Marx och vetenskapen: 2. Ekonomiska teorier
mars 4, 2008 av Lennart Regebro
Nu har jag från två debattörer fått höra påståendet att ekonomi inte är vetenskap. Det innebär alltså att ekonomiska teorier inte skulle uppfylla kraven på vetenskaplighet. Men som jag förklarade i förra inlägget så är en teori vetenskaplig innebär om den är empirisk och falsifierbar. Dvs den skall basera sig på observationer och förklara dom, att den skall vara falsifierbar, dvs att det skall vara möjligt att bevisa att den är falsk. Detta innebär som sagt var inte att teorin är korrekt. För att den skall vara det skall den stämma överens med det man känner till, även det som har framkommit efter teorin formulerades, och den skall vara konsekvent och inte säga emot sig själv, och den skall dessutom förklara mer eller förklara det bättre än alternativa teorier.
Uppfyller ekonomisk teori i allmänhet, och mer specifikt, Marxistisk eller modern ekonomi dessa krav? Javisst. Både Adam Smiths, Karl Marx och Milton Friedman formulerade sina teorier utifrån vad dom observerade omkring sig. Dom försökte också alla formulera teorier som var befriade från interna motsägelser (även om man naturligtvis kan diskutera om så är fallet). Deras teorier går också utmärkt att använda för att göra ekonomiska förutsägelser. Ekonomisk teori är alltså en vetenskap, precis som alla andra vetenskaper. Eftersom den handlar om människor, och alltså är en social vetenskap är det knepigt att göra förutsägelser, för människor är komplexa varelser, men det är gäller även saker som vädret, och ingen skulle hävda att metereologi inte är en vetenskap.
Så vi kan lugnt konstatera att ekonomi är vetenskap. Och vi också konstatera att Marx teorier uppfyller kraven på vetenskaplighet. Marx gör också många väldigt tydliga ekonomiska förutägelser baserat på sina ekonomiska teorier. Den viktigaste av dessa är det som är hela kärnpunkten för Marx ekonomiska teorier, det som är själva existensberättigandet för hela det stora verket, Das Kapital:
Därav följer, att i samma utsträckning som kapitalets ackumulation påskyndas, måste arbetarnas villkor ständigt försämras, antingen arbetslönen är hög eller låg. Den lag, som ständigt upprätthåller jämvikten mellan den relativa överbefolkningen eller industrins reservarmé och ackumulationens omfång och kraft, smider slutligen arbetaren fastare vid kapitalet, än Hefaistos förmådde smida fast Prometeus vid klippan. Den medför en ackumulation av elände, som motsvarar ackumulationen av kapital. Ackumulationen av rikedom vid den ena polen betyder alltså ackumulation av elände, arbetsbörda, slaveri, okunnighet, brutalisering och moralisk degradering vid motpolen, d.v.s. för den klass, som gör kapital av sin egen produkt.
Arbetare skall alltså bli fattigare och fattigare och livet blir allt jävligare. Till slut skall det bli så jävligt och fattigt att kapitalisterna till sluta börjar utnyttjat (och tydligen slå ihjäl) varandra:
Denna expropriation fullbordas genom den kapitalistiska produktionens inre lagar, genom kapitalets centralisation. Varje segrande kapitalist slår ihjäl flera andra. Hand i hand med denna centralisation av kapitalet, eller de många kapitalisternas expropriation genom de få, utvecklas arbetsprocessens samarbetsform i ständigt växande skala. Vetenskapen får en mer och mer omfattande teknisk användning, jorden utnyttjas bättre och mera planmässigt, arbetsmedlen utformas för kollektiv användning, produktionsmedlen utnyttjas mera intensivt genom användning av nya metoder i en sammansatt arbetsprocess, olika folkslag kommer i ständigt intimare kontakter med varandra på världsmarknaden, och hela det kapitalistiska systemet internationaliseras i allt högre grad. Samtidigt med det sjunkande antalet kapitalmagnater, som har möjlighet att monopolisera och tillägna sig alla fördelarna av denna samhälleliga utveckling, ökar å andra sidan exploateringen av massorna, deras elände, slaveri och förnedring. Men även förbittringen ökar hos den ständigt växande arbetarklassen, som samtidigt skolas, sammansvetsas och organiseras genom det kapitalistiska produktionssättets egen mekanik. Kapitalmonopolet blir en boja för det produktionssätt, som har växt upp under dess eget herravälde. Produktionsmedlen centraliseras, och arbetets samhälleliga karaktär utvecklas, tills produktionsprocessen inte längre rymmes innanför det kapitalistiska skalet. Detta spränges. Den kapitalistiska äganderättens timme slår. Expropriatörerna blir själva exproprierade.
