sällan försvarlig, det är förmodligen bättre att arbeta för demokrati än självständighet).

Georgien gör alltså fel när man använder vapenmakt för att hindra Sydossetiens självständighet. Men givetvis innebär detta INTE att Ryssland har rätt att invadera Georgien. Lösningen är som vanligt teoretiskt enkel, och praktiskt omöjlig: Demokrati. Georgien borde bli en full demokrati, och det borde Ryssland också. Men det är omöjligt, för Ryssland är inte en demokrati, och är ointresserade av att se deras grannländer bli demokratier, eftersom det hotar deras eget grepp över sin befolkning. Inget är så dåligt för en diktatur som att ha demokratier som grannar och handelspartners, för då får deras befolkning smak för demokrati också.


Andra bloggar om: , ,

Read Full Post »

Om öppenhet i olika former. Filosofisk snarare än politisk.

Growing the open society.


Andra bloggar om: , , , ,

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.