Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2007

Jag har på senare tid börjat förstå hur allt hänger ihop. Liberalism trycker faktiskt ner folk. Socialismen kan till och med förklara problemet med dark matter inom fysiken. Mer om detta kommer senare, jag håller på att skriva en bok om saken. Men tills vidare kan ni läsa Jörgen Modins sammanfattning.


Andra bloggar om: , , ,

Read Full Post »

Nu har jag satt upp så att man måste ha ett wordpress.com konto för att kunna kommentera. Detta helt enkelt för att jag hoppas att folk som inte har nåt att komma med utom personangrepp och andra dumheter inte skall ha ork (eller intelligens) till att skaffa ett konto.

Vi får se om det funkar.

Read Full Post »

Eftersom dom flesta korkade, okunniga och otrevliga kommentarer jag får här är anonyma så hoppas jag att folk skall vara för lata, korkade eller fega för att skaffa ett konto enbart för att säga korkade, okunniga eller otrevliga saker. Så nu måste man ha ett konto för att kunna kommentera här. Konto som du kan använda för att kommentera här är Google-konto, AOL/AIM-konto, Livejournal, Typekey, wordpress.com eller nåt OpenID-konto.

Har du inget av dessa ovan rekommenderar jag att du skaffar konto på wordpress.com, eftersom det krävs för att kommentera på min nya blogg.

Read Full Post »

Och svaret är att vänstern alltför ofta rört sig bort från en analys av ekonomi, teknik och vetenskap – studiet av produktivkrafterna är inte längre det viktiga för det är inte längre de som driver utvecklingen framåt – det anses vara idéer som gör det. Vänstern har till stora delar hemfallit åt idealism

Boris Benulic beklagar sig över hur anti-intellektuell och verklighetsfrånvänd vänstern har blivit. Och det har han ju rätt i. Men vad skall man göra då? Idealismen hos vänstern är ju en effekt av att vänsterpolitik på dom flesta områden har misslyckats. Folk reagerar på det med att antingen sluta vara vänster eller att ägna sig åt utopism, idealism och verklighetsflykt.

En vänster som var intresserad av att ta sina ideal och faktiskt applicera dom på verkligheten vore väldigt bra för den politiska debatten. Men hur skulle den vänsterns politik skilja sig från en socialliberal politik?


Andra bloggar om: , ,

Read Full Post »

Norberg och Benulic sågade ju The Shock Doctrine i måndagskväll. Jag har lyssnat på presentationerna, och även om Benulic svävar ut en del i psykologiskerande och paralleller är det sammantaget två timmar av uppradanden av faktafel i Kleins påståenden. Dom flesta som var där har rapporterat positivt. Inte alla dock. John Swedenmark, kulturredaktör på LO-tidningen, har kritiserat tillställningen.

Inga priser för att gissa att det inte finns mycket sakargument i Swedenmarks artikel. Norberg har en ”religiös underton”, påstås det. Liberalism är ”kortsiktigt hokus pokus”. Och Swedenmark säger att det inte behövs några konspirationsteoreier, och framför sedan en alldeles egen som går ut på att kommunalråd säljer ut offentligheten till ”skumma aktörer” för att dom är ”medlemmar av samma rotaryklubb”.

Sist försöker han på sig lite saklig kritik. Det går inget bra. Han hävdar att Norberg har ”fått sin skolning” på Cato institute. Enligt Norbergs CV fick han dock den på Stockholms universitet. Man får väl förmoda att Swedenmark helt enkelt inte vet vad Senior Fellow betyder. Det är det Norberg är på Cato Institute, nämligen. Sedan förstår han inte att en graf som jämför politisk frihet med ekonomisk frihet gör detta. Inte förstår han heller varför folk skrattar när Norberg citerar Klein när hon kallar Cato institute för ”ett näste för konservativ högerideologi”. Nej, det kan inte vara lätt att förstå om man inte vet att Cato Institute är libertarianer.

Men man tycker ju att John Swedenmark åtminstonde hade kunnat kolla upp det innan han skrev artikeln. Och han hade väl kunnat kolla upp vad Senior Fellow betyder också? Och kanske kollat Norbergs CV innan han skrev artikeln? Men det är väl som Peter Klein (tydligen en kusin) skrev om Shock Doctrine: ”When one is a ‘cultural critic,‘ however, facts and reason are not too important.”

Det kanske är dags att låta folk som faktiskt kan nåt om politik skriva om politik, och låta kulturredaktörerna göra det dom är bra på: Gå på teater. Eller?