Med andra ord, till slut blir det revolution och kapitalismen krossas. Så, enligt Marx ekonomiska teorier så kommer vi att under en kapitalism se
- Ackumulationen av kapitalet koncentreras i all färre händer
- Arbetarklassen bli allt fattigare och eländigare
Det här är klart och tydligt, och det skiljer sig från andra ekonomiska teorier, som inte påstår att detta skall hända. Vi kan alltså tydligt och klart se om Marx ekonomiska teorier är bättre på att förklara dom fakta vi kan se. Om klyftorna ökar i världen så har Marx förklarat något som ingen annan kan förklara, och hans teori är alltså åtminstonde till viss del bättre än andras.
Så, ökar klyftorna mellan arbetarklass och överklass här i världen? Nej, i själva verket minskar dom. Kapitalet koncentreras inte, istället är allt fler kapitalägare genom att att fler sparar i fonder. Arbetarklassen blir inte varken fattigare, eländigare eller okunnigare. Tvärtom, faktiskt. Världens fattiga blir rikare, har bättre utbildning, och eländet minskar allmänt. Några siffror på hur “brutal” arbetarklassen är har jag inte sett, och om dom blir allt mer moraliskt degraderade beror väl på om man är kristdemokrat eller inte. 
Den viktigaste av Marx förutsägelser och förklaringar om hur ekonomi fungerar har visat sig felaktig. Den ekonomiska utvecklingen går i själva verket åt det direkt motsatta hållet mot vad Marx teorier säger att det skall gå. Det är som om Newton hade gjort en teori som sa att solen snurrade runt jorden. Marx teorier klarar alltså inte av att förklara ekonomi bättre än alternativa teorier. Dom var inte bättre än dom alternativa teorierna ens 1867 när boken skrevs, och dom var dessutom mycket mer komplicerade, och alltså sämre på att förklara fakta. Och när andra och tredje bandet kom ut i slutet av 1800-talet hade redan marginalnytteteorin kommit, som klarar av att förklara allt det som arbetsvärdeteorin, även i Marx variant, hade svårt att förklara.
Marx teorier var vetenskapliga, men det var dålig vetenskap, och dom var överspelade redan innan dom var färdiga.
Marx hela syfte med sina ekonomiska teorier var att visa att arbetarna får det sämre i en kapitalism, och på det viset rationalisera en socialistisk revolution. Han ville visa att kapitalismen inte var bra. Och när man gör vetenskap med en förutfattad mening på det viset, så blir det sällan bra vetenskap. Marx var inget undantag. Hans ekonomiska teorier var fel.
Andra bloggar om: politik, ekonomi, vetenskap, marx, vänstern, marxism
17 kommentarer to “Marx och vetenskapen: 2. Ekonomiska teorier”
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.
“…..så är en teori vetenskaplig innebär om den är empirisk och falsifierbar”
Detta är en viktig regel om forskaren använder sig av den empiriska metodiken. En teori kan inte vara sann oavsett vad som sker. Därför måste forskaren ange vad som falsifierar teorin.
I dagens klimatforskning kan inte teorin om att koldioxiden orsakar klimatförändringar falsifieras. Forskarna hävdar att teorin är sann oavsett vad som sker. Teorin är sann om det blir varmt och torrt men teorin är även sann om det blir kallt och regnigt.
Det ska dock sägas att en teori som “den österrikiska skolans konjunkturteori” är framtagen genom formell logik av Ludwig von Mises 1912. Konjunktursvängningar kan endast undvikas om marknadsränta råder i ekonomin och att det införs hundraprocentiga reserver för bankerna.
