En riktigt bra bok om politik skall få läsaren att utbrista ”Ja, jävlar, har inte tänkt på det” eller ”Åfan, det hade jag ingen aning om!”. Och därför blir årets julklappstips Andreas Berghs bok ”Den kapitalistiska välfärdsstaten”, för jag har utbrist båda dessa saker redan innan sidan 20.
”Åfan det hade jag ingen aning om” fick jag utbrista när Andreas förklarar att den politik som föreslogs av LO på 50-talet, det som senare kom att kallas Rehn-Meidner modellen, gick ut på att ha låga offentliga utgifter och hög omsättning på arbetsmarknaden. LO på 50 och 60-talet argumenterade alltså för en politik som i dag skulle avfärdas som radikalt nyliberal. Det är onekligen så man hickar till.
”Ja, jävlar, har inte tänkt på det” fick jag säga när han påpekar att det som kallas ”en solidarisk lönepolitik”, dvs att lönerna sätts centralt, resulterar i att olönsamma bolag läggs ner fortare, och att lönsamma företags vinster blir högre. Med andra ord, denna lönepolitik, som avser att minska inkomsskillnaderna (och tycks göra just det ) bidrar till nedläggningen av många företag på småorter, och gör dom lyckade företagen rikare.
(Jag gissar att detta har en del att göra med att VD-lönerna skjuter i topp. För vissa företag har höga vinster, och normalt hade dom anställda kunna kräva att få del i den vinsten, men med en solidarisk lönepolitik, där alla skall ha samma lön för samma jobb på alla företag i hela Sverige, så går inte det. Och det är höga skatter på vinster och på att investera i andra företag. Så företagen har en tendens att bara sitta på pengarna. Är det konstigt att en bolagsstyrelse i det läget tycker att företaget ju sitter på så mycket pengar att det gott kan höja styrelsens löner? Företaget har ju råd.)
Andra höjpunkter i början är när han påpekar att samma lönepolitik drev på urbaniseringen, och därmed bostadsbristen i städerna, vilket gjorde hyresregleringen än mer problematisk, vilket krävde mer regleringar och ledde till miljonprogrammen och dess betongförorter.
Boken kostar 121 spänn på AdLibris, och bli inte förvånad om det kommer mer blogginlägg om den här boken. Jag har bara läst första kapitlet än, och bara det var värt priset.
Har du en kompis som är intresserad av politik? En släkting? Diskuterar ni politik över julbordet i familjen? Ge dom då den här boken i julklapp.
Andra bloggar om: politik, andreas bergh, recensioner, ekonomi, den kapitalistiska välfärdsstaten
Tack för tipset. Har beställt boken. Har hört talas om den mycket innan, men inte läst den. Ser fram emot det. God Jul.
Tack för tipset och tack för en bra blogg! Ska läsas!
Jag har inte läst boken du talar om, men själva syftet med Rehn-Meidner-modellen var just att företag med låg lönsamhet skulle slås ut och att näringslivet på så sätt skulle stärkas genom att de livskraftigaste blev kvar. Det är inte något som LO har förnekat eller stuckit under stol med. Att det skulle driva på urbanisering förutsåg man också.
Men sen fastnade ju Rudof Meidner i vinkelvolten och ville att de vinsterna som de stora bolagen gjorde på bekostnad av de små (tack vare denna modell) skulle kallas ”övervinster”, och att dessa i form av aktiekapital skulle avsättas i proletärt styrda löntagarfonder, vilket skulle leda till att arbetarna slutligen kunde ta över produktionsmedlen.
Nej, det har man inte förnekat eller stuckit under stol med. Men du kan ju knappast säga att LO direkt har skrutit över att ha bidragit till stora företagsvinster och höga VD-löner.
Jag tycker att det här hur som helst (även om det inte är Andreas Berghs poäng) återigen påminner oss om att marknader fungerar bäst när dom lämnas ifred.
”Men du kan ju knappast säga att LO direkt har skrutit över att ha bidragit till stora företagsvinster och höga VD-löner.”
Nej, det kan man inte säga. Men till deras försvar så försökte de ju åtgärda det ”problemet” med löntagarfonderna. En vansinnig tanke, men de var åtminstone medvetna om vad de gjorde hela tiden. Det är alltså inte så att den solidariska lönepolitiken lett till några oförutsedda händelser, utan allt har funnits med redan på planeringsstadiet.
Regleringar leder alltså till problem som leder till mer regleringar som leder till mer problem, osv tills man har planekonomi och ekonomisk kollaps.
”Det är alltså inte så att den solidariska lönepolitiken lett till några oförutsedda händelser, utan allt har funnits med redan på planeringsstadiet.”
Du kom så långt som löntagarfonder i kedjan. Hade dom förutsett effekterna av dom?
Jag vet faktiskt inte. Har inte studerat löntagarfonderna och med tanke på att de aldrig infördes i Meidner tänka format lär vi aldrig få veta vad effekterna hade blivit heller.