Andra bloggar om: , , , ,

Read Full Post »

Idag blev jag anklagad för att använda guilt-by-association. Mer specifikt blev jag anklagad för att göra detta i debatt om kommunismen. Det har jag mig veterligen aldrig gjort, även om det kanske har hänt av misstag nån gång. Men varför blir jag då anklagad för det? Jo, förmodligen för att anklagaren inte förstår skillnaden på några olika typer av argument.

Låt oss ta upp några typer av argument. Vi börjar med tre felaktiga.

Guilt-by-association

Du är kommunist, Stalin var kommunist, Stalin var ond, alltså är du ond.

Klassisk guilt-by-association här, klart uttalad. Den behöver inte vara så tydlig, dom två sista stegen är oftast implicita. Det räcker med att omotiverat nämna nån onding när man diskuterar för att det skall vara guilt-by-association. En riktig klassiker är ”Hitler var också vegetarian”.

Ett närbesläktat argument är

Förhastad slutsats

Du är kommunist, alltså stödjer du Sovjet

Det här är inte guilt-by-association. Det är bara en felslut. Alla kommunister stödjer inte Sovjet.

Guilt-by-hallucination

Den här termen verkar ha uppfunnits av Dennis. Det är argument av formen ”Du kallar dig liberal, Pinochet kallade sig liberal”. Skillnaden mellan guilt-by-association och guilt-by-hallucination är att kopplingen är ett påhitt. Pinochet kallade sig aldrig liberal. ”Du kallar dig liberal, Zjirinovski kallar sig liberal” är inte guilt-by-hallucination, utan guilt-by-association, för Zjirinovski kallar sig faktiskt för liberal.

Över nu till missförståndet, och några…

Giltiga argument

Nåntingism går inte att kombinera med demokrati.

Om man lägger fram argument för att kommunism är dåligt, så är inte det guilt-by-association. Att säga ovanstående säger inte ”Du är för diktatur”. Det är ett försök att övertyga dig om att dina idéer är dåliga, inte ett försökt att smutskasta dig. Du kan hävda att påståendet är fel. Jag anser att påståendet ovan är fel när det gäller liberalism, men korrekt när det gäller kommunism. Men även om argumentet är fel så är det inte guilt-by-association. Det är ett giltigt, sakligt, argument. Om det är fel eller korrekt är i sin tur nåt man kan diskutera.

Inte heller är exempel fel:

Kommunism leder alltid till problem, se bara på Sovjet

Detta är inte heller guilt-by-association. Det är ett exempel som stödjer ett påstående. Det här säger inte ”du är dum för du är som Stalin”. Det här säger inte ”bara för att du är kommunist så stödjer du Sovjet”. Det är bara en hänvisning till verkligheten, som säger ”det här är inte bara jag som hittar på, utan det jag säger stöds av erfarenheten”. ”Liberalism leder alltid till diktatur, se bara på Chile” är inte heller guilt-by-hallucination, fast liberalism aldrig har lett till diktatur i Chile. Arumentet är giltigt och sakligt. Men fel. (Osakligt och felaktigt är alltså inte samma sak, vilket en del tycks tro).

Dom här giltiga argumenten blir bara ogiltiga och om man vägrar diskutera dess sanningshalt. Man kan säga att det är det som gör dom giltiga, att dom kan diskuteras. Guilt-by-association är inte diskuterbart, utan ett försök att smutskasta och associera motståndaren med negativa saker istället för att diskutera sakfrågan.

Att argumentera för att kommunism är dåligt är inte guilt-by-association. Det är inte ett försök att säg att kommunister är dåliga. Det är ett försök att förklara för kommunister varför man inet skall arbeta för kommunism.


Andra bloggar om: , ,

Read Full Post »

En riktigt bra bok om politik skall få läsaren att utbrista ”Ja, jävlar, har inte tänkt på det” eller ”Åfan, det hade jag ingen aning om!”. Och därför blir årets julklappstips Andreas Berghs bok ”Den kapitalistiska välfärdsstaten”, för jag har utbrist båda dessa saker redan innan sidan 20.

”Åfan det hade jag ingen aning om” fick jag utbrista när Andreas förklarar att den politik som föreslogs av LO på 50-talet, det som senare kom att kallas Rehn-Meidner modellen, gick ut på att ha låga offentliga utgifter och hög omsättning på arbetsmarknaden. LO på 50 och 60-talet argumenterade alltså för en politik som i dag skulle avfärdas som radikalt nyliberal. Det är onekligen så man hickar till.

”Ja, jävlar, har inte tänkt på det” fick jag säga när han påpekar att det som kallas ”en solidarisk lönepolitik”, dvs att lönerna sätts centralt, resulterar i att olönsamma bolag läggs ner fortare, och att lönsamma företags vinster blir högre. Med andra ord, denna lönepolitik, som avser att minska inkomsskillnaderna (och tycks göra just det ) bidrar till nedläggningen av många företag på småorter, och gör dom lyckade företagen rikare.