Penningmängden blir därmed konstant och en ökad penningmängd kan inte orsaka relativa prisförändringar. Relativa prisförändringar kan endast orsakas av förändringar i konsumenternas efterfrågan. Om inte felinvesteringar ska uppkomma inom den tunga industrin måste prissystemet ge rätt information till entreprenörerna.
I dagens ekonomiska system kan centralbank och banker sänka räntan i ekonomin under marknadsräntan. Bankerna har möjligheten att öka penningmängden genom en bokföringsåtgärd. Vid utlåningen skapas helt nya pengar och detta håller räntan nere trots att efterfrågan på lån ökar.
Inom den investeringstunga industrin leder räntesänkningar till att mycket stora investeringsprojekt enligt kalkylerna blir lönsamma att genomföra. Men en räntesänkning leder samtidigt till att konsumenterna ökar sin konsumtion och minskar sitt sparande. Konsumenterna kommer att efterfråga relativt mer service och tjänster. Samtidigt utökar industrin produktionen av konsumtionsvaror med längre livslängd som exempelvis spisar och kylskåp.
Räntesänkningarna kommer att öka efterfrågan på de knappa resurserna. Industrin vill använda de knappa resurserna (naturresurser, arbetskraft, kapitalvaror) till investeringar medan konsumenterna vill använda de knappa resurserna till konsumtion. Det är fysiskt omöjligt att använda ett kilo stål två gånger. Antingen tillverkar man konsumtionsvaror av stålet eller så tillverkar man investeringsvaror (maskiner etc) av stålet. Detta bjuder upp priserna på de knappa resurserna och förr eller senare blir investeringsprojekten olönsamma.
När industrin skär ned sin produktion så uppkommer en lågkonjunktur. Nedskärningarna fortplantar sig genom ekonomin och konsumenternas inköp av konsumtionsvaror är den sista faktorn som drabbas.
Empiriska bevis är att alla lågkonjunkturer sedan i början av 1800-talet har börjat med att industrin har dragit ned sin produktion. Ett annat bevis är att räntan är som lägst när konjunkturen har bottnat. Alla entreprenörer måste ägna sig åt ekonomisk kalkylering (bokföring och kalkylering). Investeringskostnaderna är som lägst vid när konjunkturen har bottnat. Alla investeringar tar tid att genomföra. Räntekostnaderna stiger när konjunkturen tar fart. Det blir en dragkamp om de knappa resurserna och detta bjuder upp priserna på resurserna. När räntekostnaden är som högst minskar människors vilja att ta nya lån. Sparandet är också lågt vid denna tidpunkt. Konsumenterna kan efterfråga de produkter som industrin vill producera mer av.
“I dagens klimatforskning kan inte teorin om att koldioxiden orsakar klimatförändringar falsifieras.”
Meh…..nä, jag orkar inte… Det är off topic, trots allt.
“Marx teorier var vetenskapliga, men det var dålig vetenskap, och dom var överspelade redan innan dom var färdiga.”
Hur vet vi att teorierna var vetenskapliga? Själva teorin hade ju framförts utan några egentliga grunder 1848 i Manifestet. Därefter visar korrespondensen mellan Marx och Engels att syftet var att bevisa den förutfattade tesen att industrialismen måste gå under. Detta brottades Marx med i 19 år finansierad av Engels. Han tyckte nog inte att det var vetenskap han sysslade med när han karaktäriserade saken som “den ekonomiska skiten”.
/DNg
Hur vi vet att dom var vetenskapliga? Dom uppfyller kraven på vetenskaplighet, helt enkelt. Dom beskriver verkligheten, är falsifierbara osv. Åtminstonde känner inte jag till nåt vetenskapligt problem med dom.
Marx hävdade att hans teorier var vetenskapliga. Så han ansåg nog det. Syftet var som du säger att bevisa en förutfattat tes, dvs att ge en vetenskaplig grund till socialismen.
Man misslyckades. Det är som sagt en dålig idé att ha en förutfattad mening och försöka bevisa den. Det blir oftast fel.
Men det är ju det som man (felaktigt) förutsätter att vetenskapen är. Att man ska bevisa en tes - inte att vetenskapen i själva verket går ut på att motbevisa sin tes. Popper är nog rätt stark inom vetenskapen, men det popperska inflytandet har nog inte nått ut till gemene man.
Det är därför det är så populärt att tro att bara en sak är “vetenskaplig” så är den mycket finare, och mycket sannare. I själva verket avgörs ju vetenskapligheten i ett verk i hur mycket upphovsmannen har försökt falisifiera sin egen teori. Den vetenskapsman (se Marx) som utgår från försök att bevisa sin egen teori är inte särskilt vetenskaplig - om man frågar mig.
Precis. Värt att påpeka är att om en person är vetenskaplig och om en teori är vetenskaplig är inte samma betydelse av “vetenskaplig”.
Det orsakar nog en del förvirring för gemene man, ja.
Popper är väll knappast särskilt populär innom vetenskapen heller, för dogmatisk… Och ärligt talat, min erfarenhet är att knappast någon ägnar sig åt att aktivt försöka falsifiera sina egna teorier. Så enligt dig, Björn, skulle knappast någon vetenskapare vara vetenskaplig! Däremot är det ju populärt att försöka falsifiera andras teorier, och det är ju själva poängen. Så länge man ser till att formulera en falsifierbar teori, så dyker det alltid upp någon jeppe och försöker falsifiera den. Och det är väll det som är Poppers tes, han beskriver hur den vetenskapliga processen bör gå till, inte hur en enskild vetenskapare bör arbeta.
Nu är vi inne på detaljer jag inte vet så mycket om. Men jag uppfattar Popper som du, och jag uppfattar kritiken mot honom just som den missuppfattningen du tar upp: Man tror att Poppers vetenskapliga process handlar om hur en enskild vetenskapsman skall arbeta, när det i själva verket handlar om hur den vetenskapliga gemenskapen skall fungera.
Men jag kan ju ha missuppfattat Popper.
Popper menar väl visserligen båda sakerna om jag förstått det hela rätt. Vetenskapsmannen ska så klart vara hård mot sig själv och försöka falsifiera sin teori och det är ett ideal som beskrivs. Samtidigt är det en beskrivning av hur vetenskap fungerar idealt, Andra vetenskapsmän försöker falsifiera de rådande teorierna. Men detta är inte det enda som vetenskapen går ut på eftesom man arbetar med teorierna samtidigt och det är då Kuhns paradigm kommer in i bilden.
Jag vet inte hur vetenskapsmän allmänt ställer sig till Popper men som vetenskapsteoretiker är han central.
Det är det jag menar med att han är för dogmatisk… Han har stöd bland vetenskapare för hur den vetenskapliga processen bör gå till, men (enligt min erfarenhet) finns det knappt någon som försöker falsifiera sina egna teorier. I praktiken (om man tittar på historien) så är det ju också ofta entusiasmen för egna nya teorier som drivit utvecklingen framåt - det finns alltid nog med andra som samtidigt försöker falsifiera den! Kort sagt, om man arbetar så som du säger att Popper förespråkar får man inget gehör för sina teorier, även om de skulle vara korrekta.
Danne Nordling skriver bra om Riksbankens lönestatistik och hur den motbevisar Marx.
http://danne-nordling.blogspot.com/2008/03/friheten-frn-skrtvnget-kade-lnerna.html
Ekonomi som vetenskap?
Läste nånstans ett citat av nån professor i nationalekonomi som sa att “den nationalekonomiska vetenskapen har lyckats förutse 9 av de senaste 5 konjunktursvackorna och 12 av de senaste 5 högkonjunkturerna….”
Det är Yoram Bauman. Han är inte professor, han är stand-up komiker. http://standupeconomist.com/
Citatet driver med det faktum att nationalekonomi, liksom meteorologi, sysslar med väldigt komplexa system som är svåra att förutsäga. Det betyder inte att vi inte förstår hur dom fungerar.
“An economist who teaches at the University of Washington and performs stand-up comedy”
OK då, inte svensk professorstitel, men väl amerikansk, det är väl så man titulerar akademiska lärare i USA?