(Jag gissar att detta har en del att göra med att VD-lönerna skjuter i topp. För vissa företag har höga vinster, och normalt hade dom anställda kunna kräva att få del i den vinsten, men med en solidarisk lönepolitik, där alla skall ha samma lön för samma jobb på alla företag i hela Sverige, så går inte det. Och det är höga skatter på vinster och på att investera i andra företag. Så företagen har en tendens att bara sitta på pengarna. Är det konstigt att en bolagsstyrelse i det läget tycker att företaget ju sitter på så mycket pengar att det gott kan höja styrelsens löner? Företaget har ju råd.)

Andra höjpunkter i början är när han påpekar att samma lönepolitik drev på urbaniseringen, och därmed bostadsbristen i städerna, vilket gjorde hyresregleringen än mer problematisk, vilket krävde mer regleringar och ledde till miljonprogrammen och dess betongförorter.

Boken kostar 121 spänn på AdLibris, och bli inte förvånad om det kommer mer blogginlägg om den här boken. Jag har bara läst första kapitlet än, och bara det var värt priset.

Har du en kompis som är intresserad av politik? En släkting? Diskuterar ni politik över julbordet i familjen? Ge dom då den här boken i julklapp.


Andra bloggar om: , , , ,

Read Full Post »

http://luf.se/p32454/p32454_swe.php?article=870
http://www.expressen.se/nyheter/1.963020/svenska-politiker-i-husarrest-pa-kuba
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=723428

Kommentarer överflödiga.


Andra bloggar om: , , ,

Read Full Post »

Det händer när man debatterar att frågan kommer upp om vem man skall tro på. Senast idag. Skall man tro på Johan Norberg eller skall man tro på Christer Sanne i frågan om världens fattiga.

Ja, vem skall man tro på, tro på tro på när, tro på när allt är så här? Svaret är givetvis: Ingen alls! Tror gör man i kyrkan. Det här handlar om verklighet och fakta. Och då tror man inte, där tar man reda på.

Frågan ”Har den extrema fattigdomen minskat, ökat eller stått stilla under de senaste 25 åren” är inte en fråga om tro eller tycke eller smak. Det är en faktafråga. Det är ett uttalande om hur det faktiskt ligger till där ute i verkligheten. Det finns svar på den frågan som är korrekta, och svar som är inkorrekta. Det går att ta reda på om ett svar är korrekt eller inkorrekt.

Kort sagt: Du behöver inte välja vem du skall tro på. Du kan själv ta reda på hur det faktiskt ligger till. Du kan själv avgöra vem som har rätt eller fel. Du behöver inte dogmatiskt luta dig på överhögheter med risk för att bli ilurad dumheter. Du kan tänka själv.

Faktiskt. Det är inte lätt alla gånger, och det är naturligtvis mycket jobbigare att tänka själv än att bara svälja dogmer med hull och hår. Men det går. Och du kan också göra det. Skaffa dig ett högre medvetande, utan meditation eller magiska kristaller.


Andra bloggar om: ,

Read Full Post »

Ingen har väl missat Stefan Jonssons personangrepp på Johan Norberg, och Norbergs efterföljande fotknölssågning. Jag undrar, är det samma Stefan Jonsson som skrev det här? Jag får nog anta att det är det. Jag menar, hur många vänsterskribenter som heter Stefan Jonsson kan DN ha? I artikeln klagar han på personangrepp från högern:

Detta förklarar nog också varför nätet kan flöda över av bisarra argument, extrema yttranden och personangrepp som vore otänkbara i tryckta medier. Internet är alltjämt ett slags virtuellt Vilda Västern. Där råder ”lagen väster om Pecos”: skarpa kommandon och rykande puffror.

Opinionsbildningen på SS är i denna mening våldsutövning – inte fysisk, men verbal.

Man kan tycka att det är lite ironiskt att han klagar på högerns påhopp, när han senare hoppar på Norberg. Och det här torde väl innebära att Stefan Jonsson anser att hans påhopp på Norberg är våldsutövning. Eller?

Om man letar kan man hitta en kopia av artikeln som gjorde Stefan Jonsson sur. Där kallas hans argument för ”patently aburd” och ”inane”, och han blir också kallad för omogen (fast inte i så direkta ordalag). Fast Michael Moynihan förklarar varför han anser dom här sakerna också. Och det var väl den biten Stefan Jonsson inte riktigt gillade, kan man förstå.


Andra bloggar om: , , ,

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.