Och jag vill hävda att meteorologi är ett under av precision och exakthet i sina förklaringsmodeller jämfört med nationalekonomi, där såvitt jag kan se, alla driver sina politiska teser som vetenskapliga förklaringsmodeller.
Enda skillnaden mellan borgerliga och vänsternationalekonomer är att de borgerliga anser sig vara opolitiska…
Jag trodde att professor i USA var en titel där du hade “tenure”, men jag är inte säker. Men om alla lärare på universitet heter professor i USA så är det ju ingen “professorstitel” alls.
“Och jag vill hävda att meteorologi är ett under av precision och exakthet i sina förklaringsmodeller jämfört med nationalekonomi, där såvitt jag kan se, alla driver sina politiska teser som vetenskapliga förklaringsmodeller.”
Nej, det är bara Marxisterna. Precis som dom som vill hävda att växthuseffekten inte ALLS har med koldioxid att göra.
“Enda skillnaden mellan borgerliga och vänsternationalekonomer är att de borgerliga anser sig vara opolitiska…”
Och det är där vetenskapen kommer in. För dom borgerligas förklaringsmodeller fungerar. Så det är inte orimligt att kalla dom opolitiska.
Hej Lennart,
Du skriver att de fattigare blir allt rikare och att kapitalet inte alls centraliseras mm och därför är Marx teori felaktig och dålig. Jag undrar hur du ser på diverse rapporter från FN (ECOSOC) som visar hur klyftorna har växt mellan fattiga och rika länder efter införandet av Bretton Woods institutionerna 1948? Enligt dessa rapporter har klyftorna vuxit från 3ggr till att bli ca 75ggr så stora. Jag undrar också kring vad du tycker om att ägandet av företag krymper och gamla svenska företag så som ex. Volvo är amerikanskt och ABB är schweiziskt (finns många mer exempel världen över)? Dessa transnationella företagsjättar tycker jag är bra exempel på hur kapitalet centraliseras. Personligen är jag ingen marxist men jag tycker mig ändå kunna se saker som hans teori bevisar om man applicerar den på en global nivå. Att analysera saker på nationalstatlig nivå tycker jag personligen är förlegat.
MVH
Peter
“Jag undrar hur du ser på diverse rapporter från FN (ECOSOC) som visar hur klyftorna har växt mellan fattiga och rika länder efter införandet av Bretton Woods institutionerna 1948? Enligt dessa rapporter har klyftorna vuxit från 3ggr till att bli ca 75ggr så stora.”
Nej, det har dom inte. Får det första kan inte en kylfta vara “tre gånger”, det är ett meningslöst begrepp för en klyfta. För det andra har klyftan mellan fattiga och rika minskat.
http://www.gapminder.org/
Och att inkomstskillnaderna i världen skulle ha varit så låga som 3ggr 1948 är det löjligaste jag har hört. Den statistisken är seriöst misshandlad.
Det är antingen du eller FN som missrepresenterar vad som har hänt genom att kalla inkomstskillnader för klyftor. Du är välkommen att länka till rapporten i fråga så skall jag tala om ifall det är du eller FN.
“Jag undrar också kring vad du tycker om att ägandet av företag krymper”
Det gör det inte. Tvärtom så sprids ägandet.
“och gamla svenska företag så som ex. Volvo är amerikanskt och ABB är schweiziskt (finns många mer exempel världen över)?”
Folk och företag får bo vart dom vill, IMO.
“Dessa transnationella företagsjättar tycker jag är bra exempel på hur kapitalet centraliseras.”
Företag ägs inte av en person. Att ett företag blir större betyder inet att kapitalet centraliseras. En centralisering av kapitalet hade inneburit att det finns allt färre ägare. Det är en helt annan sak. Alla dom här jättarna är aktiebolag som har miljontals ägare via aktiefonder.
“Personligen är jag ingen marxist men jag tycker mig ändå kunna se saker som hans teori bevisar om man applicerar den på en global nivå.”
Det är alltså missuppfattningar. Att två företag går ihop är inte en centralisering av kapitalet. Att världen blir rikare är inte ökade klyftor.